En vanlig dag (amfetamin)

Får man vara nyfiken och fråga hur det gick att sluta knarka?? Fick du lägga in dig på avgiftning och hur är det me tjacksuget nu?

Hur känns det i kroppen nu när du inte tar amfetamin?
Känns din vardag mer meningsfull nu än tidigare och hur ser du på dina framtidsplaner?
Många frågor men du är onekligen en intressant filur!

whaaat!? arkomann, slutat knarka? det stämmer inte med min världsbild. briefa mig!

Hur har det gått med det?

Ingen avgiftning, bara cold turkey. Tjacket saknar jag inte, men injicerandet saknar jag emellanåt. Brukar drömma om sprutor ibland.


Det beror på. Oftast känner jag mig litet spänd i kroppen och/eller som att jag har träningsvärk.


Nej.


Jobbig fråga; jag tänker fortfarande inte mycket längre än ett halvår i taget.


OK.


Det där är ju en sanning med modifikation. Jag medicinerar fortfarande mot min Lebensschmertz men inte längre illegalt.


Tack bra, jag har snart råd att återbetala min skuld till dig.

Så glädjande.

Har du fortsatt på alma mater, acta universitatis, eller hittat ett bättre sätt att använda dina intellektsgåvor?

Du är en patetisk människa...

"patetisk [-te´-] adj. -t -a
lidelsefull; högstämd; gripande; känslosam"

SAOL 12.

"pate⁴tisk, adj.;
adv. -T. (förr äv. path-)
[av t. pathetisch; av fr. pathétique l. lat. patheticus (se PATETIK, adj.); jfr äv. eng. pathetic. – Jfr ANTIPATETISK, SYMPATETISK]

fylld l. känne tecknad av patos; känslo- l. lidelsefull; hög stämd; som väcker starka l. högstämda känslor; stundom: rörande, gripande; äv. med mer l. mindre klandrande innebörd, övergående dels i bet.: högtravande, uppstyltad, svulstig, dels i bet.: känslosam, sentimental."

SAOB.

Arkomann har onekligen visat ett visst patos i sina utläggningar om rusmedel och konsumtion av sådana, och också i sitt tidigare bruk av sådana.

Det kompletterar Arkomanns stundom rätt imponerande intellektuella förmåga ganska elegant, tycker jag.

Intressant att höra att en av flashbacks "största knarkare" konverterat, får man fråga vad om det var något särskilt som fick dig att fatta beslutet eller föll det sig bara naturligt att lägga av nu?
Och hur var den första tiden efter den kalla kalkonen?
Får du dina mediciner på recept numera eller är det etanol som gäller mot vardagsångesten? Vet inte hur det står till med eventuella diagnoser utöver aspberger?
Ber om ursäkt ifall att jag tränger mig på men det är intressant när någon hittat viljestyrkan att lägga ner en vana som tycks ha blivit en så stor del av del av livet och tillvaron, hur som helst så önskar jag dig lycka till med vad du än tar dig för härnäst och hoppas att du finner den sinnesfrid jag antar att du söker.

Nä, det blev bara så.


Ångestfylld.


Båda delarna.


Det har inte så mycket med viljestyrka att göra. Mina föräldrar betalade för professionell hjälp.

Update!
Fortfarande ren?

En relativt gammal tråd, men den verkar ju ha blivit bumpad, så jag kan lika gärna dela med mig av mina åsikter.

För det första; kul att du är/var s.k. "ren", hoppas du fortfarande är det. Det vore intressant att, som även föregående postare skrev, få höra hur livet går idag.

Läsningen var mycket intressant, men liksom de flesta andra så ser även jag det miserabla med knarkberoendet. Det har sina positiva och negativa konsekvenser, och det bästa är väl att reglera sitt bruk så att det negativa konsekvenserna inte överskrider de positiva.

För övrigt måste jag bara ge dig en komplimang för hur intelligent du verkar vara, det är inte ofta jag stött på en tung knarkare med det intellekt du framstår att ha.