Citat:
Ursprungligen postat av
Flammarion
Något annat som inte är poängen just här eftersom jag bara ville ge mitt svar på din fråga om kunskapen ska begränsa individens frihet. Din svåra "bör"-fråga alltså.
Om vi ska gå närmare in på det som fångade din uppmärksamhet i den passagen så behöver jag ge en lite längre förklaring. Jag kan återkomma om det.
Vad är ditt perspektiv på den fria viljan?
Det är kanske inte riktigt helt utrönt, jag gav mig mer in i den här diskussionen för att kunna ställa frågor så jag vart lite nyfiken.
Jag tror att fri vilja primärt för människan handlar om det fria valet att göra rätt eller fel.
Ja jag tror på Gud, och att han stipulerat principerna för hur människan bör handla. Jag tror även att frågan att rätt och fel i moraliskt avseende är direkt kopplat till det rent kausala.
Jag tror att det som är rätt är rätt för att det bidrar till en nettonytta för välbefinnandet, inte att vad som är rätt är helt postulerat på ett artificiellt och praktiskt ovidkommande sätt.
Där har människan en uppenbar fri vilja.
Själv väljer jag t.ex. att röka. Jag vill gärna tro att jag har friheten att sluta när jag vill, men att jag fortsätter för att jag är svagsint i frågan och dras av tendenser och begär inom mig, som för den sakens skull inte behöver styra mig i direkt deterministisk mening.
Å andra sidan kan det gott och väl även vara så att jag visst styrs i en ganska deterministisk mening med avseende på de begär jag hyser.
Men sammanfattningsvis är jag rätt säker på att man har en väldigt hög grad av frihet i att välja var man riktar sin kärlek, som då är synonymt med hängivenhet, och att detta då agerar som primär kompass i var man i stora drag tar vägen i livet, även om det inte finns några garantier för att man alltid når fram till målet för sin hängivenhet.
Jag är helt enkelt inte tillräckligt Gudhängiven för att lyckas sluta röka just nu.
Bara vetskapen om det gör det hela extra vanskligt då det tyvärr är en ganska vanlig ursäkt jag drar till med. Buhu, det är så synd om mig, för jag har så dålig karaktär att jag väljer att göra fel. Därför förtjänar jag också allt ont som händer mig.
Kan det bli värre?
Kanske är någon form av proto-Lutherskt självspäkande jag dragit till mig med, alternativt ett försök att vara den existentiella självmordsbombaren. Den levande satiren, fast med fullt allvar. Eller bara ett försök att invalidisera mig själv för att få mer uppmärksamhet, utan att egentligen jobba proportionerligt mot det.
En fegis på det, i rent empirisk omfattning, då jag inte alltid törs stå upp för det jag i mer stabil mening tror är rätt.
Så det speglar lite vad som hände där med Kain, när han fick höra något i stil med "du har inte bara en taskig attityd, det är ditt eget fel också".
Så jag tror man i ganska absolut mening väljer att göra rätt eller fel, utefter den kunskap om kausal ordning och subjektiva incitament som man besitter och har till hands för tillfället.
Sedan kan man förstås handla i affekt på det, oklart för mig hur mycket det
egentligen inkräktar på den fria viljan.