Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Okej men är det farligt att få så här många attacker på bakfyllan?

Det ar ju inte direkt ett tecken pa att varken kroppen eller sjalen mar bra, eller hur? Jag ar ingen lakare, men det later ju som om kroppen din sager "nog!". Och man skall lyssna pa sin kropp.

Jag hade liknande attacker nar jag drack. Jag hade sjalvmordstankar, och madde valdigt daligt. Klattrade upp pa ett hyreshus, och skulle hoppa. Men sa tankte jag pa mina foraldrar, och att det skulle vara otroligt sjalviskt att hoppa, sa istallet ringde jag AA:s larmnummer, och det kom tva killar och hamtade mig. Da var jag bakfull, inte full. Madde otroligt daligt.

Sa gick jag med i programmet, och gick pa moten, i 3-4 ar, men drack fortfarande. Fick inte till det, kampade emot, och hade noll hopp, trodde jag.

Men sa, nar jag fick till det, nar pusselbitarna foll pa plats, da lyckades jag sluta dricka. Ett ar nu.

Jag tankte att "om jag inte dricker sa forsvinner inte mina problem, men jag kan kanske handskas med dom battre". Men 90% av mina problem forsvann, och resten blev mycket mycket lattare att hantera, da jag fick battre perspektiv pa dom.

Jag tror inte det är så farligt med dagen-efter-attacker. Det är värre med abstinens som kommer några dagar efter man slutat dricka om man gjort det intensivt. I värsta fall kan man dö, man kan behöva sjukhusvård, och det är viktigt att trappa ned just av det skälet om man försöker sluta dricka efter en period. Dock tror jag att det är rätt rejäla mängder som krävs för att hamna i det stadiet, och det räcker nog inte med en en sexpack folkisar per kväll för att få delirium.
Det du kämpar med är nog mest ett ångestartat tillstånd som mest är psykiskt, men kan vara nog så tufft. Symptomen påmminner ju: oro, ångest, svettningar, förhöjd puls etc.
Dock är ju allt individuellt...

Dagen-efter attackerna ar ju bara ett symptom, dom ar inte farliga i sig sjalv (om man inte tar dom pa allvar och hoppar da...)

Dock är riktiga panikattacker ganska svåra särskilt som man kanske inte förstår tat det är psykiskt, du tror att du ska dö helt enkelt.

Det är inget att skoja bort direkt, typ "skärp dig", så funkar det ite.

Om han får dessa attacker på baksmällan så säger kroppen stopp, den vill inte ha nåt mer supande på ett tag, den orkar inte längre.

SÅ valet är att sluta eller supa ständigt.

Sant är dock att som alkoholist (vilket tar ett bra tag att bli) så kan man dö av delirium, vilket gör det bla till den svåraste drog att sluta med, många snackar heroin osv, det är nog ingen dans på rosor men för de flesta vore alkohol eller tungt missbruk av benso värre att sluta med, de ger just de här kramperna och våldsamma effekterna.

Själv dricker jag öl igen.

Fy fan för alkohol!

Ja, du har rät, men förbannat effektivt är det.

Men det har avigsidor med som massor av våld tex.

Jag blir dock inet våldsam men jag vet många som bärsärkat på alkohol så som de förmodligen inte skulle gjort på flertalet knark.

Eler så skojar du med mig för att jag skrev att jag drack öl, det bjuder jag på.

Sitter i en liknande båt, på så vis att jag känner för att sluta dricka alkohol - helt!

Det som hjälper mig och faktiskt tycks driva mig alltmer mot total nykterhet är träning. Jag älskar att springa och spela fotboll. Det gjorde jag även när jag var yngre, men allteftersom jag började hålla på med droger (alkohol + en jävla massa annat) så försvann min lust att motionera. Nu har jag återfått förståelsen för varför det var och är så himla underbart att träna!

Trots att jag inte är föreningsaktiv så drivs jag av att springa snabbare och snabbare, längre och längre samt att bli bättre och bättre på att rulla boll. Detta gör som du säkert förstår att jag inte längre har någon lust att röka, då det förstör konditionen totalt.

När du har varit ute och sprungit så får du en känsla av eufori, som är en bit på vägen mot ecstasy. Dessutom rensar det ditt psyke och tar helt bort din ångest för en stund. Gör det kontinuerligt så försvinner den totalt. Terapi är för folk som är rullstolsbundna eller inte orkar springa av annan anledning helt enkelt!

Lägg till tv-serier och filmer, tv-spel, datorspel, böcker (kulturell underhållning med andra ord) och en huvudsyssla; ett simpelt arbete som är ok (vem tycker om sitt jobb i den här världen?) och/eller en intressant kurs/utbildning på högskola, så är livet plötsligt helt ok, för att inte säga kanon till och från! Du har ju dessutom en unge att följa när du bara tagit tag i träning och sunda aktiviteter som gör dig glad, så du ser ut att ha en riktigt kul framtid!

Lycka till och må väl!
/wsb

finns en endaste grej man behöver komma ihåg när man ska sluta med droger:
viljan att fortsätta är en del av beroendet.

kommer man ihåg det, kan man dra sig ur i princip vilken skit somhelst.

Fysisk ansträngning utsöndrar saker det med vilket kan ersätta andra beroenden, dvs du känner dig tvungen att ta dig för nåt hårdare fysiskt, det är ingen hemlighet, ditt belöningssystem i hjärnan blir fyllt och du känner dig till freds.

Jag har aldrig varit intresserad av idrott och motion, dock är jag gammal nog att ha levt då man mest var ute och rörde sig jämt, det fanns inte så mycket annat helt enkelt.

Så det är långt i från dagens ungar som har sina tv-spel och annat som gör dem feta redan när de kanske i 10 års åldern en del, en annan var ju ungdomligt byggd tills man fyllde 24 eller nåt, sen kom allvaret smygande.

Gått 1 vecka minnesotabehandling nu. Bara 5 veckor kvar...
Ångrar verkligen inte detta utan längtar redan till måndag.

Riktigt bra.

Kul att höra, keep on the good work!