Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

irl laughter, är de inte härligt

Hade en rikting jävla vilde importerad från de finska urskogarna i min klass när jag gick i 6e klass. Vad som helst var möjligt i hans närvaro allt från att saker och ting flyger tvärs över klassrummet till att ge någon en käftsmäll helt oprovocerat. I min skola hade vi även två tvillingar som inte bara var albino utan så nära gränsen till blinda man kan bli och de hade nog ett antal bokstäver i jorunalen också. Det ledde ju givevis till att alla skolans normala barn gav sig på dem och utförde diverse roligheter på daglig basis. Kommer speciellt ihåg en händelse när jag skulle hem till den finska pojken i hans white-trash familjs högsäte. De två albinoflickorna hade turen att gå av på samma station som oss, just idag ville finnen ha lite kul med dom (vi var väl skolans värsta bråkmakare på den tiden), Längs vägen hem till honom får han idén att knuffa ner dom båda i diket. Som jag nämnde var de precis på gränsen till att vara helt blinda, ni kan ju tänka er vilken panik dom fick när dom helt plötsligt blir nerknuffade i diket? Hur som haver går de loss i en frensy viftandes med armarna hejvilt och skrikandes, en av dem råkade ha oturen att träffa finnen i ansiktet varpå han går totalberserk, först lägger han ner henne på marken bredvid en vattenpöl och sedan trycker han ner hennes ansikte i vattenpölen som om han var påväg att dränka henne (vilket han säkerligen också hade tänkt att göra). Jag tyckte till en början att spektaklet bara var kul att se på, mongolidtvillingarna blir döpte i en vattenpöl är ju dö schysst men han slutar inte med det. Jag känner paniken komma krypandes längs ryggraden när uppskattningsvis en minut har gått (det var väl säkert mindre egentligen) sliter jag tag i han och drar bort honom. Den ungen sitter för närvarande inne efter en hel radda med brott. Dock var den en jävligt rolig grabb när man var ung!

Hade en del cp-barn under min skolgång, men jag väljer att berätta om den mest jobbiga men även mest tragiska personen.
Vi kan kalla honom skåran.
Gick i skolans pluggklass, med bäst betygsnitt och bäst resultat i dom där undersökningarna skolan gjorde hela tiden.

Hur ska vi beskriva skåran? En person som alltid presenterade sig med sitt fulla namn, kunde inte acceptera att sluta 5 minuter tidigare, sprang alltid till lärarna för minsta lilla.
Kunde kalla våran kvinnliga klassföreståndare för Per, för att snabbt ändra till Ulf...

I åttan kommer ett "problembarn", vilken fick namnet Pedde. Pedde jävlades så ofta han kunde med skåran, det roligaste minnet var när pedde kommer in på NO-lektionen och spänner ett gummiband på skårans arm och släpper.
Den reaktionen var helt outstanding, flög upp från stolen och gormade. Inte bara åt Pedde utan också åt resten av klassen som garvade rätt ut, en stackars tjej fick sig en rejäl utskällning och gick hem för dagen...

Bör nämnas också att skårans pappa slog ihjäl hans mamma under nian, vilket var riktigt hemskt och tragiskt på alla sätt och vis!
Pedde är nu vegetarian och sköter sig exemplariskt, vilket förvånar mig!

Jag var f.ö. den i klassen som ofta var trevlig mot honom, man fick alltid något i utbyte, inte några materiella saker utan hans syn på saker och ting!

haha cp ungen nr1 påminner mig om en kille som gick 2 klasser under mig när jag gick i högstadiet. jag gick i nian och han gick i sjuan.

Han hade kompisar han brukade sitta och spela diverse kortspel med monster på, typ pokemon etc.


Han föräldrar var rätt generösa med gåvor och brydde sig inte om vad de gav honom. även då han var nåt sådär 14 år så satt han och spela korta som Street fighter.

Ibland när man satt och pluggade kunde man höra någon mumla något i stil med ''now your gonna die'' och när man sedan kollade kunde man se han köra något i stil med HADOUKEN, fast han drog bara ett vrål. När jag besökte skolan igen för att prata med lite lärare angående referens till ett sommarjobb, så var grabben där. nu hade han dock upptäckt att där fanns pokemon spel. så han körde istället ''jag väljer dig!'' och sedan köra en pose där han pekade fram.


En annan grej, när han blev arg, så körde han något i stil med ett monster. han började frusta, blänga som satan och jaga och skrika.
Det såg ganska kul ut för han var rätt liten och tjock.

hade en cp unge när jag gick i mellanstadiet som spottade min kompis i munnen, min kompis hade väl provocerat fram det kan man väl säga, men det sjuka var hur jävla bra cp ungen siktade. Han stod typ 2 meter ifrån och träffa rätt in i munnen

Hah, nästintill alla invandrare på min högstadieskola var nog klassade som "Cp-ungar".
Kom ihåg att en kompis stod och tjafsa med en kurd på skoj, de drog lite din mamma skämt så säger min kompis något skämt som inkluderade kurdjävel. Kurden fick en blick som såg ut som han skulle mörda någon, efter några sekunder tystnad så drar kurden en basketboll rakt i ansiktet på min kompis, han biter hål i tungan och blodet sprutar Denna kurd var tydligen i bråk med lärare dagligen.

En annan cp-unge jag kände till var när jag gick i lågstadiet, Damp-Jonte kallades han, han var alltid tvungen att ha en "lärare" med sig eftersom han tenderade att gå bärsärk över småsaker. Kommer fortfarande ihåg när jag tvingades spela kula med honom, man vågade inte förlora för man han hade ju hört historier om hur galen denna damp-jonte är. Tror jag förlorade halva min påse med kulor den dagen, fy fan vad jag hatade ungen efter det. Hans hobby var att dra stenar i huvudet på folk f.ö.
Fast som tur är så försvann han ett bra tag efter ha skallat en fönsterruta.

Sedan fanns ju även tjockisen när man gick på fritids, han var riktigt stor, men kort. Det roligaste var att reta upp snubben och låta han jaga en, man klättra upp i ett träd som vi hade på skolgården och där satt man och reta honom.

Jag har en historia, som jag har återgett extremt många gånger. Hoppas att den inte blir för lång.

När jag var liten pöjk i lågstadiet var de olika klasserna uppdelade i olika hus, och avdelningar av skolan. Vi (klass B) lekte och umgicks alltså nästan bara med andra från B-klasserna (F-1B och 2-3B). Problemet var bara att i samma avdelning hoverade klass F, och den var fanimej inte att leka med. Jag och de kamrater jag har kvar från den tiden diskuterar ofta huruvida dampbarnen aktivt placerades i F-klasserna, eller om deras höga dampkvot endast var slumpmässigt framkallad. I vilket fall som helst fanns utanför vår avdelning en grusplan, och på andra sidan av den fanns det några träd som, antingen genom årslång tortyr från ondsinta lågstadieelver, eller bara för att de helt enkelt hade växt så, bildade ett rum av grenar. De tre stammarna stod i mitten av rummet, böjda och krokade över varandra, och grenarna hängde ner på sidorna, så tätt att det var nästintill omöjligt att ta sig igenom, förutom på ett ställe, där det fanns en smal öppning. Needless to say var den här platsen idealisk för en koja. Träden blev snart kända över hela skolan som, kojan vid B-huset.
Nu var det som så att alla elver på skolan hade scheman som nästan var exakt likadana; skolstart 8:25, tiominutersrast vid 9:30, lunch 11:30, och så vidare, men för att det inte skulle bli totalträngsel i kapprummet började vi 5 minuter tidigare än F-klassen, då vi delade hall. Detta tyckte alla i F-klassen var skitroligt, då de fick "sovmorgon", men när det gick upp för dem att hela vårt schema därmed var framskjutet 5 minuter i förhållande till deras, och att de därmed alltid kom ut på rast fem minuter efter oss, vilket innebar att den alltid så eftertraktade kojan ständigt var upptagen (av oss), resulterade det i fjorton meter frustration för de svettiga dampbarnen. Nu var de visserligen ena aggressiva jävlar, men ingen av dem vågade försöka sig på att köra bort oss, då vi alltid var minst tio pers där, och de hade inte hjärnkapaciteten att göra någon form av organiserat anfall... förrän dagen som för evigt skulle bli ihågkommen som, Den Svarta Tisdagen.
Jag gick i tredje klass, och hade en polare i F-klassen, som inte var fullt lika störd som de andra, Jören kan vi kalla honom, och han hade på fredagen hört en klunga dampbarn muttra att: "Nu ska vi fan ta den där kojan." F-klassarna lät idén gro under helgen, och delade på måndagen med sig av den till resten av deras respektive klasser. Deras plan lydde som följer: På tisdag tar vi pinnar och går mot kojan. De som inte springer slår vi ner, och sedan är kojan vår. Många nätter har jag legat sömnlös över hur deras infantila hjärnor kunde kläcka en sådan komplicerad, men ändock helt igenom lysande plan. Jören avslöjade förstås deras onda intentioner, och B-klassen fick tid på sig att organisera ett försvar. Jag utsågs till ledare, då jag var den ende som hade sett Braveheart (visserligen hade jag somnat mitt i, men det tänkte jag knappast avslöja).
Min försvarsplan: Alla skaffar sig var sin lång och bra pinne, sedan står vi på ett led på grusplanen, och försvarar oss. Nu i efterhand måste jag erkänna att det nog är den dummaste planen någonsin. Inte nog med att vi stod så nära varandra att våra pinnar trasslade in sig, och det var nästintill omöjligt att inte råka slå till en klasskamrat i sidan, dessutom, eftersom att vi alla stod vända åt samma håll, hade vi varit helt körda om någon F-klassare tog sig runt vår formation. Lyckligtvis var de inte så sluga. Vi var väl en femton stycken. Främst tvåor och treor, men också några ettor, och en hjältemodig förskoleelev (men jag tror inte riktigt att hon visste vad det var vi höll på med).
På lunchen kom de. Jag svär, vi kände marken vibrera under våra fötter när dampbarnen kom vaggande fram över skolgården, ledda av Filman. Filman var ett monster till karl, med små djupt sittande, svarta ögon prydda av glasögon, nästan inget hår, klotrunt ansikte med huden utspänd av fett och muskler, alltid orangeröd och svettandes, och med munnen uppdragen i ett brett flin. Pojken såg ut som en halloweenpumpa. Beväpnad med en halv jävla ek beordrade han sina trupper att anfalla. Jag glömmer aldrig synen av nio feta, 160-centimeters F-klassare, som under gutturala vrål och med svingande stockar, rusar fram mot vår lilla trupp av 120-centimetare. Killen till höger om mig kämpade för att inte gråta, killen till vänster om mig pissade ner sig, resten hade redan flytt.
Då mins jag hur jag fylldes av ilska. Medan jag klumpigt hoppade undan för att undvika Filmans ek skakade hela min späda kropp av ett raseri som jag aldrig tidigare upplevt. Kojan var vår. Den var vår belöning för att vi fötts normala. Kojan var förihelvete vår födslorätt, och jag tänkte fanimej inte bara stå och se på när några snoriga cp-ungar klampar in, och besudlar den! Med dessa ord ekandes i huvudet gjorde jag först vad min far hade lärt mig, och drog pinnen i ansiktet på Filman så att både den och glasögonen sprack, och sedan gjorde jag vad min storasyster lärt mig, och placerade min högra snowjogger i hans skrev. Sedan blev allt svart.
Jag vaknade på sjukhuset några timmar senare med stygn vid ögonlocket, och hjärnskakning. Min första fråga till en sjuksköterska som afnns i rummet: Vann vi?

Vill minnas att det gick en trevlig prick på mitt dagis när jag var liten som jämt skulle visa snorren. Så fort man stötte på honom drog han fram den. Han frågade även ifall inte jag kunde visa min en gång, sagt å gjort, fanskapet tar tag i den å rycker till, smärtsamt minne.

hahahaha du skulle vridit runt hans pung

Fanns ett "cp-barn" på min förra skola. Under rasterna sprang han runt och gjorde konstiga ljud, härmade polisbilar osv.
Kommer ihåg en gång under en rast, han skulle grada i karate på kvällen påstod han. Mitt på skolgården under lunchen stod han och tränade på sin "moves" . Tyvärr så vet jag inte om han lyckades grada , men han gav halva skolan ett gott skratt iaf.

Snälla, berätta fortsättningen

Lite Flugornas herre där. En del ungar kan vara riktigt grymma.

En kille som däremot inte var ond, men lite skojig, kallades Damp-Erik. Han var väldigt hetsig och ganska lättretad. I högstadiet ägnade han sig åt diverse aktiviteter i korridoren. Han åkte t.ex. sparkcykel, körde radiostyrd bil och traskade bestämt genom den med en dildo i handen. Han gjorde säkert mer som jag har glömt/inte hört eller sett.

Droppen för lärarna var när han eldade i en papperskorg. Då blev han tillfälligt avstängd. Jag fick dock höra att på grund av att han redan innan brukade skolka från lektioner gav den extra, och dessutom tillåtna, fritiden honom ännu mer effektiv tid i korridoren, som han besökte trots att han inte var tvungen.

På skolområdet finns ett hus som kallas damphuset, där barn med problem liknande den här killens oftast har sina lektioner. En dag spelade han bandy med några av sina klasskompisar utanför damphuset. En allmänt omtyckt slöjdlärare/alltiallo på skolan hade något ärende i detta hus och var tvungen att passera bandyspelarna.

Damp-Erik fick då ett ryck från ingenstans och skjöt bollen på läraren och skrek - jag hatar dig!! Läraren svarade då med ett lugnt - det är ömsesidigt. Båda fortsatte sedan med det de höll på med som om inget hänt.

Så ska de tas!