Citat:
Verkar som många (källa : denna tråd) cp:n slutar upp i ett liv av brottÅh minns några cp-ungar från min barndom 
Den första gick i samma sexårsklass som jag. Han var lång, kraftigt överviktig och allmänt dum i huvudet. Fick ofta utbrott där han skrek vildsint och vid ett flertal tillfällen försökte han lukta fröken i skrevet/rumpan
Han var alltid svettig också och hade en fäbless för att trycka upp klent byggda flickor som mig mot väggen och äckla sig. Han slutade dock göra det mot mig när jag en gång på impuls knäade honom mellan benen.
I tvåan började en otroligt jobbig cp-unge i klassen. Har för mig att han hette Kalle. Kalle var i alla fall ett riktigt särbarn som till och med hade personlig assistent då han var fullkomligt sjövild. Den stackars assistenten fick hålla fast honom så gott det gick när han fick sina dagliga utbrott där han skrek, spottade, slogs och sparkade allt som var i närheten. Vid en utflykt i skogen försökte Kalle pissa på en klasskamrat innan hans assistent förhindrade det, men strax därefter rusade han iväg och återvände med några handfullar småsten etc som han kastade på assistenten. Kalle blev slutligen mer eller mindre avstängd från skolan och förflyttades till särskola.
Tredje cp-ungen påträffades i mellanstadiet, han var en aspie vars föräldrar vägrade acceptera fakta och sätta honom i särskola, och hette Jonatan. Om ni föreställer er hur en ultraaspie i 11-årsåldern ser ut så har ni antagligen gissat rätt bra, han var på något sätt väldigt stereotyp. När något inte gick hans väg hade han för vana att sätta sig under ett bord och vägra svara på tilltal. Ibland gallskrek han också. Anyway, en dag i matsalen så serverades en maträtt som han verkligen avskydde. Hans reaktion: Välta de där rullande "hyllorna" med tallrikar/brickor, och hälla ut alla bestick på golvet för att sedan rusa ut.
Undrar vad fan det blev av dessa individer...

Den första gick i samma sexårsklass som jag. Han var lång, kraftigt överviktig och allmänt dum i huvudet. Fick ofta utbrott där han skrek vildsint och vid ett flertal tillfällen försökte han lukta fröken i skrevet/rumpan
Han var alltid svettig också och hade en fäbless för att trycka upp klent byggda flickor som mig mot väggen och äckla sig. Han slutade dock göra det mot mig när jag en gång på impuls knäade honom mellan benen.I tvåan började en otroligt jobbig cp-unge i klassen. Har för mig att han hette Kalle. Kalle var i alla fall ett riktigt särbarn som till och med hade personlig assistent då han var fullkomligt sjövild. Den stackars assistenten fick hålla fast honom så gott det gick när han fick sina dagliga utbrott där han skrek, spottade, slogs och sparkade allt som var i närheten. Vid en utflykt i skogen försökte Kalle pissa på en klasskamrat innan hans assistent förhindrade det, men strax därefter rusade han iväg och återvände med några handfullar småsten etc som han kastade på assistenten. Kalle blev slutligen mer eller mindre avstängd från skolan och förflyttades till särskola.
Tredje cp-ungen påträffades i mellanstadiet, han var en aspie vars föräldrar vägrade acceptera fakta och sätta honom i särskola, och hette Jonatan. Om ni föreställer er hur en ultraaspie i 11-årsåldern ser ut så har ni antagligen gissat rätt bra, han var på något sätt väldigt stereotyp. När något inte gick hans väg hade han för vana att sätta sig under ett bord och vägra svara på tilltal. Ibland gallskrek han också. Anyway, en dag i matsalen så serverades en maträtt som han verkligen avskydde. Hans reaktion: Välta de där rullande "hyllorna" med tallrikar/brickor, och hälla ut alla bestick på golvet för att sedan rusa ut.
Undrar vad fan det blev av dessa individer...
pellesvansloes : Hur i helvete biter man av en del av låret? Vilka gaddar han måste haft
Snäll som jag var, tillät jag honom det. Efter ett par dagar fick jag tillbaka spelet, men skivan var på två delar. Föräldrarna till Cp ungen sa att den var redan sönder när de fick det.
