2009-01-09, 16:38
#1
Flickan från Auschwitz eller en lipjudinnas njutning av att plågas.
Såg härförleden Stefan Jarls "dokumentär" om den rekorderliga Cordelia Edvardson. Hyllningen till Cordelia stod helt oemotsagd och gav en bild av en genuin batikhäxa med svåra masochistiska drag. Vad Cordelias storhet som journalist bestod i är för mig fortfarande höljt i dunkel. Det enda jag kunde uttyda var att hon befunnit sig i Auschwitz och därigenom kunde åtnjuta status som judiskt världsoffer med tillhörande pension. Hennes klander av andra judar och Israels framfart på ockuperade områden klingade både tomt och falskt.
Porträttet av lipjudinnan varvades kontinuerligt med svartvita bilder från den påstådda förintelsen. En del av hennes kommentarer till lägervistelsen var så utstuderat patetiska så det blev tragikomiskt när hon fläkte upp sin lägerstatus som aufseherin Maria Mandl´s egna lilla dödsängel. Att kärringen drev vilt med Stefan Jarl och manipulerade tittarna genom att fabulera ihop rena helvetet av Auschwitz för att bygga sig en karriär stod helt klart.
Som en skänk från ovan hittade hon ett fotografi på sin ömma moder när hon klev ur bingen i baracken en morgon. Fotot hade hon naturligtvis kvar eftersom hon förmodligen åt och sket ut det som judinnor i Auschwitz gjorde för att behålla sina ägodelar. Då den sadistiska SS-psykopaten Maria Mandl utsett henne till sin kelgris förstod hon att hon inte skulle gasas utan kunde fritt njuta av grilldoften från krematorieugnarna. Cordelias arbetsuppgifter bestod i att ropa upp numret på de fångar som skulle gasas och här blev det tid för eftertanke. Enligt Cordelia visste de fångar som ropades upp att de skulle gasas! Om man utgår ifrån att dessa dödsdömda gaskandidater inte var sinneslöa infinner sig en del frågor; varför stod de kvar och varför ställde de upp på led? Var inte hela gasningsprocessen ett överraskningsmoment där gaskammaren var förklädd till dusch? Varför utbröt inte panik om det var känt att döden väntade i en gaskammare? Varför tatuerar man in ett nr på någon som ska avlivas? Jag antar att bara Cordelia vet det och vi andra får bara njuta av hennes fantasifulla sadomasochistiska passion för judisk gaskammarångest, perverst.
När så Cordelia kommit upp i varv som kommer nästa gasning. 30 minuter in i hennes ihopdiktade levnadsöde deklarerar hon att hon fått en dödlig dos tårgas av Israelisk militär! WOW! En dödlig dos tårgas som hon dessutom överlever! Kanske immun mot tårgas när man fortterat sig med Zyklon B. Efter det insåg jag att jag sett en komedi av den mer skruvade varianten.
Trådens ämne är nu följande. Cordelia Edvardson är likt andra fantasifulla gaskammarvittnen helt utan trovärdighet men hon åtnjuter statusen som författare och journalist som prisats av Svenska akadamien med dess kungliga pris. Vilka fler skrönor om Auschwitz och förintelsen har Cordelia Edvardsson gödslat historieskrivningen med?
Såg härförleden Stefan Jarls "dokumentär" om den rekorderliga Cordelia Edvardson. Hyllningen till Cordelia stod helt oemotsagd och gav en bild av en genuin batikhäxa med svåra masochistiska drag. Vad Cordelias storhet som journalist bestod i är för mig fortfarande höljt i dunkel. Det enda jag kunde uttyda var att hon befunnit sig i Auschwitz och därigenom kunde åtnjuta status som judiskt världsoffer med tillhörande pension. Hennes klander av andra judar och Israels framfart på ockuperade områden klingade både tomt och falskt.
Porträttet av lipjudinnan varvades kontinuerligt med svartvita bilder från den påstådda förintelsen. En del av hennes kommentarer till lägervistelsen var så utstuderat patetiska så det blev tragikomiskt när hon fläkte upp sin lägerstatus som aufseherin Maria Mandl´s egna lilla dödsängel. Att kärringen drev vilt med Stefan Jarl och manipulerade tittarna genom att fabulera ihop rena helvetet av Auschwitz för att bygga sig en karriär stod helt klart.
Som en skänk från ovan hittade hon ett fotografi på sin ömma moder när hon klev ur bingen i baracken en morgon. Fotot hade hon naturligtvis kvar eftersom hon förmodligen åt och sket ut det som judinnor i Auschwitz gjorde för att behålla sina ägodelar. Då den sadistiska SS-psykopaten Maria Mandl utsett henne till sin kelgris förstod hon att hon inte skulle gasas utan kunde fritt njuta av grilldoften från krematorieugnarna. Cordelias arbetsuppgifter bestod i att ropa upp numret på de fångar som skulle gasas och här blev det tid för eftertanke. Enligt Cordelia visste de fångar som ropades upp att de skulle gasas! Om man utgår ifrån att dessa dödsdömda gaskandidater inte var sinneslöa infinner sig en del frågor; varför stod de kvar och varför ställde de upp på led? Var inte hela gasningsprocessen ett överraskningsmoment där gaskammaren var förklädd till dusch? Varför utbröt inte panik om det var känt att döden väntade i en gaskammare? Varför tatuerar man in ett nr på någon som ska avlivas? Jag antar att bara Cordelia vet det och vi andra får bara njuta av hennes fantasifulla sadomasochistiska passion för judisk gaskammarångest, perverst.
När så Cordelia kommit upp i varv som kommer nästa gasning. 30 minuter in i hennes ihopdiktade levnadsöde deklarerar hon att hon fått en dödlig dos tårgas av Israelisk militär! WOW! En dödlig dos tårgas som hon dessutom överlever! Kanske immun mot tårgas när man fortterat sig med Zyklon B. Efter det insåg jag att jag sett en komedi av den mer skruvade varianten.
Trådens ämne är nu följande. Cordelia Edvardson är likt andra fantasifulla gaskammarvittnen helt utan trovärdighet men hon åtnjuter statusen som författare och journalist som prisats av Svenska akadamien med dess kungliga pris. Vilka fler skrönor om Auschwitz och förintelsen har Cordelia Edvardsson gödslat historieskrivningen med?
__________________
Senast redigerad av felia 2009-01-09 kl. 16:45.
Senast redigerad av felia 2009-01-09 kl. 16:45.