Största bluffen sen den s.k "asylinvandringen", "ensamkommande barn". Erfarenheter?

"Med hänsyn till det normala variationsintervallet 1-2 år vid en åldersbestämning kan man ändå med mycket stor sannolikhet fastställa om sökande som är omkring 20 år och äldre uppträder som minderåriga på falska grunder."

"Om man vägrar gå med på en undersökning, är följden att man behandlas som myndig, om det inte finns något godtagbart skäl för vägran."

Medicinsk undersökning för bestämning av åldern För att bestämma hur gammal en utlänning eller anknytningsperson som ansöker om uppehållstillstånd är kan man utifrån 6 a § 1 mom. i lagförslaget utföra en rättsmedicinsk undersökning, om det behövs för att kontrollera att personen lämnat riktiga uppgifter om sin ålder. I 6 b § föreskrivs hur en rättsmedicinsk undersökning ska utföras.

Enligt detaljmotiven till propositionen bestäms en sökandes ålder i första hand med hjälp av dokument och register och genom utfrågning av sökanden. Man utgår från den ålder som sökanden uppgett, om det inte finns tillförlitlig dokumentation om hans eller hennes ålder eller om det inte annars är alldeles uppenbart att den verkliga åldern inte kan vara den som sökanden uppgett. Om det inte går att bestämma åldern med de här metoderna, kan det behövas en rättsmedicinsk åldersundersökning.

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande om propositionen (GrUU 16/2010 rd) att 6 a § i förslaget är alltför generöst formulerad, alltså att en undersökning kan utföras "om det behövs för att kontrollera att [sökanden] lämnat riktiga uppgifter om sin ålder". Lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning bara om paragrafen formuleras så att en undersökning kan utföras endast "om det finns uppenbara skäl att misstänka uppgifternas tillförlitlighet".

Enligt förvaltningsutskottets mening bör det vara möjligt att utföra en rättsmedicinsk undersökning för åldersbestämning när en person förefaller vara klart äldre än 18 år. Men man ska alltid utgå från den ålder som sökanden uppger. Rättsmedicinska undersökningar ska inte få bli automatisk praxis. De ska utföras bara om det finns uppenbara skäl att misstänka att den uppgivna åldern på ett avgörande sätt avviker från den verkliga.

Utskottet har erfarit att undersökningen inte klarlägger sökandens ålder fullt tillförlitligt. Med hänsyn till det normala variationsintervallet 1-2 år vid en åldersbestämning kan man ändå med mycket stor sannolikhet fastställa om sökande som är omkring 20 år och äldre uppträder som minderåriga på falska grunder. Utskottet understryker ändå att det för rättssäkerhetens skull är absolut nödvändigt att myndigheterna i oklara fall avgör frågan till den sökandes fördel.

Enligt propositionen kan en rättsmedicinsk undersökning för åldersbestämning utföras bara på myndighetens initiativ. Kostnaderna för undersökningar betalas ur statens kassa. Grundlagsutskottet anser att det med hänsyn till rättsskyddsgarantierna och barnets bästa är viktigt att åldern av grundad anledning kan bestämmas med rättsmedicinska metoder också på begäran av sökanden eller dennes vårdnadshavare eller lagliga företrädare och att staten då får stå för kostnaderna.

Förvaltningsutskottet konstaterar att tanken bakom åldersbestämning vid asylsökande är att de sökande ska kunna ges de mottagningstjänster de behöver. Om de sökande gavs möjlighet att kräva undersökning på statens bekostnad, skulle det fördröja besluten om asyl och uppehållstillstånd i onödan. Även om det följaktligen är bäst att myndigheten fortsatt ska ta initiativet till en åldersundersökning, bör den ställa sig positivt till en undersökning av sökandens eller vårdnadshavarens eller den lagliga företrädarens begäran om undersökning. I detaljmotiven till paragrafen sägs det visserligen att den som saken gäller också kan låta utföra undersökningen på sin egen bekostnad.

Grundlagsutskottet begrundar i sitt utlåtande om resultatet av en åldersbestämning eller till exempel en eventuell registeranteckning om födelsedatum utifrån den kan få betydelse för sökandens andra rättigheter och skyldigheter än de som har med ansökan om uppehållstillstånd att göra.

Regeringen utgår i sin proposition från att invandrarmyndigheten behöver få det klarlagt om en person är minderårig eller myndig. Om utredningen gäller bara den här omständigheten, anser regeringen att ett utlåtande som ges på grundval av en rättsmedicinsk undersökning inte ska få överklagas särskilt. Den som ska undersökas ska ändå kunna ifrågasätta utlåtandet på grundval av den rättsmedicinska undersökningen i samband att han eller hon överklagar beslutet om asyl eller uppehållstillstånd enligt vad som föreskrivs i utlänningslagen. Det finns ingen allmän lagstiftning i Finland om hur en sådan persons födelsedatum ska bestämmas som har ett oklart födelsedatum.

Ett villkor för en rättsmedicinsk undersökning är enligt 6 a § 2 mom. i lagförslaget att den som ska undersökas har gett sitt skriftliga samtycke till undersökningen och att samtycket är baserat på vetskap och fri vilja. Om man vägrar gå med på en undersökning, är följden att man behandlas som myndig, om det inte finns något godtagbart skäl för vägran. Som godtagbart skäl betraktar regeringen till exempel omständigheter som hänför sig till personens fysiska eller psykiska hälsa eller tidigare traumatiserande erfarenheter, som kan göra att personen på goda grunder kan känna rädsla för undersökningen.

En del sakkunniga anser i sina utlåtanden att det slag av godtagbara skäl som avses i 6 a § 3 mom. bör preciseras i lagen. Förvaltningsutskottets syn är att de godtagbara skälen inte kan eller ens bör anges exakt för att varje fall kräver individuell prövning. Det viktiga är att bestämmelserna tillämpas grundlagspositivt. En sak för sig är att vägran att underkasta sig en undersökningsmetod som exponerar en för joniserande strålning inte automatiskt får resultera i ett antagande om myndighet, inte minst om den berörda personen är villig att genomgå undersökningar med andra metoder. Enligt lagförslaget ska vägran att genomgå undersökning inte i sig kunna utgöra en grund för att avslå en ansökan.

Grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande att det finns anledning att precisera bemyndigandet att utfärda förordning i 6 b § 3 mom. med en hänvisning till 1 och 2 mom.

Förvaltningsutskottet har underrättats om att avsikten med bemyndigandet att utfärda förordning uttryckligen är att möjliggöra att närmare bestämmelser om processen i 6 § utfärdas genom förordning, inte om själva den rättsmedicinska undersökningsmetoden.

Grundlagsutskottet ser helst att lagförslaget kompletteras åtminstone med allmänna bestämmelser om hur undersökningen utförs. Orsaken är framför allt den att en av metoderna är röntgenundersökning. Det handlar om en forskningsgren i utveckling och därför är det enligt förvaltningsutskottets mening inte rationellt att undersökningen begränsas till de metoder som räknas upp i lagen. När undersökningsmetoderna utvecklas kan det också bli aktuellt med andra slag av åldersundersökningar än sådana som görs med röntgenbilder och kliniska undersökningar.

Rapporten bör inbegripa en bedömning av villkoren för uppehållstillstånd och dessutom ekonomiska och sociala aspekter på flyttning till och integrering i Finland och kostnadseffekterna av olika slag av förmåner och åtgärder. Det bör också bedömas om det bör ställas integrationsfrämjande villkor för familjeåterförening, som krav på bostad och hur länge anknytningspersonen ska ha varit bosatt i Finland.