Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Ett av mina tidigaste minnen av utvecklingsstörda är Bajan. Han satt på gungorna vid stora lekparken (alltid minns jag det som) och ropade aaaaaa-babababa-baja-mm-aaa om och om igen så att det hördes jättelångt bort.
Jag vet inte om han hette Bajan på riktigt eller om han kallades det för att det fanns med ett "baja" i hans läte, eller om det fanns i lätet för att han hette så.
Lätet är djupt integrerad i min barndoms ljudbild

På dagis på somrarna när det var få barn där slog man ihop särgruppen med den vanliga gruppen. En dag hamnade jag mittemot ett "särbarn" vid mellanmålet, som var havregrynsgröt och mjölk. "Särbarnet" satt själv och åt med sked, sen började han plötsligt kräkas, medan han satt upp, så att kräkset ramlade ner i tallriken igen. Och han fortsatte att äta. Sitt eget kräks med havregrynsgröt och mjölk, medan han kräktes.
Jag har men från detta - jag kan fortfarande inte äta havregrynsgröt, känna lukten av det eller se andra äta det utan att få kväljningar. Jag höll på att spy nu när jag skrev det till och med.



Ett idiotbarn som inte var utvecklingsstörd utan bara rent jävla dum i huvudet var Peter. Han gick i min parallellklass åk 1-3 och på samma fritids och han var elak mot ALLA.
Idag hade han lätt fått en adhd-diagnos men då (tidigt 90-tal) var alla bara "problembarn" som "det egentligen var synd om" när de röjde runt och betedde sig som as.

Oavsett vilken lek som pågick skulle Peter alltid vara med, och han lyckades alltid förvandla leken till att gå ut på att han skulle jaga och slå alla andra ungar med diverse tillhyggen.

Så fort det hände något särskilt på fritids, typ föräldrarna skulle komma och kolla på luciatåg, så dampade han ur pga rutinförändringen och avreagerade sig genom att tex låsa ut några tjejer i snön utan skor, spöa den som stod närmast, kasta runt en död mås på gården och hota att kasta den på fröken när hon kom, osv osv.

Jag och Peter bodde dessutom på samma gård, och när man träffade honom ensam utan 30 andra ungar runt omkring var han nästan normal i pallet (om än lite hyper) så vi började umgås litegrann. En dag hade jag med min ökenråtta ut i lekparken och han började jaga den runt, runt i sandlådan.
Ökenråttan sprang in bakom en stor, bred rutschkana och Peter sprang efter. Jag var lite tjock och trög som barn så jag kom fram till rutschkanan någon minut efter Peter.
Då står han där på alla fyra och typ skriker på ökenråttan skithögt "ÖÖH ÖÖAAH" och den ligger bara livlös på marken. Död.
Jag vet inte om han gjorde nåt mer direkt för att ha ihjäl den eller om den dog av skräck, men baserat på hans uppförande annars gissar jag på det förstnämnda.
Jag blev såklart asledsen och sprang hem. Dagen efter i skolan har ungjävelshelvetet mage att mobba mig för att jag var ledsen när ökenråttan dog!! Jag var 8 år och det var mitt första husdjur

En dag dampade han ur totalt på fritids och ramlade ut genom ett fönster ungefär 2 meter över marken och bröt handleden. Han satt där på marken och gallskrek med ansiktet fullt av jord och handleden var helt skev. En fröken åkte iväg med honom till sjukhuset och för oss andra fortsatte dagen typ som vanligt. Lite senare när vi åt mellis började någon säga att "va skönt att inte Peter är här" och "det var rätt åt honom" osv. Fröknarna var helt "nej, man får inte säga så", "det är egentligen synd om Peter det är därför han retas", men alla vi andra ungar var samstämmiga i att det var rätt åt Peter

Nej men det är ju lite roligt det kan du inte förneka

Minns att vi hade en skum unge på dagis. När vi frågade våra fröknar vad det var för fel på honom, sa de alltid att han saknade en bit av hjärnan. Tror att han bet någon nån gång.

Vi hade flera mongon på våran skola, men två av dem var väldigt speciella.
Dessa två var verkligen varandras motsatser, ena kan vi kalla Psykopatrik, då han hette Patrik och definitivt var psykopat.
Den andra kan vi kalla Jörgen, mest för att det var hans namn.
Jörgen var extremt stark för sin ålder, stor var han också. Vid tolv års ålder var han kanske 180 centimeter lång och starkare än alla lärare.
Denna pojke var även extremt våldsam.
En grej som båda mongon hade gemensamt vart att båda verkligen hatade lärare, Jörgen blev bl.a. anmäld för mordförsök efter att ha slagit en lärare vid namn Albert medvetslös, brutit hans revben och även försökt elda upp honom, han misslyckades dock då tändaren han hade lånat av någon var barnsäker, sägs det.
Jörgen åkte sedan in på anstalt för grov misshandel och våldtäkt.

Och nu till Psykopatrik, som var raka motsatsen till Jörgen. Psykopatrik var väldigt smart och kunde mycket om datorer och elektronik. Han avskydde dock direkt fysiskt våld, men älskade att förstöra folks liv och att se folk plågas.
Han gillade att skruva bort bromsar på cyklar och sedan gömma sig och kolla när de ramlade .
Jag var hans enda kompis, men jag blev aldrig förr bra kompis med honom, vilket nog var bra.
En gång tog han med ett bilbatteri till skolan för att försöka döda en lärare med det på något sätt.
Jag lämnade då ett anonymt tips i form av en papperslapp på lärarens kateder och han blev konfronterad, men lyckades prata sig ur allt.

Dagen efter det så tvingade han över mig till honom, och när jag kom dit så sade han åt mig att ta på en ljusstake gjord av metall, jag genomskådade honom, slog honom hårt i ansiktet och gick därifrån.

Han tryckte även upp hundratals bilder på läraren med texten pedofil på rymmen under och gick och satte upp den i skolan.

Har för mig att Psykopatrik blev dömd för utpressning några år senare.

^Jörgen låter ju helt galen!

On Topic : Hade en granne som hade någon rubbad "unge". När man gick förbi brukade han säga : Hej hej sa hej hej! Han brukade sitta och leka med sin traktor även fast han var runt 17 år... I alla fall, när jag var runt 9 år skulle min familj åka och bada. Vid stranden fanns denna "pojk" Min bror och jag kollade hur kallt vattnet var, då springer grabben efter min brorsa i full fart! Hans morsa fick brotta ner honom.

Sådär hade man aldrig fått säga idag, iallafall inte om man tänkt jobba kvar.

Har även jag varit med om en del cp-ungar men skriver enbart om en, uppskattas det tar jag mig lite tid och skriver om ett par till

Abbe

I årskurs 1-6 gick jag i samma klass som en kille som kallades Abbe, han var väldigt stökig, högljud och hade svårt att förstå när han gick för långt, när han fick det förklarat för sig så blev han nästan alltid röd i ansiktet, började gråta samt skrika förlåt.


Första och sista gången jag var hemma hos Abbe

Vi var runt 9-10 år, jag hade varit hemma hos Abbe ex antal timmar och väntade på att min mamma skulle hämta mig, när hon väl är framme så pratar Abbe's och min mamma utanför huset.

När jag satt på mig skorna, sagt hej då och börjar gå med min mamma så skriker Abbe "Vänta!", jag vänder mig om för att få en näve jord i ansiktet (sån där jord som är som puder, typ) som Abbe tagit från en av växt-krukorna utanför huset, jag får jord i ögonen och börjar gråta, varpå Abbe börjar gråta och skriker förlåt, allt detta framför min mor som efter denna händelse inte ville att jag skulle umgås mer med Abbe.


En annan gång med Abbe

Denna gång handlar det om klass 5

Jag hade med mig en ganska bred bit glas till skolan som jag tyckte var cool, den hade tidigare legat i hemmets akvarium, Under rasten så var det tre killar som ville bråka med mig och mina klasskamrater, vi ansåg alla att Abbe var den svaga länken som inte skulle få vara med ifall det skulle bli slagsmål då vi var fyra, därav bad jag honom att hålla i glasbiten.

Efter en liten stund av smutskastning om varandras mammor så blir det inget bråk, Abbe är inte nöjd med att dessa killar kommer iväg ostraffat så han springer ikapp ena killen och smäller honom i huvudet med glasbiten, killen får åka in till sjukhuset och jag som är ansvarig för glasbiten blev tillsammans med Abbe uppskickad till rektorn för att få min bit med glas beslagtagen, Abbe förklarade vad som hade hänt och han visste inte varför han slog den stackars killen i huvudet, men han upprepade "förlåt" ex antal gånger samtidigt som han grät.

Under min tid i lågstadiet stötte jag på en hel del sjuka ungar, men en kille tar priset. Hans namn var Olle, men mer känd som damp-olle. Han led av downs syndrome och förmodligen en hel rad andra udda kombinationer av bokstäver. Grejjen var att på min skola fanns det en avdelning för dessa individer, dem flesta var rätt normala och kunde bete sig någorlunda med tanke på deras tillstånd. Men Olle var helt väck i huvudet.

Olle älskade gunga mer än något annat, och han hade sin egna speciella gunga på skolgården som absolut ingen annan än Olle fick röra, för då uppstod grova problem. Det var ett känt faktum att om någon rörde hans gunga kunde dem förvänta sig att få jagen av en ilsken damp-olle. En gång jagade Olle mig med en stor plåtspade samtidigt som han brölade likt en retarderad pitbull runt hela skolgården för att jag hade gungat i hans gunga. Och många andra hade åkt på stryk för denna allvarliga förteelse. Det var tänkt att han skulle ha någon sorts assistent som höll koll på honom, men den personen sågs sällan till.

I två år levde alla barn på skolan i ständig skräck för att bli misshandlad, sodomerad och uppäten av Olle. Men en dag gick han över en gräns som för länge sedan borde ha varit passerad. Det var när vi stod och spelade landhockey bakom skolan en rast som Olle dök upp och ville vara med. Normalt sett vågade ingen säga emot, men en kille vid namn Axel ville tydligt bevisa att han var modigare än alla andra och puttade iväg Olle och kallade honom för mongo.

Man kunde nu tydligt se hur Olles deformerade ansikte blev helt rött, samtidigt som Axels bleknade. Olle greppar snabbt tag i en bandyklubba och smäller till Axel rakt över käften samtidigt som han vrålar på sitt djungelspråk. Axel faller till marken gråtandes samtidigt som blodet från hans mun färgar den snöiga marken. Några sekunder senare släpas Olle iväg av tre lärare, och en vit bil kommer senare och hämtar honom. Det var sista gången vi såg Olle på skolan, men det tog ett tag innan någon vågade sig på att gunga i hans gunga igen.

Jag kan fortfarande inte sluta skratta åt din berättelse om Jörgen! Jag började tänka på den när jag satt och åt pannkakor, och då råkade jag få upp en bit i näsan som jag sedan fick snyta ut.

Kort historia på grund av tidspress:

I en av parallellklasserna i lågstadiet gick ett praktmongo och en spelnörd. Praktmongot var stort, tjock och allmänt fult, och hade en tendens att slå nörden på käften, som i sin tur var liten och spenslig.

Vi kan kalla dem Helmut respektive Micke.

Anyways. En gång när jag gick ut från lunchen för att hämta min jacka hörde jag ett satans tjut, och fick se Micke komma springande på taniga ben, följd av tre feta frustande lärarinnor. Han hade en gaffel i pannan.

Alltså inkörd i pannbenet, så att den stod ut som ett horn.

Han hade blod i hela ansiktet, och såg ut som världens mest tragiska enhörning.

Jag var minst sagt förvirrad när jag såg ekipaget älga vidare, och försvinna ur synhåll.

Först efteråt fick jag höra att Micke hade suttit och spelat gameboy på lunchen. Helmut hade krävt att få låna, och greppat efter skatten med fingrar täckta av snor och brunsås, varpå Micke artigt hade sagt nej. Och då tog det hus i helvete. Helmut hade vrålat i högan sky, grabbat tag i sin gaffel och kört den rätt in i Mickes ansikte.

Efter den dagen såg jag aldrig Micke igen. Såvitt jag vet så springer han fortfarande.

Alltså, vad i helvete...

Det var det nog sjukaste jag hört, i den här tråden iaf.

Vid tillfället trodde jag att jag hade sett i syne, men har fått händelsen bekräftad av både folk som var i närheten vid attacken, och som såg Micke & Co komma rännande över skolgården.

Viss poetisk frihet på sista meningen, dock. Micke kom tillbaka till skolan efter en vecka eller så, med ett stort jävla plåster fastspänt i pannan. Han stannade ett par dagar, och försvann sedan. Bytte till en annan skola på andra sidan staden (och vem fan kan klandra honom?)

Såg Helmut lite då och då nere på byn. Tror han hoppade av gymnasiet och blev folkis-alkis. Flyttade därifrån för sju år sedan, och har ingen aning om vad han håller på med nu för tiden, och inte bryr jag med mycket heller. Jäkla psykopat.