Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Inget att be om ursäkt för. Och gratulera mig kan du göra när jag kan kalla mig nykter akoholist.
Har bara försökt bli nykter under en kort tid av mitt liv. Gör fortfarande snedsteg, kommer ta tid att bli frisk. Att bryta en vana man haft i minst 16 års tid tar tid. Men jag accepterar det och förlåter faktiskt mig själv för att jag fortfarande dricker för mycket forfarande. Men, det går åt rätt håll och jag har äntligen börjat acceptera att jag har problem. Tänker inte bara ge upp. Jag har själv skapat detta problem och borde fan kunna lösa det.

Haha, det är precis så som jag tänker. Jag har bara druckit alkohol i ungefär 7 år och är därför rätt så ung fortfarande. Det senaste året så har mitt problem med alkohol ärligt talat gått helt av helvete. Min första snedfylla som slutade illa vara för ungefär 5 år sedan. Men mitt problem nu är att jag dricker alla dagar i veckan... Och den fysiska abstinensen är fan fruktansvärd-

Enda rådet jag har är att söka hjälp på närmaste beroendemottagning eller försöka trappa ner på egen hand. Allt sluta tvärt med akohol efter ett långvarigt missbruk kan vara direkt livsfarligt.
Du kommer må piss hur du än gör, finns inga genvägar till att bli nykter tyvärr.

Jo, är medveten om detta... Låg med en jävla avtänding för 2 dagar sedan. Ville bara gå till systemet under hela dagen men tog mig i kragen först vid 17.30. Men har planerat att trappa ner närmsta dagarna.

Jag tänker försöka bli nykter, och hålla mig ifrån supandet ett bra tag framåt. Jag tror inte att jag har något fysiskt beroende, kan vara utan alkohol i alla fall upp till en månad. Testade tidigare i år och det funkade utan abstinens. Däremot så var det ett psykiskt helvete, kunde inte få en god natts sömn när jag var utan alkohol, och blev väldigt deprimerad. Jag är fö. allmänt deprimerad och tycker inte att någonting är särskilt kul, antar att det delvis är därför jag dricker. Men jag drack å andra sidan även innan, jag mådde såhär dåligt.

Det är mycket skit som har hänt de senaste året, som inte enbart kan relateras till supandet, men som gett mig en viss tillåtelse att bedöva mig, bla. ett långt förhållande som kraschade och en närstående som blev mycket sjuk. Sen har jag förstås skapat mig problem genom mitt drickande, helt enkelt gjort saker som jag ångrat.

Har även provat på terapi, för att jag mått kasst. Feg som jag var så tog jag inte upp mina alkoholproblem. Jag har lite problem med psykologer, har alltid tyckt att det varit en pseudovetenskap. Men terapi lär ju knappast fungera bättre om man är oärlig.

Jag har ett relativt bra och välavlönat jobb, med mycket frihet. Tyvärr så tycker jag inte att det är roligt längre. Faktum är att ingenting känns kul längre! Mitt jobb gör dessutom att jag kan komma undan med stor frånvaro från arbetsplatsen, så länge som jag levererar och infinner mig vid viktiga möten. Det här underlättar förstås supandet under veckodagarna, jag brukar dock inte börja dricka förens efter kl 17:00 [som att det vore något slags magiskt klockslag]. Jag tror dock att utan den regeln så hade jag nog varit mer under isen, och kanske arbetslös.

Jag dricker periodvis varje dag, alltifrån ett 6-pack folkisar till en halvflaska Whiskey + 5-6 starköl.
Snittar nog en 5-6 starköl per dag då, jag dricker som mest. Sen kan det komma lugnare perioder då jag dricker mindre, oftast isåfall bara på helgen, om jag inte måste jobba igen saker som jag missat på grund av bakfylla. Jag går sällan ut, och gör jag det så är jag alldeles för full för att ha någon behållning av det. Konstigt nog har jag inga problem att hålla igen på firma-eller familjefester eller liknande. Fast som någon skrev tidigare i tråden visst har man längtat hem efter sina kalla pilsner man har i kylskåpet.

Det finns alkoholproblem både på min mors och fars sida, farsan har likt mig kunnat arbeta [haft en ganska hög befattning] trots att han borstat på kvällar och helger, ungefär på samma sätt som jag gör nu. Jag tror dock att kollegor märker av om man kommer bakfull till jobbet, men ingen säger dock något, så länge som man gör ett tillräckligt bra jobb.

Min pappa är i dagsläget väldigt sjuk, han har cancer på alla ställen där en typisk alkis får det. Han dricker fortfarande, det känns ibland overkligt att handla sprit åt någon som är så pass sjuk. Då läkarna sagt att det han har är obotbart, tycker jag dock att han får göra som han vill. Han dricker i alla fall mindre nu än förut, cellgifterna har gjort honom mer än trött.

Jag har för övrigt provat en massa andra droger, oftast på fyllan. Det enda jag är torsk på är alkoholen. Så skippa tips om benzo och hasch, jag vill inte byta ut mitt beroende mot något annat.

Jag tycker det här är en fin tråd, och jag önskar alla andra som strävar efter något bättre lycka till.
Nu har jag snart druckit upp det sista jag har hemma ca 20 cl Islay Mist. Imorgon börjar min torrperiod. Det kommer att bli tufft, senaste försöket var en månad. Det fungerade då, jag mådde till och med bättre på slutet, ändå valde jag att dricka när månaden var slut. Dessutom så blev det en hel del mer slantar över, det är dyrt att dricka.

Hoppas att någon önskar mig lycka till.

Uff... Fan alltså... "Vi som tänker bli nyktra"... Det gör så ont att läsa...Skall jag aldrig få ta mig en pilsner? Inte ens ett glass rött till maten? Vad händer med konjaken efter middagen...?

Ja, jag romantiserar alkoholen. Den finns där hela tiden och väntar på mig. Dricker nu i 15 år.
Börjat dricka allt mer (som så naturligt..) och festerna tar inte slut efter tre-fyra..de fortsätter till tio-elva på morgonen...

Ingen förbättring i form av jobb el. privat liv har förekommit de senaste fem åren. Antagligen har jag ramlat så lågt att jag själv inte kan jämföra mig med andras förhållanden.

Har ingen flickvän, bor på billiga hotell om jag är ute o reser. Är inte snål men måste räkna kronor så jag har råd att köpa vin, öl el. sprit. Vågar inte titta på kort från fest för jag ser så annorlunda ut när jag är full. Är egentligen ansedd attraktiv. Men alkoholen fyller mina kläder så jag börjar bli plufsig. Ansikte, mage, hållning....

Det skulle egentligen bli så här. Jag flyttade ju för jag ville ha en förnyelse. Det visade sig att den frizonen jag skapade, håller på att äta upp mig. Kommer allt oftare i kläm med lagen. En full människa är aldrig trovärdig. Det är inga som lyssnar.

Jag har börjat ha vita veckor där jag går apskit under lördagarna. Då vill jag bara "get hammered". Så fruktansvärt det känns dagen efter... Det var bättre att dricka varje dag i mindre mängder. Min organism sparkar bakut.


Tack för att ni läste. Jag behövde skriva av mig och dela med. Kanske det hjälper någon, kanske någon känner igen sig.

Jag vill inte säga farväl till alkoholen, jag vill inte säga upp vänskapen. Men du är så stor. Du är så mörk.

Själv kan jag inte. Det är en omöjlighet, trots att jag är äcklad av mitt tillstånd och beroende.
Varför ska jag sluta, för vem? För mig? Jag älskar ju att dricka.

För dina anhöriga?

Säger amen.

Jag har ett jobb jag lyckas upprätthålla, tyvärr har jag ganska oregelbundna tider vilket gör att det finns många dagar med "ursäkt" att dricka. Delat med mig till vissa av mina närmsta vänner att jag dricker för mkt, att det är för mkt av "det mörka", men sen går en tid och jag lever ganska isolerad från de som känner mig bra, och vi talar inte mer om det.

Som jag vill ha det, för då kan jag smygsupa hur mkt som helst, supa bort tankar på att man ökar cancerrisken som jag redan har i generna nåt jävulskt, supa bort rösterna i huvudet som talar om för en vilken jävla idiot man är, bli inlindad i den mjukaste bomull.

Sen vakna upp till en järnhård ångest som man tar sig igenom eller lindrar genom att börja om och skjuta upp den och bygga på den till en jävla koloss som man sitter på knä och skakar inför.

Och.. romantiken kvarstår...

Skulle ha kunnat skrivit det här själv! Men har börjat dejta en troende muslim...kanske jag kan skärpa mig...? Jag hoppas det.

Säg att du köper din egen sprit om du är sugen?

Hej alla. och grattis till er som kan ge fan i drickat. Jag har en fråga. Hur mycket "ren sprit" motsvarar 11 st starköl på ett ungefär? om man dricker den mängen låt säga 3 helger på raken, och sen åker på ett blodprov (B-pEth och CDT) kommer det att signalera riskdrickande?

Vart fan går normen, bur mycket får man dricka för "storebror" per helg. Inatt har jag klämt i mig 11 st 5.2, förra helgen 12+ en kvatring jäger och nästa dag 2 dagarna gick det 12 st 3,5-or. Lär inte se så nra ut om jag åker på ett prov va?

Men man får väl för fan ursäkta sig med att det varit jul och nyår och bröllop?! Sen läkarna började rota i folks dryckesvanor tycker jag att det börjat bli lite overkill. Sen går det ju inte och fuska på dom här proven heller, undantaget pissprovet för dom senaste 48 timmarnas drickande, det kan mna ju super-hydrera, men blodet ljuger fan inte. men som jag fattat det så ska CDT halveras på ganska kort tid om man håller sig nykter?!