Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Men det stämmer inte det du hävdat gång på gång att J blev "tagen på bar gärning". Det står i artikeln du länkar till att mamman såg tonåringen "snabbt lämna platsen" och att det på sjukhuset konstaterades att 3-åringen blivit våldtagen. Det finns alltså ETT vittne på att det var J, eller rättare sagt att J befunnit sig på platsen. Det vittnet var alltså mamma till en kusin till J, alltså en släkting eller ingift sådan. Med tanke på hur den här släkten beskrivs av en skribent I tråden som säger sig ha bott i samma område - elaka, galna människor som sysslar med barnmisshandel och tvångsgifte - är det kanske inte konstigt att J "erkände våldtäkten". Om J, på grund av sin utvecklingsstörning, var på ett litet barns nivå - förstod han ens vad han erkände?

Av det jag läser om J och hans släkt får jag intrycket av att det här var människor som folk ogillade och ville bli av med. Som hade fel hudfärg, fel efternamn, fel kläder och fel kulturella traditioner. J målas upp som pedofil, våldtäktsman och hustrumisshandlare. Till och med familjen Karlson-Dahlén ger oss den bilden när de pratar om J i medier. (Nu vet jag förstås inte om det stämmer att J har en utvecklingsstörning och att 3-åringen var hans kusin.)

Om J är kurd eller från Afghanistan råder det delade meningar om... "Han var den sista som sågs med Kevin" - hävdar somliga. Var det verkligen så? Eller var det så folk ville att det skulle vara? Att bli av med den här familjen hade man kanske inte direkt nåt emot? För snart 30 år sen, på en mindre ort ute på "landet" var klimatet lite annorlunda jämfört med idag, gällande rasism och främlingsfientlighet.

"Tror du inte på att det var J" frågar du väl nu. Jag vet inte. Jag är försiktig med att anta saker. Jag litar inte blint på en liten tidningsnotis om nåt som skedde för snart 30 år sen. Jag validerar den information jag får. Vi vet inte om det var J. Det är möjligt att det var så. Men vi vet inte. Lite källkritik tror jag är bra.

"Än mindre vet vi vad som hände Kevin", skriver du. Du har tidigare skrivit att eftersom ärendet är "polisiärt löst" så ska man inte gräva i det. Jag håller inte med. Jag vill veta vad som hände. Och jag kommer att få veta det tids nog. Det finns alltid sätt att få folk att prata och ingen kan stoppa mig när jag bestämt mig för nåt.

"Tror du inte på att det var J" frågar du väl nu. Jag vet inte. Jag är försiktig med att anta saker. Jag litar inte blint på en liten tidningsnotis om nåt som skedde för snart 30 år sen. Jag validerar den information jag får. Vi vet inte om det var J. Det är möjligt att det var så. Men vi vet inte. Lite källkritik tror jag är bra.

Här är vi faktiskt lite överens tror jag. I det här fallet erkände han våldtäkten efter att ha setts fly från platsen så skuldfrågan är hyfsat klar men i Kevinfallet var det ingen som anade oråd angående det som polisen berättade och det media förmedlade. Man kan säga att det rådde konsensus om det.

https://www.expressen.se/noje/britta-i-gar-erkande-polisen-antligen-att-han-ljugit/

"I går erkände Sandberg, äntligen, att han ljugit."

Stackars Britta kan sälla sig till skaran med Hasse A med flera som blivit förda bakom ljuset av RS. Hör och häpna att Sandberg har erkänt att han ljugit men den STORA lögnen har han inte erkänt.

Reporter vid pressträffen i nov 1998: "Har barnen erkänt att de dödat Kevin?"
RS: "Eh ... ja barnen har berättat det."

Förhörsledare Anders Forsman i TV-dokumentären Fallet Kevin: "Jag vill inte kalla det för ett erkännande, de berättade hur det var när de var nere vid sjön."

Det vi lärt oss av det här fallet är att inte köpa polisens version utan rejält ifrågasättande. Här dröjde det tyvärr nästan 20 år innan det rättades till, tack vare media bör kanske nämnas.

För det första: Nej, jag anser inte att ett barn med utvecklingsstörning bär skuld i en sån situation. De vuxna har ansvar för sina barn och ska skydda dem! Och jag anser inte att ett barn med utvecklingsstörning kan våldta eller förstå innebörden av det. Det är de vuxnas ansvar att lära barnen hur man beter sig mot andra. Föräldrarna till J hade uppenbarligen misslyckats med det och det kan man inte lasta J för.

För det andra: Jag säger inte att du har fel men jag tänker att rent teoretiskt skulle det kunna vara så släktingen skyllde på J för att han inte kunde försvara sig. Att när sjukvårdspersonal misstänkte våldtäkt och gjorde en polisanmälan så var det kanske enklare att skylla på ett barn med utvecklingsstörning än att ange den verkliga gärningsmannen - som kanske var en annan släkting eller familjemedlem. Jag säger inte att det är så. Men eftersom 3-åringen antagligen inte kunde redogöra för vad som hänt på grund av sin låga ålder och den enda som sett nåt var 3-åringens mamma, så finns möjligheten rent teoretiskt att det var på nåt annat sätt. En annan skribent, som säger sig ha bott i samma omrode som J, skrev tidigare i tråden att J nog inte hade nåt annat val än att "erkänna våldtäkten" på grund av "arga släktingar".

Man får väl hoppas att man inte enbart gick på att ett vittne sett J fly från platsen men säker kan man inte vara, det här var ju i Arvika. Undrar om det var samma gäng som utredde det här fallet som Kevinfallet. Något borde rimligen skavt.

Hur kunde de bevisa att det var J som "våldtog" 3-åringen? DNA-test? Du har ju tjatat hundra gånger om att han "blev tagen på bar gärning" och du tror dig veta att han dödade Kevin. Så jag antar att du har kollar upp det här ordentligt?

Jag läste någonstans en gång i tiden om "på bar gärning". Jag är mest nyfiken på om det var samma utredare involverade som dryga halvåret tidigare utredde Kevinfallet och hur de tänkte när det här hände och om "experten" på förhör med barn (IH) var inblandad.

Var läste du det? Eftersom du hävdar det så bestämt gång på gång antar jag att du har en källa på det?

Jag hade fel i tidigare inlägg, GW skrev inte artikeln från 19 juni 2017, han uttalade sig.

Däremot skrev han krönikan 2018
https://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/sanningen-sopades-undan-i-kevin-fallet/
I bägge artiklarna används begreppet "på bar gärning".

Ja men det han menar med det är att ETT vittne (3-åriga kusinens mamma = en släkting) såg J på lekplatsen. Inte att nån såg honom med byxorna nere eller nåt. Alltså inte "tagen på bar gärning" som i att nån såg honom begå själva gärningen.

Tillägg: Du tror att J dödade Kevin men hur och varför? Hur tror du att det gick till och vad skulle han ha haft för motiv?

Du frågade var jag fått "bar gärning" ifrån, nu vet du, blanda inte bort korten. Jag tänker inte gissa om detaljerna i händelseförloppet. För mig är det inte intressant om J är skyldig eller om det var en olycka, det är det bröderna utsattes för som jag "tjatat om".

Läs GW:s dräpande analys i krönikan från 2018 om utredningen.och begrunda.

Jag tror inte att själva dödandet var uppsåtligt. Som tur var blev vederbörande tagen på bar gärning vid ett nytt våldtäktsförsök på en treåring en tid senare och kanske efter det fick den vård han så väl behövde. Inte minst Sandberg bör vara tacksam för att grabben blev påkommen vid det nya försöket.

Jag tror att den våldtäktsbenägne 13-åringen på något sätt var involverad.

Senaste utredningen (2018) fastnade för en viss 13-åring, det gjorde även den första men släppte denne av oklar anledning enligt dem som läst förundersökningen. Möjligen för att SÅC hade hittat en "stark kandidat".

Jag tror som de senaste utredarna och att fallet är polisiärt löst och har ingen anledning att spekulera över andra kandidater som jag inte har någon koll på.

Det finns andra förhör som man gärna skulle vilja ta del av, till exempel förhören du nämner ovan. De som kunnat ta del av dem pekar mot 13-åringen, han blev även förhörd som misstänkt av den återupptagna utredningen 2018 men han sa inget och då var det bara att lägga ner. I hans fall var "mordet" dessutom preskriberat då han var under 18 då det begav sig 1998.

https://www.expressen.se/gt/kevin-aklagarens-svar-efter-leif-gws-kritik/

Wargren säger att han inte kan inleda en förundersökning mot en så pass ung person.

– Om jag hade gjort skulle det ha varit direkt tjänstefel. Förundersökning får inte bedrivas mot 13-åringar. Utredning enligt paragraf 31 i lagen om unga lagöverträdare är däremot möjlig, så jag antar att det är det han menar. Kommer man inte vidare i en sådan utredning ska den dock avslutas och spekulationer undvikas.