Skvaller om författaren och forskaren Ann Heberlein?

https://www.youtube.com/watch?v=NZ8P19ngfTc

Hon är ju jävligt otrevlig mot honom.

Inslaget talar för sig själv. Religiös tolerans är inte Heberleins starka sida. Antikatolicism trodde man tillhörde ett annat sekel, tydligen inte.
Hon anklagar Birro för att göra något som hon själv gör betydligt värre idag: generalisera om andra kulturer på ett främlingsfientligt sätt.
Nå, hon kan svänga runt åsiktsmässigt men på en punkt är hon konsekvent: hon använder alltid härskartekniker och gör sitt yttersta för att meningsmotståndaren inte ska komma till tals

Hon är i varje fall polare med Birros bästa polare Muhammed Omar. På hennes Facebook var de ute och fikade i förrgår. Kanske en ny romans? (Jag vet tyvärr inte hur man länkar, men ni får tro mig!)

Tycker du?? Jag tycker hon är en ödmjuk kristen.
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem".

Problemet är att det inte hindrar henne från att använda sin egen sjukdom som vapen mot andra i debatten. Hon är frisk när det passar henne, sjuk när det passar henne, och hon hänger ut folk både när hon är frisk eller sjuk. Det blir helt enkelt oerhört snedvridet efter som hon själv använder medel i debatten som andra helt enkelt känner sig för goda att göra. Hon spelar helt enkelt inte rent, och har aldrig gjort det.

Jo, jag vet. Jag tycker att hon är förskräckligt ohederlig, oavsett vilket "åsiktsgäng" hon ansluter sig till. Det allra värsta är kanske när hon spelar ut att hon blivit våldtagen mot andra i debatten.
Jag är inte så övertygad om att hon lider av bipolaritet typ 2, det brukar sägas att det förekommer mycket överdiagnosticering när det gäller den åkomman. Hennes egen skildring av det är inte så övertygande, den känns väldigt spekulativ. Och nej, hon kan inte vara sjuk när det passar, frisk när det passar, och hänga ut dem som ens andas om att hon möjligen har ett skov.
Men det är trots allt klokare att undvika att anspela på hennes fejkade eller icke fejkade sjukdom. Om man ens ska anstränga sig att diskutera med någon som som är så föraktfull.

Hur ska du ha det - först säger du att hon inte verkar riktigt frisk, sen att hon inte är bipolär?
Jag tycker diagnosen är totalt ointressant egentligen. Den ursäktar ialf inte att hon hänger ut en okänd person som hon kallar "perifer". Bara en sån sak. Att använda "perifer" som skäll.

Jag skiter också i diagnosen, bortsett då från hur teologen använder den.
Jag tycker inte att det är friskt att debattera på det sätt som hon gör. Diagnoser har väl diskuterats här förut, exhibitionism, patologisk narcissism osv.

Hon spelade ut våldtäktskortet mot en vän i en debatt på fejjan för ett tag sen. Typ: "Har du blivit våldtagen? Nej? Håll käften då!" Och ja, min vän tyckte att det var ohederligt över alla gränser, eftersom min vän faktiskt hade blivit våldtagen en gång i tiden. Men ja, det är ju inget som nån normalt funtad människa har lust att använda som ett slagträ i en debatt, framförallt inte offentligt. Heberlein går på som en ångvält, och det enda Heberlein bryr sig om är Heberlein själv. Osjysst, osmakligt, och ohederligt.

Jag tycker hon pratar liiite porrigt om våldtäkt. Hon verkar faktiskt njuta av att säga penis och slida och mellan benen, och att det inte är så farligt att bli våldtagen (debatten i Almedalen... när dem som hade en annan åsikt än henne blev lika utskällda som Birro blev). Om det inte är en muslim, förstås. Då är tafs lika illa som att bli våldtagen av en man med vänstersympatier och dreadlocks.

OK det är ändå bra att hon har kommit ut som höger. PK-maffian kan behöva att bli lite utskälld och det var bara patetiskt när hon lekte antirasist och kulturrelativist. Det säger faktiskt en hel del om antirasisterna i landet att dem omfamnade Heberlein trots hennes oetiska sätt att debattera.

Men i alla fall s'att jorå. Hon har börjat skriva i en tidning som väl brukar beskrivas som högerkristen. Här är väl mest ett hopkok av självklarheter och konstigheter. Hon lyckas få det till att inga troende muslimer vill ta i hand. Men skit samma.

Undrar mest, Världen idag brukar väl beskrivas som värdekonservativ. Är det ok enligt dem att dela säng med vem man vill? Och vad sjutton har Heberlein emot månggifte?

http://www.varldenidag.se/debatt/dub...gWBNUvEacY5Qg/

När hon första gången "kom ut som våldtagen" i en kolumn i Sydsvenskan för ca tio år sen (jag tror det var första gången) så uppfattade jag det som modigt och konstruktivt. Men då var hon betydligt mer sval och analyserande, hon tryckte inte upp erfarenheten i ansiktet på läsarna utan konstaterade att hon hade detta i sitt förflutna och att det hade skurit av henne från djupare kontakt med nästan alla som hon vuxit upp med. Hon fokuserade på tabut kring våldtäkter, det diffusa obehaget som finns kring att tala om det, och hur det kan gränsa ut den som har varit med om en sådan händelse: "om det hände henne kan det hända mig också - varför vill du ta ifrån mig min livsglädje?".

Numera använder hon det istället som ett slagträ, ett personligt trumfkort, ungefär som när Boris Benulic skrev krönikor Metro inför Irakkriget (som han ivrigt stödde) och med svullnande ilska deklarerade typ: "jag har varit emot Saddam hur länge som helst, ända sedan han kom till makten - har ni varit emot honom lika länge? Inte? Håll käften då!" (ett argument som förstås är helt poänglöst, men uttalat med tillräckligt patos kan det övertyga för stunden). Den här sortens dramaqueen-pushande är precis vad Heberlein sysslar med nuförtiden och det blir ju helt fel.

På vilket sätt hade det skurit av henne från nästan alla hon vuxit upp med? För att de inte ville eller kunde lyssna på vad hon varit med om?
I Debatt i Almedalen menade hon att en våldtäkt inte skiljer sig från en smäll på käften, d.v.s den är inte kränkande på ett annat sätt. Jag tycker att det är ett ganska konstigt påstående, jag tycker nämligen att tafs kan vara kränkande också ("en hand mellan benen på en fest"), trots att det inte handlar om misshandel. Men Heberlein menade på att ett sånt synsätt är att acceptera att kvinnans heder sitter mellan benen. Eh, va? Det behöver det väl inte betyda. Men att det är kränkande på ett annat sätt beror ju på att sexualiteten är kopplad till så mycket annat.
Jag vet inte men ibland tror jag Heberlein bygger sina artiklar med saker som hon snott ifrån andra skribenter. Att hon ångrar sig så ofta skulle då inte alls bero på hennes sjukdom eller på att hon kommit till insikt om något, utan att hon glömt vilken agenda hon hoppat på för tillfället
Jag tycker inte synd om henne, kan inte tycka synd om henne trots att det sägs att man ska göra det.