Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Sitter själv lite i samma sits, har druckit bort ett flertal flickvänner och tagit diverse uppehåll men nu är det dags igen. Slirade till det ordentligt i helgen och har mycket att ta hand om nu, läste inte hela tråden men känner igen mig i det du skriver.

mitt enda råd är att träna, träna, träna. Det har funkat utmärkt förmig, jag önskar dig all lycka i ditt projekt att sluta!

Vet inte om antabus är att rekomendera men för mig hjälper det, självklart kan man fuska sig ur den skiten men gör du det av egen vilja så ska du nog se att det går bra!

ursäkta stavfel osv då jag är i ganska dåligt skick denna morgon.

iallfall lycka till!
dags för mig med att köra nyktert ett tag

Jag är inne på min 5:e nyktra dag nu och jag mår rent ut sagt skit. Det är inte långt ifrån att jag springer till systemet nu. Men jag försöker verkligen att inte göra det. Men det är plågsamt. Verkligen.

Jag går fram och tillbaka i min lägenhet och vet inte vad jag skall ta mig till. Ångesten kryper i hela kroppen på mig och det i sin tur resulterar i grova kallsvettningar.

Jag fryser, men när jag sätter på mig en filt eller ett täckte blir det alldeles för varmt och det känns inte som att jag får någon luft. Sedan håller det på så här.

Just nu hatar jag verkligen det där jävla giftet samtidigt som jag så gärna vill svepa i mig allt vad alkohol heter.

Ja, att trana verkar fungera skitbra for dig...

Ring AAs hjalptelefon. Det gjorde jag, och nu ar jag nykter alkoholist.

Idag var jag ute med en kompis samt 5 andra som jag aldrig träffat. De festade hel bunten men jag höll mig givetvis nykter.
Kändes skumt att vara på krogen nykter, men det blir väl en vanesak.

Något som var roligt är att jag träffade en kvinnlig skötare som jobbade på avgiftningen... Hon kände igen mig men kunde inte placera mig. Dock blev hon chockad när jag berättade var vi setts. Jag ser nämligen ut mer som en vansinnigt snygg modell än en alkis.(det säger mamma i alla fall).

jag är i övre medelåldern och har supit/knarkat större delen av mitt liv. testat det mesta vad gäller narkotika (dock hållt mig undan psykadeliskt och tagit det försiktigt med opiater).

under flera, flera år var tjack, koks, tabletter osv. en stor del av min vardag. som om inte det var nog, har min absolut största kärlek alltid varit alkoholen! denna förbannade alkohol!

mitt liv har stundtals varit katastrofalt, ändå har jag fått uppleva en hel del av värde, troligtvis för att jag har svårt att stanna på ett ställe och därav dragit omkring väldigt mycket i europa, framförallt i min ungdom. samtidigt har det här livet kommit med en jävla massa misär, dödsfall, våld, kriminalitet osv.

dessa länkar kan illustrera vad jag menar:

https://www.flashback.org/showthread.php?p=12809643#post12809643

https://www.flashback.org/showthread.php?t=760583

https://www.flashback.org/showthread.php?p=12717091#post12717091

när allt kommer omkring är jag en pundare, men framförallt en alkoholist. mitt liv har varit i rännstenen, mina vänner är likasinnande och en valfri 18 åring som gått ut gymnasiet har presterat mer än mig. jag är och förblir en misslyckad själ.
detta självhat till trots har jag för tillfället en ganska stabil situation. ett fast (relativt bra) jobb. dragit ner på narkotikan till ett minimum och håller mig främst till alkoholen.

problemet är att jag lever på "lånad" tid. min kropp har tagit mycket stryk genom åren, levern är inte vad den borde vara.
för min del måste jag alltså dra ner även på alkoholen, tills dess jag är helt nykter och ren. misslyckas jag är en för tidig död ett faktum.

önska mig lycka till. börjar med nykterheten såfort kvällens fylla har lagt sig.

Lycka till. Klarar du att sluta tvärt? Känns som du behöver en avgiftning.

Så, det var en vecka utan alkohol. Inte något märkvärdigt för de flesta, men för en som gått mellan halv full/full/bakfull dagen lång i över ett år så är det ett framsteg.
De första 3-4 dagarna hade jag en kraftig oro, sov och åt dåligt. En sprängande huvudvärk infann sig en del kvällar också. Hela tiden hade jag den där rösten i huvudet som sa till mig att kröka för att må bättre, berättade för mig hur synd det är om mig osv. Men jag höll emot.
Nu börjar jag känna mig mer stabil kroppsligt, kommit igång med sömn och mat igen. Känslomässigt känner jag mig som en insekt som har fått ena vingen utdragen.
Blev stoppad av snuten för blåsprov på onsdagförmiddag. Den hade jag kanske torskat på för en vecka sedan, nu gick det bra. Något positivt på en gång där.
Så vad har jag gjort i stället för att dricka på kvällarna då? Promenerat en del i ett grönområde i närheten. Inte någon elitträning direkt men en början i alla fall. Tänkte gå någon vecka till och sedan börja springa. Sedan har jag jobbat en del, känner det som jag kan prestera mer nu. Hoppas det håller i sig.
Siktet är inställt på att ta en månad nu.

Härligt att höra! De första dagarna är absolut värst. Som tur var så var jag inlagd när abstinensen kom.
Har hållt i 2 månader och det närmsta jag är sprit är i mina drömmar. Drömmer varje natt att jag super till det och att antabusen inte fungerar.

Jo de där drömmarna känner jag igen.
Jag drömde senast i natt att jag var full.

Jag är full varje natt, både fysiskt och i drömmarna!

Kan det kanske hjälpa för dig att skriva en bok?

Tycker att du verkar ha potential, och material (av hårdare kaliber), till att göra det.

Jag hade nog läst den i vilket fall.

Mvh