Vintersport och dopingrykten! Samlingstråd /mod

Jag vet inte för vem det är chockerade direkt. Men det är bra ju mer information som kommer ut till allmänheten så vi får se vilka metoder våra hjältar och förebilder har använt sig av.

Ungdomens förebilder!
Nationens hjältar!

Nja, man avslöjar ju inte vad man håller på med eftersom andra då kan ta efter och jämna ut den fördel man har.

Tänk dig att Lasse Viren (om det nu var bloddoping han sysslade med) annonserade att han bloddopade sig på 70-talet - hur smart hade det varit? Han hade i så fall troligen inte blivit fyrdubbel olympiamästare och därmed inte kommit in i den finska riksdagen, blivit folkhjälte och mångmiljonär. Rätt osmart om du frågar mig.

Jag håller med om detta men det var denna distinktion du använde: "prestationshöjande metod på konstgjord väg".

Och prestationshöjning på "konstgjord väg" behöver ju inte blott handla om något man stoppar i sig eller tappar ur sig för att återföra senare.

Så när IOC upprättar sin lista så specificerar man vad som är förbjudet, blott därför att det då blir enklare att juridiskt sett avgöra vad som är tillåtet. Då vet de aktiva vad som gäller. Bloddopningen kom upp på listan 1986. Allt enligt WADA.

Saltin virker langt fra så overbevist som du prøver å fremstille han.

Så är det, men historien hade sin egen uppfattning likafullt. Om vi går tillbaka till tiden före 1950 så ägnade sig idrottrörelsen mest åt att hitta fusk gentemot amatörismens regler. Det fick ju bland annat Gunder Hägg känna på.

Rent generellt kan man ju säga att medicinering bör vara tillåtet för att en person med någon form av underskott (hypo) eller överskott (hyper) av essentiella substanser. Detta för att kunna återställa dessa till ett normalläge. Det är exempelvis inga problem när det gäller behandling av underskott eller överskott beträffande sköldkörtelhormonet (tyreoidea), hypotyreos/hypertyreos, med Levaxin eller Thacapzol. Alla avvikelser från normalvärdet för tyreoidea är av ondo. Det finns således ingen vinst att göra genom att under- eller överdosera. En person med en hypo-/hypertyreos skulle emellertid aldrig ha en möjlighet att nå några resultat. Det är därför motiverat att låta en sådan behandling ske. En person med normala tyreoideavärden skulle således blir sämre om man började påverka värdena med medicin.

När det gäller exempelvis Björgens användande av Symbicort för sin astma är det i grunden samma resonemang. Hon ska med hjälp av medicinen nå ett normalläge. Problemet är dock att Symbicort kan ge ett positivt resultat för en person utan astma. Det finns således en svårighet att veta var man ska dra en tydlig gräns i detta fall.

När det gäller röda blodkroppar och syreupptagningsförmåga så är ju den olika mellan olika människor. Precis på samma sätt som att människor har olika längd och vikt. Det finns ett positivt förhållande mellan hög syreupptagningsförmåga och god uthållighet. Det kan även där vara svårt att på ett enkelt sätt se skillnaden mellan röda blodkroppar på naturlig och onaturlig väg. Metoderna är idag mycket bättre än för 40 år sedan.

För att sedan återgå till 40-talet glömmer jag aldrig när en släktig till mig berättade om den svenske mästaren över 50 km från 1940, Hjalmar Lauri. Lauri var en ganska oväntad vinnare som efter loppet fick en fråga om hur han kunde ha lyckats så bra. Han tittade ner i marken och sa med en röst som nästan brast:

"Jag har tränat. Du ska veta att jag har tränat, Jag har åkt 100 mil på träning innan det här loppet.".

Det var nästan så att han skämdes för att han haft tid att träna så mycket, De flesta hade ett jobb att sköta och kunde nästa bara träna till och från jobbet. 100 mil är ju med dagens metoder ingen större mängd, men det var det då.

Jag hittade programmet och har just sett det, 2 timmar.
Det här visste vi sedan många år tillbaka. En trovärdig historia som härmed fick lite ljus.

Den som viger sitt liv för att lyckas med en enda sak, som i förlängningen även kan säkra en ekonomisk framtid, borde rimligen använda alla till buds stående medel för att lyckas nå sina mål.
Där har vi förklaringen!

Vem tror att någon står utanför denna insikt och av ideologi viger sitt enda liv till att bli en på förhand looser i förhoppning av att några fler träningstimmar ska föra dem till Eden, där man utan medisinsk hjälp ska bevisa för världen att man med lite träning kan bli den allra bästa!
Nope... jag tror inte på det och jag vill påpeka att jag inte tror någon är helig i den här soppan.

Jag fortsätter att låta vetenskapliga artiklar ge svar på frågorna. Det mesta har diskuterats och behandlats tidigare i tråden.

The mean values at the 1989 World Nordic Ski Championships were lower than population reference values, as would be expected from plasma volume expansion associated with endurance training. However, an increase, particularly in the maximal values, became obvious in 1994 and rose further in 1996. These extreme values provide both a health risk to the individual athlete and unfair competition. After a rule limiting hemoglobin values was introduced [185 g/dl], the drop of the highest values was remarkable: among men 15 g/l (0.23 mmol/l)
[Changes in hemoglobin values in elite cross-country skiers from 1987 to 1999 - Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, Volume 10, Issue 2, pages 98–102, April 2000]

Detta är från en vetenskaplig artikel över den kanadensiska befolkningen:
For men aged 17 to 24 years the mean value was 15.0 g. per 100 ml. (12.8-17.3 g.); 25-49 years 14.6 g. per 100 ml. [A Survey of Hemoglobin Values in Canada - Can Med Assoc J. 1970 March 14; 102(5): 493–498.]

Här är länken till Saltins Power Point: https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&s qi=2&ved=0CC4QFjAA&url=http%3A%2F%2Fwww.idan.dk%2F upload%2Fodense.ppt&ei=Rk8qUa3FF4LStQbe-IHoCQ&usg=AFQjCNEQv9MP0pt1fIia3FCDOhr-9mAH8w&sig2=4SuTvDCUSGbIrkaQMi8RDg&bvm=bv.42768644 ,d.Yms

- Det er ingen tvil om at Norge var utrolige gode på høydetrening. Og at det var en bit på forklaringen på fremgangen i langrennssporet.

- Men det trenger ikke utelukke doping?

- Nei, absolutt ikke.

Dopning har funnits längre tillbaka, då den ekonomiska framtiden inte var lika påtaglig. Det är framför allt två drivkrafter som ligger bakom dopning:

- Propaganda (för landets förträfflighet)

- Viljan att vara bäst med minsta möjliga slit

Egentligen har jag inget emot din approach. I själva verket stör det mig att det läggs så mycket allmänna resurser på elitidrotten. Ivar Lo Johansson tvivlade på idrotten redan på 30-talet och det finns liksom än större anledning att tvivla på den idag.

Det bästa man kan göra är att släppa dopingen fri. Den medicinskt-tekniska utvecklingen gör att slaget aldrig kan vinnas. Låt läkemedelsbolagen ta över finansieringen av cirkusen. Låt ungarna förstå att de prestationer som dessa underhållningsartister inom skidåkningsbranschen visar upp inte kan åstadkommas med mindre än att de använder mediciner eller manipulerar med sitt blod, med sina muskler, med sina gener etc.


Åtala skidåkare för narkotikabrott etc. - i de fall man förbjuder försäljning, innehav och bruk av icke receptbelagda medel på samma sätt som man åtalar vem som helst. Vad gäller blodtransfusioner, låt de hålla på bäst de vill.

Utveckla den sunda idrotten vid sidan av. Gläds åt motionsidrotten. Men ge inte en statlig eller kommunal krona till elitidrotten eller till kontrollen av densamma. Upplåt inga statliga eller kommunala idrottsanläggningar för gigantiska spektakel som OS, VM, Vc och annan manipulerad och förljugen smörja.

Kan man tycka att det är kul att titta på gladiatorerna eller på Wrestling så kan man också uppskatta uppumpade idrottare som aldrig blir trötta på löparbanor och i skidspår. Jag fascineras av Muhlecks totala överlägsenhet varje gång jag ser klippen på Youtube eller Kratoshvilovas suveräna uppvisningar på löparbanan från 80-talet. Den spanske cyklisten Indurain - om än med jättekapacitet på sina lungor - men helt säkert dopad, är för mig en höjdpunkt att titta på.

Dopade artister har ett stort underhållningsvärde och det är just detta det är: underhållning. De är inte nationella hjältar eller förebilder för ungdomarna att ta efter, de är cirkusartister att förnöjas av.

Du glömde FGJ och Carl Lewis.

Ni blir nog fler och fler som resonerar så och det kommer nog att bli så. Jag tillhör dock dem som inte ser en tjusning i övermänskliga bedrifter. Jag älskar idrott på alla nivåer och underhållningsvärdet ligger inte i resultaten utan i dramat. Dramat kommer inte bli bättre med dopning. Dramat ligger i idrottens struktur och dramaturgi. Det finns ett drama i en distriktstävling som det finns en OS-tävling.

Jag tror också att dopningen kommer att nå ungdomsidrotten och motionsidrotten på sikt om man släpper det fritt. Det kommer att bli svårt att hålla isär. Blir dopning lättillgängligt och billigt kommer folk att börja använda det för att slå personbästa på Vasaloppet och dylikt. Det är jag rätt säker på.

Jag är också rädd för att idrotten kommer att drabbas av fler dödsolyckor om man släpper dopningen fri och de negativa rubrikerna vill inte jag ha. Då flippar idrotten ur och sponsorerna drar in sina pengar för att satsa på annat. Då tycker jag det är bättre att försöka hålla emot så gott det går. Jag är också optimist i frågan och tror att dopning går att bekämpa.