Citat:
Ursprungligen postat av
Tandan
Snart två vita månader för min del, längsta uppehållet på 25 år. Kände att jag inte hade nåt val efter konstant diarre i ett par månader, aptitlöshet, hjärtarytmi och högt blodtryck, minst fettlever. Lite trist att bara leva några år till om man bara är 40. Men fan va det börjar bli trist nu, första månaden gick relativt lätt pga hälsonoja men nu när man börjar må bättre. Och vilken ångest som börjar komma upp till ytan. Helgerna är riktigt trista utan. Va har ni upplevt för fysiska problem av skiten?
Bra jobbat!
Har varit relativt förskonad från hälsoproblem tack och lov (vad jag vet), men jobbigaste fysiska symptomen var väl darrigheten. Varenda morgon satt man och försökte vara normal, men det ryckte och skakade i kroppen hur mycket jag än försökte slappna av. Det var något man försökte dölja såklart, det blev ju pinsamt. Fick skippa första koppen kaffe, kunde inte hålla i en kopp utan att spilla ut hälften. Värst var måndagsmötena, fy fan för dem. Ångest, bakfull, skakade i hela kroppen, två timmars tortyr.
Tyckte också helgerna var trista i början men det blir lättare med tiden. Nu uppskattar jag verkligen att komma upp på lördag morgon, pigg och utan bakfylla. Man hinner med så mycket mer saker, helgen känns längre och man är mer utvilad