Citat:
Visst, och samtidigt får man ha i åtanke att det "inte finns" några högre nivåer. Det som är en högre nivå följer helt och hållet från den lägre nivån, utan att något nytt tillkommer. Det är inte en ny nivå, bara något (eller flera saker) som händer på den lägsta nivån.
(Det kan givetvis vara vettigt att prata om högre nivåer, av rent praktiska skäl.)
(Det kan givetvis vara vettigt att prata om högre nivåer, av rent praktiska skäl.)
Citat:
På sätt och viss filosofiskt intressant. Ta programmering och programmeringsspråk som exempel på olika abstraktionsnivåer. För hårdvarunära programmering används maskinkod som assembler för hårdvaruspecifika instruktioner, medan programmeringsspråk som Python eller Java (och kommande Mojo) bygger vidare på maskinkodens lågnivå-begrepp och därmed kan tillhandahålla ytterligare komplexitet och funktionalitet fast på en högre nivå. Inget nytt verkar tillkomma, som du säger.
Men man skulle samtidigt kunna argumentera för att varje abstraktionsnivå innebär något nytt och unikt eftersom en ny nivå ger verktyg och koncept som inte existerade tidigare, vilket gör det möjligt att hantera nya och annorlunda problem. Ett högnivåspråk erbjuder inbyggda funktioner och abstraktioner som förenklar utvecklingen och gör det möjligt att uttrycka idéer på ett mer koncist sätt än på lägre nivåer med hjälp av nya begreppsfunktioner.
Men man skulle samtidigt kunna argumentera för att varje abstraktionsnivå innebär något nytt och unikt eftersom en ny nivå ger verktyg och koncept som inte existerade tidigare, vilket gör det möjligt att hantera nya och annorlunda problem. Ett högnivåspråk erbjuder inbyggda funktioner och abstraktioner som förenklar utvecklingen och gör det möjligt att uttrycka idéer på ett mer koncist sätt än på lägre nivåer med hjälp av nya begreppsfunktioner.
Bra inlägg!
Agensbegreppen (t ex fri vilja, handling, ansvar etc) är "högnivåspråk" som hanterar social mekanik.
Detta högnivåspråk har utvecklats evolutionärt för att operera på gruppnivå.
Så individer "förstår" inte agensbegreppen utan använder dem som symboler (t ex fri vilja, handling, ansvar etc) för att interagera.
Det är alltså systemet som "förstår" agensbegreppen, inte individen.
Man kan säga att symbolen pekar på verkligheten (den sociala mekaniken) medan användaren har en egen (tros)föreställning associerad med symbolen.
Vad tänker ni kring det?
