Asperger och drogmissbruk?

Vad många aspergare det fanns här! Det är ganska vanligt, va? Jag har det inte själv (vad jag vet ) men känner ett par personer som jag misstänker har det..Ingen av dem skulle dock få för sig att prova droger. De är helt tvärtom och ser således ner på brukare av inte bara narkotika, utan även tobak och alkohol.

Jag var nyomförälskad och såg världen i ett rosa skimmer, plus att jag hade tagit mefedron. Förälskad är jag väl fortfarande, men det är inte så rosaskimrande längre.

För övrigt hade jag väldigt roligt åt det där med nyborgerlig velourman, haha....


Äsch, jag har väl bara fel inställning. Övertygad pessimist, haha.

Jag kan egentligen inte uttala mig om mitt mående. Jag brukar få höra av andra, vilket humör jag är på, och jag brukar ofta förneka det först för att senare ge dem rätt. Vidare påverkar mitt tillfälliga humör precis hela min syn på livet. För en månad sedan hade jag antagligen svarat, att jag alltid mådde bra.


Nope.

Som jag brukar säga, kärlek är den vidrigaste drogen. Jag blir som mest psykotisk av kvinnor och avtändningen kan vara i åratal.


Bra, det var meningen.


Det där känner jag igen. Övertygad pessimist som vaknar upp på olika sidor varje dag. Fast mest svart...

Det innebär väl att jag inte har någon som helst användning av den eventuella stämpeln som jag har misstänkt i halva mitt liv att samhället gärna skulle vilja ge mig?

Hehe... Det är faktiskt lite pinsamt då det i stora drag handlar om ett enormt kontrollbehov som tonas ner kraftigt av narkotika. Det går ju trots allt inte att kontrollera vad alla människor gör men det kan inte min skalle acceptera så då tillsätter jag valfri substans och accepterar att andra också kan tänka...

Fast det är ändå lite komiskt... Av någon skum anledning uppskattar jag att bli sedd som en pundare.
mmm... Det sjuka som jag upptäckt är att oavsett sinnesstämning kan jag poppa vad som helst och bli lycklig.
Hade inge benzo någon gång i höstas så jag började få abstinensbesvär och en smärre ångestattack började gro. Det enda jag fick tag i var Mexikanska svampar så jag tog det som fanns och det fungerade utmärkt. Lsd har även det fungerat i detta syfte... Förstår faktiskt inte folk som kan snea...

Den enda drogen som jag faktiskt mår sämre av när jag intar är alkoholen och jag gissar väl att det hänger ihop med mitt tidigare dagliga drickande

Om du är arbetslös så är det tydligen helt okej att som aspergerfall kunna sjukskriva sig och hänvisa till Aspergern och få boendestöd osv...

(Liebchen: Förlåt för att jag konstant snöar in på samma saker.)

Vad menar du egentligen när du säger "lycklig"? Jag hade varit villig att ge dig rätt om du hade sagt att du kunde ta vad som helst och bli glad/må bra men att vara lycklig är inte samma sak som att vara glad. Personligen så är jag lycklig, även om jag inte alltid är glad eller mår toppen. Just nu är det mesta lite skakigt men i grund och botten är jag lycklig. Drogad eller inte.

OnTopic så är min erfarenhet att andelen Aspergerdiagnostiserade som brukar narkotika är solklart mindre än den andel av den generella befolkningen som gör det. Jämför man dessutom istället med övriga psykiska avvikelser så kan man knappast påstå att personer med autismspektrumstörningar tenderar att bruka. De som verkligen lider risk för att hamna i ett narkotikabruk är snarare personer med psykosstörningar (Schizofrena är kraftigt överrepresenterade bland missbrukare, vilket som påverkar vad [om något] är dock hittills okänt. Även personer med Bipolär störning, Anti-social personlighetsstörning, Borderline personlighetsstörning samt depression verkar ligga högre upp på listan gällande drogbrukare. Enligt den information som jag fått av människor som arbetar inom missbrukarvården, så är det tydligt att just (miss)brukande personer med Asperger eller Kanner syndrom hör till ovanligheterna.

Av personligt intresse har jag tagit upp just denna fråga med de jag kommit i kontakt med inom vården och hittills har ingen rapporterat existensen av en (miss)brukande patient med enbart Asperger (det närmsta är personer som bara diagnostiserats med AS men som visar tydliga tecken på andra avvikelser). Personligen har mina Aspergerdrag mycket litet att göra med mitt drogbruk, jämfört med all annan skit som spelar in.

Jag tror inte att personer som lider av Asperger syndrom har lättare att snubbla ner i drogträsket, men väl där nere så antar jag att ”han” har större svårigheter att krångla sig upp =)

Vad finns det att vara lycklig åt?
Det gamla vanliga? En partner? Att ha ett hem? Att få leva?

Jag blir inte speciellt glad och jag mår faktiskt sällan bra men påverkad är jag LYCKLIG över att jag har det så som jag har det.
Schysst att du kan gå omkring och vara lycklig. Jag är en smula avundsjuk...

Alla behöver väl inte tänka och fungerar som du enkom för att vi har någon fånig diagnos tillsammans?

Där håller jag däremot med dig. Misstänker att som ren Aspergare så är man lite för smart och välplanerad för att vilja berusa sig.

Add, Asperger, Deprimerad samt Bipolär är vad jag, enligt läkaren är. Ser ju förbannat ljust ut

Äh, det är ganska roligt.


Personligen skulle jag vilja göra en jämförelse mellan lycka och berusning på alkohol (även om det är totalt misslyckat, då ingen av oss egentligen är något stort fan av den drogen som drog betraktad):

Ruset upplevs positivt, så länge halten i blodet stiger; när den börjar sjunka, kommer bakfyllan och ångesten. Ungefär så är det med lycka. Man mår bra, så länge det verkar gå i rätt riktning; när kurvan vänder, mår man sämre.


Vi har diskuterat det där ganska utförligt, och jag förstår inte riktigt hennes lyckobegrepp, om jag skall vara helt ärlig, men det verkar röra sig mera om en grundinställning till livet och dess villkor än ackumulerad glädje över tid.


Den bipolära diagnosen är faktiskt litet positiv i sammanhanget, om du är deprimerad. Har du tur, så kan ju faktiskt gå och bli manisk emellanåt eller åtminstone hypoman, vilket visserligen kan bli ganska knasigt, men ändå är betydligt roligare än att vara nedstämd.

När jag var i kontakt med en beroendeläkare på mariakliniken, mest för att det var den vägen man var tvungen att gå för att komma fram till någon öppenpsykiatrisk mottagning, hade vi otroligt intressanta diskussioner!

Han menade att de flesta han träffat med aspergers inte alls har en missbrukarproblematik, men att de gärna experimenterar med drogerna. De knarkar inte av samma anledning som andra och har oftast större kontroll.

Eftersom jag har en släng aspergers ville han medicinera mig med lyrica vilket han hade haft stor framgång med hos aspergerspatienter.

zniffe, känner igen mig fullt i det du skriver! Skulle heller aldrig ta en drog jag inte läst något om, jag gillar att läsa exakt vad alla substanser gör i kroppen. Därför kan man löljligt mycket om den mesta narkotikan .

Helt klart tror jag aspergersdrag gör att man känner sig som att man ser verkligheten på ett helt annat sätt än många andra. Därför är det också lättare att ta till andra sinnestillstånd under influens av droger, eftersom man ändå är van att inte känna igen sig i hur andra upplever saker.

Numera är jag dock alldeles utmärkt nöjd med hur jag upplever verkligheten .

Har en ADHD diagnos med muntlig ADD uttrcykt av läkaren.
Ibland har jag undrat om det inte är asperger men börjar tro att det inte kan vara det. Jag har varit säljledare för telefonförsäljare vilket inte går direkt under aspie som asocialt. Däremot så är jag väldigt introvert och stimulikänslig men det är ju ADD det med. Jag gillar att vara för mig själv men känner lätt en snabb saknad när jag blir ensam för länge. Känner mest att det handlar om uttråkan/omotivering så jag tror inte att det är aspie, framförallt eftersom jag inte har några specialintressen och sånt och klarar det sociala samspelet bra även om jag inte är en social person per definition.

Ja, precis.

Förlåt för att jag inte svarade på inlägget, zniffe, men internet kajkade ur och nu när jag inte är så hög så ter sig ämnet inte intressant längre. Återkommer eventuellt.

Läste igenom alla svar här, och känner igen mig väldigt mycket i vad ni skriver..

har Adhd, med Aspergers, och har självmedicinerat mig själv med Cannabis under många år innan ja fick diagnos.. kortfattat så känns de som att ja kan vara ensam när ja är pårökt av brass, bryr mig verkligen ingenting om omgivningen, men är ja inte pårökt så känner ja mig rastlös och vet inte vad ja ska göra av alla dom 20 olika sakerna ja Borde ta tag i.. de resulterar att ja får en mindre panik och skjuter upp precis allt.. har väldigt svårt att va själv när jag inte är påverkad av något, vill gärna ha människor omkring mig, även om dom bara finns i närheten..

lästen en articel i Illustrerande vetenskap där de stog att forskningsrapporter visar att man blir inte Shizofren av att röka cannabis, utan de är snarare så att folk med shizofreni drar sig till droger och framför allt cannabis.. de ja ville komma fram till är att ja tror nog de samma gäller med ADHD och Aspergers, man på nått sätt letar efter de där som saknas.. i mitt fall vissa olika droger, men för andra kan de ju va typ att hoppa falkskärm o få en endorfin kick därigenom..

// Fred DeSs