Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Ser inte att det du skriver har något med det inlägg du citerade att göra.

Bevistalan kan bara lämnas in på begäran av socialnämnd eller ett barns vårdnadshavare.

Pappan:

– Det är många som har hört av sig till oss de senaste veckorna. Vi har fått mycket empati och positiva ord, säger han till Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/lP0m3/pojkarnas-pappa-om-fallet-kevin

En juridisk process i ett brottmål gör inga anspråk på att visa sanningen vilket många i tråden verkar tro, utan att göra en bedömning i skuldfrågan. Det är riktigt att det är juridiskt oprövat om utsagorna kring deras påstådda alibi är tillräckligt starka för att utgöra rimligt tvivel mot en åtalad gärningsman. Därför hävdar jag alltjämt att de visst kan anses ha ett alibi, som delvis är en juridisk term men också finns i det allmänna språkbruket. Detsamma gäller "skuld" som du också har argumenterat kring. Alibi betyder helt enkelt "vistelse på annan plats än brottsplatsen vid tidpunkten för ett brott".

Om du är jurist förstår jag bättre att du låser dig vid semantik.

Bevistalan innebär i Sverige att åklagare för en talan i domstol[1] enligt en gärningsbeskrivning där de påstår att en person gjort sig skyldig till ett brott. De åberopar bevisning för att personen begått brottet och sedan prövar rätten om personen begått den här gärningen eller inte. Bevistalan kan bara lämnas in på begäran av socialnämnd eller ett barns vårdnadshavare.

Sedan efter 10 år går samma polis ut i media och säger att Kevin inte dödades i en lek som spårade ur utan det var ett planerat mord av en 5 och 7-åring.

Med vilken rätt och i vilket syfte kan man undra?
Det stinker ruttet av både utredning och efterslängarna av den.

Jag tycker inte att man ska blanda ihop vardagsspråk och juridiskt språk när man diskuterar skuld. Speciellt inte i detta fall.

Det känns dock som du förstår min poäng.

Journalisten Anders Johansson:

Här på fotografiet vallas en av de minderåriga bröderna i utredningen om mordet på Kevin.
Det var i stort sett den enda uppgiften som vi fick från källor.
Kommissarie Rolf Sandberg var annars den som helt styrde vilken information som som skulle lämnas ut om ärendet. /.../

Hur det gick till exakt hade vi ingen insyn i. Och det är inte mycket att säga om när det gäller en pågående förundersökning.
Men i normala fall, med vuxna misstänkta, blir delar ändå offentliga exempelvis vid häktningsförhandlingen. /.../

Jag tror inte att vi var ensamma om att hysa stort förtroende för Rolf Sandberg. Han framstod som mycket övertygande när han efter några månaders utredning kunde avslöja att de nått ett genombrott. /.../

Att bröderna utsatts för en enorm massa förhör, tidvis utan sina föräldrar, fick vi inte veta. Inte heller att den då högt ansedde psykologiprofessorn Sven Å Christianson haft en så stor roll i utredningen, att det var han som lanserat teorin att pojkarna var gärningsmän.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dKQ61/sa-kunde-broderna-pekas-ut-for-kevin-mordet--utan-insyn

Tack för klargörandet, då är jag med på vad du menar.

Om den så kallade dagboken:

Men anteckningarna som Rolf Sandberg visade upp för Expressen är inte alls några dagboksanteckningar från morddagen.
Det är anteckningar, skrivna två månader senare, av pojkarnas pappa på den psykiatriska avdelning han vistades, medicinerad med narkotikaklassade preparat.
– Sandberg ”glömde” visa Expressen de första sidorna, där det framgick att de skrevs sent på natten mellan den 18 och 19 oktober, säger Dan Josefsson som läst förundersökningen, och har tillgång till anteckningarna. /.../

I dag säger pappan till SVT att han inte ens minns att han skrivit anteckningen.
– Han har varit desperat, och fabulerat ihop det här. Vi kommer i tredje delen visa hur polisen knäckte hela familjen.
– Det har de gjort med helt vidriga metoder.
Dan Josefsson säger att det faktum att Rolf Sandberg i Expressen påstår att det rör sig om ”dagboksanteckningar” är ”fruktansvärt allvarligt”.
– Han har lurat Expressen genom att inte visa dem första sidorna. Det är en demonstration av hur lite respekt han har för sanningen.
Advokat Thomas Olsson är de båda pojkarnas försvarare. Han står i regelbunden kontakt med familjen, och bekräftar att det Sandberg visat upp i Expressen inte alls är några dagboksanteckningar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/a/azB0O/dagboken-skrevs-langt-efter-mordet

De har varken Alibi eller vittnen/erkännanden som pekar ut dem. Inget är prövat juridiskt utan allt bygger på polisens uppgifter där det hittills har visats tillvägagångssätt på förhör som gör det som framkommer i dem värdelöst. Eftersom det verkar saknas teknisk bevisning som knyter dem till mordet och all sannolikhet talar emot dem som mördare får de betraktas som oskyldiga till mordet, tills (om) fler graverande uppgifter dyker upp.

RS försökte ju sig på att plocka fram en sån uppgift med "dagboken" men det visade sig vara något som var skrivet på psyket 2 månader senare än han påstod. Det spär ju på bilden av att uppgifter har tagits fram helt felaktigt från inblandade, likt Quick fallet.

[quote=Salzsalino|60750962]
Ja det förklarar hennes syn på detta. Sjukt resonemang. Tidigare var det någon som hävdade att svenska rättssystemets definition av våldtäkt var överdriven och därför kunde man bortse från domen på pojken i fråga.