Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Visst är det så, personskyddet är enormt utvecklat idag, och det var närmast "Den lokale knasbollen", som fått lite träning, som ex sniper i 707th Special Missions Battalion eller Army SF Counter Terror battalions jag tänkte på.
Nödvändigtvis inte utbildad på en McMillan TAC-50/MK 14 kanske bara en K-14.

Men sannolikheten för att ett sådant attentat går att genomföra är nog försvinnande liten.

Får man reda på var Kim har sitt "Skithus", kanske man kan använda nån gammal Barret M107 med en fet .50BMG cigarr.

Blev inte roligt för dem som tvingas städa upp efteråt. Skithuset skulle väl spridas över två kvarter i centrala Seoul.

Michael Palin in North Korea Part 1

www.dailymotion.com/video/x6txwr5

Ja, har man haft möjlighet att se vad den förvisso halvtaskiga M107:an kan orsaka, så finns stor risk att man får städa två kvarter!

Visst är jag dum, kanske en av de dummaste, men du är nog ännu dummare, men en sak kan vi alldeles säkert vara överens om:
Om en återförening kommer att ske, så kommer den inte att ske på ett sådant sätt som du önskar
Det är ett oomkullrunkeligt faktum trots din opportuna hållning över den senaste utvecklingen.

Det är intressant att i tråden följa din glidning från ”blodigt övertagande” till nästintill hyllning av kapitalismen.

Uppenbart påverkas du starkt av Nordkoreas senaste utveckling mot kapitalism i form av bl.a sanktionerad privat handel, marknadsförande banderoller, hyllningar av icke-medlemmar i partiet som driver företag etc.
Vem försöker du lura? Inte mig men kanske dig själv?

Tack, för Ditt svar och Dina tydliga klargöranden!

Glädjande att höra, att det måste ske förändringar i Nordkorea, då har vi konsensus kring det.

1. Som alltid, så måste man tillstå att det de facto existerar ett problem, det har vi nu identifierat såsom Nordkorea.

2. Vilka problem kan vi då identifiera?

2.1 Att Nordkorea är i konflikt med det internationella samfundet på en mängd punkter är klart.
2.2 Att Nordkorea har stora ekonomiska strukturella problem och förändringar måste ske inifrån.
2.3 Att Nordkorea är ett slutet otransparent land med stora demokratiska problem och "Läger" dvs brott mot de MR:erna.
2.3 Att Nordkorea bedrivit/er grovt illegal internationell handel och annan kriminell verksamhet.
2.4 Att Nordkorea har ett trist och skamfilat CV och låg moral, då det gäller avtal - lån - internationellt samarbete.
2.5 Att Nordkorea inte fungerar men Sydkorea fungerar tack vare ekonomiska framsteg och öppenhet.
2.6 Att Nordkoreas diktatur måste upphöra såsom den Sydkoreanska gjorde.

Passus: Vi kan således konstatera, att den väg och ideologi som Nordkorea valde och levt efter i 70 år,
uppenbarligen var fel och oklok, medan Sydkorea gjorde rätta och kloka val, som reformerade.
Jag behöver väl knappast gå in i detalj, på de fundamentala och helt avgörande orsakerna till Sydkoreas framgångar,
dvs USA och Japan. Således, och som Du mycket riktigt påpekar i Ditt inlägg, "Tack vare de ekonomiska framstegen i Sydkorea, så har också det politiska klimatet förbättrats radikalt" kan vi tillskriva Japan och USA ett stort tack för deras medverkan till Sydkoreas utveckling.


Lösningarna? Du säger att det endast finns två lösningar på problemen.

1. Det Du så fördomsfullt och onyanserat, kallar för US Neocons, är i själva verket hela det internationella samfundet, vilka omöjligt kan vara Neocons till 100%. Det internationella samfundet står bakom de lagar och förordningar som idag tillämpas mot Nordkorea, och dessa har endast till syfte att påverka regimen i Nordkorea att reformera eller avsluta, bland annat sitt kärnvapenprogram. Valet därvidlag, är ju helt och hållet Nordkoreas, att efterleva kraven och få det internationella samfundet med sig, eller obstruera och fortsatt ha det emot sig.

2. Den andra vägen skulle således vara det Du påpekar som Moons och Kim´s "Patentlösning", "Ekonomiska framsteg, som gör att alla får det bättre och därigenom förändrar landet inifrån".
Detta låter sig ju inte göras, om inte de som medverkat till Sydkoreas framgångar, Japan och USA, "Är kvar i familjen", de som är de enda garanterna för att den utvecklingen består i regionen.
Att dessa helt plötsligt exkluderas ur framgångsrecepetet, låter inte som en bra idé.

Nu när vi gjort en diagnos i konsensus, så återstår receptförskrivning och behandlingen med därpå följande terapi för Nordkorea.

1. Nordkorea bör nu ges ytterligare tid att bevisa sin uppriktighet att avveckla kärnvapen.
2. Inte påskynda vare sig fredsavtal eller andra avtal innan validering av Nordkoreas seriositet föreligger.
3. Inte ge Kim möjlighet till ett toppmöte #2 med Trump, i dagens läge.
3. Tacksamt och ödmjukt ta emot alla positiva inviter och förslag från regimen i Nord, men med nogsam försiktighet.
4. Prospektera och projektera för framtiden, men öka medvetenheten och motivationen hos Kim att stora reformer krävs att passa in i det internationell samarbetet är nödvändiga.

Långsam och smidig avveckling av nuvarande regim och Juchesystem, samt att Sydkorea under ordnade former medvetet absorberar Nordkorea.

Avvakta och se utvecklingen i Nordkorea an den närmaste tiden.

Reuters skriver att under torsdagen så ska Sydkoreas president Moon Jae-in ha sagt att Nordkoreas ledare Kim Jong Un vill ha ett andra möte med USAs president Donald Trump så fort som möjligt för att påskynda kärnvapennedrustning. Moon ska ha sagt att han och Kim spenderade de mesta av deras tredagarsmöte med att diskutera hur man skulle bryta ett dödläge och återstarta kärnkraftssamtal mellan Pyongyang och Washington, vilka man skriver är oense om kärnvapennedrustning eller ett tillkännagivande om att Koreakriget, som pågick 1950-53, är avslutat är avslutat skulle komma först.

Kim, som nyligen föreslog ett nytt möte med Trump efter deras aldrig tidigare skådade samtal i Singapore i juni, ska ha sagt att Nordkorea var villiga att "permanent nedmontera" viktiga missilanläggningar och att utländska experter där kunde få närvara, samt anläggningar vid de främsta kärnkraftsverket Yongbyon, om USA tog liknande steg. Moon ha sagt att det gemensamma uttalandet från mötet visar på Kims förpliktigande om att genomföra en "bevislig oåterkallelig nedrustning" vad gäller kärnvapenprogram. Han ska även ha sagt att få slut på Koreakriget skulle vara ett första lämpligt svar från USA.

"Ordförande Kim uttryckte sin önskan om att han ville ha en komplett kärnvapennedrustning snabbt och att fokusera på ekonomisk tillväxt," ska Moon ha sagt under en presskonferens i Seoul strax efter det att han återvänt från mötet med Kim i Pyongyang. "Han hoppades att ett andra möte med Trump kan komma att äga rum inom en snar framtid, för att se till att processen med kärnvapennedrustning snabbt rör sig framåt." Moon ska ha sagt att Kim också var öppen vad gäller inspektioner av kärnvapentestanläggningar i den nordvästra staden Punggye-ri, vilken han ska ha kallat Nordkoreas enda existerande anläggning för underjordiska provsprängningar.

Man skriver vidare att medan Pyongyang har avslutat kärnvapen- och missiltester detta år, så misslyckades de med att tillåta internationella inspektioner av nedmonteringen av Punggye-ri i maj månad, vilket man skriver ledde till kritik som b.l.a. sade att platsen kunde komma att återuppbyggas snabbt. USAs utrikesminister Mike Pompeo ska under onsdagen sagt att han hade bjudit in Nordkoreas utrikesminister till ett möte i New York nästa vecka, samt andra nordkoreanska tjänstemän till Wien för samtal med sändebudet Stephen Biegun. En talesperson för USAs utrikesdepartement, Heather Nauert, ska under torsdagen fått frågan om de mötena skulle komma att äga rum, varpå hon ska ha svarat att inbjudningar hade sänts ut. Hon ska ha tillagt att: "Vi är verkligen redo att träffas om de har möjligheten till det."

Hon ska även ha sagt att Washington såg fram emot att nästa vecka, under ett samtal med representanter från Sydkorea, få se vad som officiellt sades under samtalen mellan Nord- och Sydkorea. Man kommer då även ha inkluderat vad som har sagts mellan Moon och USAs president Donald Trump, vilka ska träffas nu på måndag vid sidan av FN veckan i New York. När Nauert fick frågan om Pompeos uttalande i onsdags där denne ska ha välkomnat planerna på att nedrusta anläggningarna i Yongbyon där inspektörer från USA och IAEA, Internationella atomenergiorganet skulle få närvara, så ska hon ha svarat att Moon och Kim hade talat om inspektioner. "Att ha inspektörer från IAEA och USA som en del av det hela är egentligen bara en delad uppfattning," ska hon ha sagt.

"Varje gång du har en situation som involverar kärnkraft som denna, där nedmontering är involverat, så är förväntningarna att IAEA kommer att vara en del av det hela, så är det bara hur det normalt sett går till. Vi har denna gemensamma uppfattning med de övriga länderna." När hon fick frågan varför denna detalj inte fanns med i det dokument som undertecknades av Kim och Moon, så ska hon ha svarat att: "Vi har haft konversationer ... med Nordkoreas regering och det är våran gemensamma uppfattning; som även är uppfattningen mellan (Syd) korea och Nordkorea. Det var, så vitt jag förstår, en av de saker som diskuterades under de senaste dagarna."

Nauert ska inte ha svarat när hon fick frågan om USA var villiga att ta "motsvarande steg", utan endast ha sagt att: "Inget kan hända om inte kärnvapennedrustning sker, kärnvapennedrustning måste komma först." Nordkoreas ambassadör i FN, Kim Song, ska inte ha svarat när han under torsdagen fick frågan från reportrar om hans utrikesminister tänker träffa Pompeo vid sidan av FN veckan i New York nästa vecka.

Man går sedan vidare i artikeln med samtalen om Koreakriget.

Man skriver att Kim ska ha lovat att arbeta mot en "komplett kärnvapennedrustning på den koreanska halvön" under hans två möten med Moon tidigare under detta år och vid det historiska mötet mellan honom och Trump i Singapore i juni. Men diskussionerna om hur man ska implementera de svaga löftena som gavs ska sedan ha varit vacklande. Washington kräver konkreta åtgärder mot kärnvapennedrustning, som t.e.x. att Nordkorea berättar allt om sina kärnvapen- och missilanläggningar, innan man går med på något av Pyongyangs främsta prioriteringar, vilket är ett officiellt deklarerande Koreakriget är avslutat, och att de internationella sanktionerna som råder mot landet lättas.

Kriget, som pågick 1950-53, upphörde inte med att något fredsavtal undertecknades, utan med en vapenvila. Detta betyder att de USA ledda FN styrkorna, inklusive Sydkorea, tekniskt sett fortfarande befinner sig i krig med Nordkorea. Det har varit oro i Sydkorea och i USA att ett undertecknande om att kriget är slut skulle få Kina och Ryssland, och kanske t.o.m Nordkorea, att kräva att United Nations Command, UNC, vilka arbetar sida vid sida med de amerikanska styrkorna i Sydkorea, skall upplösas och lämna landet. Seoul har som mål att tillsammans med USA meddela att kriget är avslutat inom detta år, ett mål som Moon sade att han ska diskutera med Trump när de träffas nu på måndag.

Ifall det skulle ske ett officiellt tillkännagivande att Koreakriget vore avslutat, så skriver man att det inte skulle påverka den amerikanska militära närvaron och inte heller UNCs militära närvaro i Sydkorea. Detta ska Moon ha sagt, som även ska ha sagt att Kim delade hans åsikt. "Det skulle bli ett politiskt deklarerande som skulle vara startpunkten för vad gäller fredsförhandlingar," ska Moon ha sagt. "Ett fredsavtal skulle slutas, såväl som en normalisering av relationerna mellan Nordkorea och USA, efter det att Nordkorea uppnått en komplett kärnvapennedrustning."
https://www.reuters.com/article/us-n...-idUSKCN1M01KE

Den som inte besökt bägge länderna, d.v.s. Sydkorea och Japan kan omöjligen förstå hur detaljerat Sydkorea valt att emulera Japan. När jag kom till Japan tidigt 80-tal var närmare 75 % av de utländska studenterna från Sydkorea. Vi andra var svårt avundsjuka på dem eftersom deras framsteg i språkinlärningen skedde i raketfart (de från Moskva var också skickliga, men det är en annan historia) och de kunde inte vänta på att få återvända och hjälpa till i uppbyggnaden av det nya Sydkorea.

Själv kom jag inte över förrän tio år senare och slogs då av hur lika länderna var, även om de koreanska bilarna kanske inte höll samma klass. Men de hade gett sig djävulen på att så skulle ske inom en snar framtid. Jag träffade då gamla studiekompisar och min japanska hade så smått kommit ifatt deras, så det var fullt möjligt att ha intressanta och givande kommunikationer. En av deras motiveringar var att USA hade segrat i Kalla kriget tack vare sin ekonomiska styrka. Sovjetsystemet orkade inte hänga med. Deras mål var att Sydkorea skulle göra detsamma gentemot Nordkorea. Men då bör man ha i åminne att Kim Jong-il betraktades som en fåntratt. Jag är inte lika säker på att de har samma syn på Kim Jong-un.

Dock är den president Moon mer Korea vän och jag tror att han ogillar Abe,
nyligen införde SK ” hyllning” till Koreanska comfort Woman
Moon vill ha bättre ursäkt från Japan för deras krigsbrott, franför fick Japans kejsare sitta kvar

Folk glömmer bort med Japans kultur kom från Korea, Japan var den fattiga lantisen.

Rätt så roligt att lyssna på WSJ pod, de verkligen ogillar president Moon.

Det Du beskriver, angående de strävanden att efterlikna Japan, som Sydkoreanerna uppvisat genom åren, kan jag bara instämma i, det är den uppfattning jag också har fått, under snart 35 års kontakt, å yrkesmässiga vägnar. Det som alltid har slagit mig, eftersom jag lika mycket har haft yrkesmässiga relationer med Japaner (och andra nationer i regionen) är en vördsam och respektfull, men absolut inte underdånig eller tillgjord, attityd, vilken jag upplevt som positiv, trots den där konstanta känslan av otrolig inre drivkraft, att hela tiden sporra sig själv och omgivningen, att, "Bli bättre" - "Vänta bara, vi skall snart visa Er" osv.

Det har också slagit mig, vilken positiv och uppriktig, både lojalitet - tacksamhet samt samhörighetskänsla, man har gentemot USA, detta har jag upplevt väldigt starkt i min kontakt med Sydkoreaner.

Jag minns också, vid ett besök i den Tyska lilla staden "German village" i Namhae, där många Tysk-Koreanska och Koreanska familjer/par (många Koreaner flyttade till Tyskland under 60 och 70 talen för att jobba och återgälda ekonomiskt bistånd under Sydkoreas fattigaste år) bosatt sig efter att ha givits förmånliga villkor att bygga ett "Litet Tyskland", och återvända. Många av dessa har även Japanska och Tyska historiska relationer, och ett ständigt återkommande, ibland påtagligt känslosamt ämne, är, den stora tacksamheten mot USA och Japan, utan vilkas hjälp Sydkorea inte existerat idag.

Min, personliga uppfattning, angående hur man idag ser på Kim III, är nog inte "Fåntratt", mera av epitetet, "Hänsynslös och falsk huligan", misstänksamheten är grundmurad, oavsett vad den senaste tidens solkskenskampanjer vill påskina.

Skillnaden mellan tvåan och trean är stor. Jong-il saknade PR känsla, men sonen har onekligen begåvats med detta. Jag tror iofs att Kim i Mitten var både slug och strategisk, men han ville onekligen inte att hans tal skulle avhöras av befolkningen (högt tonläge och tendenser till stamning är vad jag fått höra från nordkoreaner i Japan) och därför helt enkelt avstod från PR gester. Medan Kim den Senaste har rikligt med självförtroende, personlig karisma och en medfödd förmåga att manipulera omgivningens uppfattning om honom.

Sedan är det naturligtvis så att de som rent professionellt har till uppgift att bevaka hans beteende och analysera hans uttalanden inte låter sig påverkas av de rent personliga attributen. Behandlingen av morbrodern var väl om något ett tydligt budskap.

Enkelt uttryckt, kan man då säga att Kim III har ärvt mer av Kim I än av Kim II.