Då kommer ännu några historier om min kära barndomsvän och vapendragare, Danne. Det här var en fullständigt vettlös galning som inte hade några som helst spärrar i huvudet. Notera dock att han var en väldigt snäll person och att vi alla uppskattade honom för mer än hans efterblivna upptåg.
Danne lärde sig tidigt snattandes ädla konst, något han för övrigt blev mycket bra på. Han stötte dock på vissa hinder med jämna mellanrum, ofta med resultatet att han blev portat från de två affärerna som fanns där vi bodde när vi var små. När han ännu en gång, minns inte vilken gång i ordningen, hade blivit portad från båda affärerna så tog han det som en rent personlig förolämpning. "Skam den som ger sig", förmodar jag att han tänkte och började i sin smått infantila hjärna att smida på planer om hur han skulle kunna gå in och komma åt det eftertraktade godiset, naturligtvis utan att behöva betala för det.
Vi brukade åka BMX och liknande på en stor parkering, vilken ofta var öde, bakom en av affärerna, där även affärens lastkaj låg, passande nog. En dag så kom en lastbil in på den stora parkeringen och skulle lämna av några slags varor i affären, typ bröd och mjölk och annat, minns faktiskt inte vad det var. Vi tänkte väl inte så mycket på det utan fortsatte att göra vårt bästa för att inte bryta våra ben när vi ramlade omkring på våra hemsnickrade hopp och allt vad det nu var. Då hörde vi ett avgrundsvrål borta från lastkajen, ja det lät som det kom inifrån lagret där varorna brukade bäras in.
Vi vände oss unisont om och såg då Danne komma springande för livet, med ett stort flin som gick från öra till öra, släpandes på diverse varor, bland annat ett paket mjölk och, om jag inte missminner mig, en faluvurre(det kan även ha varit en sådan där vidrig grynkorv, jag minns inte riktigt nu). Det visade sig att han hade tagit tillfället i akt och kutat in på lagret och börjat plundra. Synd bara att idioten valde att göra det när såväl personal som lastbilsgubbarna - det var två stycken av någon anledning - var där inne samtidigt.
Vår hjälte sprang för allt han var värd, med två butiksarbetare och två truckers efter sig, samtidigt som han skrattade okontrollerat och kastade varorna runt sig. Tyvärr så var han inte så snabb som han trodde och blev tillfångatagen efter en stunds springande. Jag har fått några utskällningar i mitt liv, men inget i närheten av det här. Ica-mobben fullständigt pulveriserade honom, faktiskt så till den milda grad att han började lipa. Han blev indragen på kontoret och efter en liten stund kom hans morsa, som uppenbarligen hade haft sprit i förmiddagskaffet, åkandes på sin fallfärdiga cykel, arg som ett bi, och skrek och gapade. Vi hade enormt svårt att hålla oss masken när hon vildsint och rödögd undrade var hennes skitunge höll hus. Richard lyckades efter några om och men peka mot lastkajen och Morsan trampade således dit och vinglade in. Efter cirka en minut kom Danne ut, nu storlipandes, och sprang iväg. Tydligen så hade han fått en örfil som ekade inne i hela affären. Han slapp snuten men kom dessvärre inte undan sin sluggermorsa. Otroligt att någon som är så packad kan sikta så bra med handflatan, vill jag säga. Jag vågar knappt tänka på vad som hände när de båda dårarna sammanstrålade i hemmets "lugna" vrå efter detta. Det är också synd att Danne faktiskt undvek att gå in i affären på någon månad, för jag är säker på att det hade blivit jävligt kul om han spatserade in dagen efter.
En annan episod som jag minns med värme är när Danne sket under Emils grannes postlåda.
Ni förstår, han var alltid väldigt morgonpigg, min kära vän, och det var inte sällan han gick upp före det att klockan slagit fem på helgmorgnarna. Detta gjorde även att han blev lite rastlös, vi andra gick ju liksom sällan upp innan klockan nio i alla fall. Det var även vid sådana här tillfällen som han kom på briljanta idéer, alltså sådant som roade oss men som gjorde de andra invånarna i hålan en smula förargade.
Emil bodde ett stenkast ifrån Danne, i ett litet hus med sina föräldrar och sin bror. Danne hade tydligen bestämt sig för att inspektera deras trädgård denna vårmorgon men inte hittat något kul där. Under tiden så kände han att naturen kallade, vilket ju händer ibland. Då fick han något jävla infall och satte sig och sket under Emils argsinta grannjävels postlåda för att sedan plundra den på något slags tidningspapper som han torkade sig i röven med och slängde tillbaka i postlådan. Han var även så diabolisk att han spred ut att det var en annan polare till oss som gjort det hela.
Emils granne hade ju blivit helt vansinnig och hade först misstänkt just Emil, men problemet var ju att denne låg och sov när gubbfan mer eller mindre slog in dörren på Emils hus. Emils föräldrar satte morgonkaffet i halsen och förklarade att deras son minsann hade legat och sovit och att han aldrig skulle göra något sådant(visst, säkert. Jag vet bättre än så... fortsättning följer).
Hur som helst. Ryktena som Danne hade spridit ut nådde ju grannen till slut, alltså senare under dagen. Han stegade hem till vår andra kompis, mer eller mindre i upplösningstillstånd, och krävde såväl en ursäkt som en ny postlåda, haha. Polaren blev ju skärrad och försökte naturligtvis neka, men det funkade inte. Även polarens föräldrar gick ju på det hela och blev vansinniga på sin son, som var känd för att vara lite busig.
Danne kunde dock inte hålla på sin hemlighet speciellt länge, utan han berättade i förtroende för Richard och mig vad som hade hänt, med sitt patenterade gapskratt som följd. Av någon anledning, vet inte riktigt hur, så spreds den här informationen som en löpeld cirka två minuter efter att klanten hade berättat det. Det slutade i ett krismöte hemma hos Danne, med hans dyngraka morsa och låtsasfarsa, även han full som ett as, samt Emil, Emils föräldrar, vår andra polare och dennes föräldrar, och så den elake grannen som mer eller mindre försökte mörda Danne. Även denna gång fick han en örfil som ekade ned till Danmark och tillbaka. Danne grät högt, mycket och länge. Vi andra stod utanför och lyssnade på hela showen. Det retar mig fortfarande att vi inte kunde se örfilen som utdelades, men jag kommer aldrig glömma ljudet av den
En annan pärla var när han hade spelat pingis med en lite äldre kille, vet inte vem det var, och denne beordrade Danne att gå och hämta bollarna som flugit åt alla håll. Danne gillade inte att ta order av okända och rusade således emot den andra killen och greppade ett par helt andra bollar och vred runt, vilket resulterade i att han blev avhyst från platsen och, förmodar jag, örfilad när han kom hem. När jag tänker efter så är det faktiskt inte så konstigt att han ständigt var lite rödlätt i ansiktet.
Det fanns dock tillfällen då hans aktioner var fullt befogade. Han hade fått en 24-växlars mountain bike av sin hårt beprövade och "något" veliga morsa. Det var kul, det var en fin cykel och han var överlycklig. Han cyklade runt hela dagen på den. När så söndagen kom så vaknade han tidigt som vanligt. Den här gången skulle han dock inte behöva skita under några postlådor, nej nu skulle det cyklas. Danne kom ut från sin pissluktande port och lade till sin skräck märke till att cykeln under natten blivit stulen. Perfekt att lämna den olåst när man bor hundra meter från ett av Sveriges värsta zigenarnästen... Jag tror att detta var ganska traumatiserande för honom och vi gjorde alla vårt bästa för att muntra upp honom i några dagar. Som så många gånger förr, ledde ju detta till upprepade hämndaktioner mot tattarna som bodde i närheten. I just det här fallet så slutade det, eller ska jag säga
började, med att han pissade i en av tattarnas bilar samt lämnade ett mycket hotfullt brev på motorhuven. En annan god vän till mig sparade av någon anledning denna lapp, minns inte hur eller varför han kom över den längre. Ska se om han har kvar den och lägga upp en bild på den.
Han lyckades även precisionsspotta vår lärare i ögat under en lektion när han inte höll med denne om något. Jag minns att vi hade engelska men kommer inte ihåg några detaljer. Läraren, fortfarande med spottet rinnandes i ögat, släpade ut Danne, slängde ut honom och vrålade att han skulle försvinna hem för resten av dagen. Det gjorde han också, men inte innan han hade dragit vad det nu var, förmodligen en sten, genom ett fönster i korridoren. Det var fruktansvärt att försöka hålla sig för skratt när läraren kom tillbaka, skrikandes på allt och alla, hahaha
Jag tycker fan det är konstigt att han inte blev skickad till någon klass för "rastlösa barn". Familjen flyttade dock efter några år, kanske han då började i någon slags specialklass.
Finns en uppsjö av andra historier om denne herre, kanske återkommer med fler vid ett senare tillfälle.
Ah, just det! En liten till. Vi skulle gå till skolgården och spela lite bandy en varm sommardag, på vägen dit så hamnade vi dock på en äng där det gick lite kor och betade och hade sig. Jocke ville testa att skjuta lite koskit med sin klubba, tydligen en bra idé. Han upplyste Danne, som stod framför honom, att denne skulle flytta sig ut vägen. Han vägrade att lyssna. Dannes t-shirt blev således helt full av koskit.
Nu kommer dock det roliga. Vi alla vandrade hem till honom så att han skulle kunna byta om - det var självklart inte tal om att ta en dusch - och som vanligt så låg hans morsa och låtsasfarsa och knullade i alkoholdimmor som fick Lützen att framstå som rena barnleken. Då drog idiot-Danne av sig sin jävla tröja och sprang in i sovrummet och kastade den på turturduvorna, hahahaha. Vi flydde fältet direkt. Jag är ganska säker på att det slutade i en örfil eller två när han på kvällen kom hem igen
Finns så jävla många historier, haha. Nästa gång får man kanske ta den om när charmör-Danne skulle få sin första kyss av den undersköna Anna. Dessvärre, för Anna då, så hade han planerat mer än att bara kyssa henne
Kul att du uppskattade det!
. Eftersom det var så många som fanns runtomkring så fick han aldrig veta att det var jag , även om han misstänkte det. Men den dagen och resten av veckan ut gick jag runt med ett hånflin på läpparna. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen 
