Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
Din första diffusa förutsättning: Det är inte så svårt att "förstå", att det är ett cirkelargument du presenterar.
Vad jag däremot inte kan "förstå" är varför du öht användar cirkelargument.
Så´du kan ju börja med att förklara, varför du användar dig av pseudologik i din apologetik.
Resonemang som grundar sig i en allsmäktig skapares existens kommer att framstå som cirkelargument för den som vägrar acceptera utgångspunkten.
Att resonera fram skaparens existens med ren grund i subjektiva tolkningar av skapelseverket kommer att falla på sin egen förgänglighet, eftersom resoneraren förr eller senare blir tvungen att ta till resonemanget att "se till skapelsens skönhet och komplexitet" eller liknande.
Det är ett hållbart resonemang för att stärka den individuella tron, men det är självklart för subjektivt för att anses som bevis för den stenhårda empiristen.
Vad som krävs för att tillfredsställa dennes krav övergår dock min kunskap. För mig påminner det mest om de griniga fariséerna som lade mer fokus på egna krav än följsamhet med sagda auktoritet, men det är klart att det resonemanget inte håller för att övertyga fariséen själv.
Resonemangen kring Gud kräver självklart en viss mån av postulat för att vara giltiga.
Det spelar ingen roll om en individ så hade sett skapelsen ända från dess början, det räcker med ett kort "men jag tycker ändå inte att han ska få bestämma" för att frånta all validitet i efterföljande resonemang
inför individen i fråga.
Därav framstår bibliska resonemang som cirkelresonemang för den som vägrar att utgå från det retoriska postulatet om en skapares existens.
Det är en inherent del av individens frihet att följa skaparens vilja eller ej, det hade inte varit mycket till frihet om inte även friheten att bygga sin världsbild på postulatet att en skapare inte ens existerar hade inbegripits i frihetens retoriska verktygslåda.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
Din andra diffusa förutsättning: "skapelsen per definition är mindre värd om man utgår från postulatet att skapelsens existens är beroende av skaparens vilja att skapa från första början.".
Vem är denna "definition" valid för? Andra än dig och dina geliker? I så fall: Varför?
Det är ingen diffus förutsättning, det har utgångspunkt i att en eventuell regents värderingar överstiger undersåtarnas dito.
Säger Trump A och valfri amerikansk medborgare B så är det förstås A som gäller inom det amerikanska statsskicket.
Det förhindrar däremot inte att medborgaren i praktiken utför B ändå utanför statsskickets maktgränser, vilket även kan vara inom landets gränser territoriella gränser.
Folk röker på trots att det är olagligt, men utgör den handlingen i sig bevis för statens icke-existens?
Om ett subjektivs existens omfattar fler dimensioner än ett annat så är det ingen orimlighet att utgå från att även subjektivets värderingar inbegriper en större omfattning och därmed ett högre värde.
Men ja, det utgår från postulatet att skaparen är transcendent och omfattar mer än skaparverket.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
Din tredja diffusa förutsättning: Att hela bevisbördan är min.
Du har din egen bevisbörda; ta den.
Din fjerda diffusa förutsättning: Att ditt utgångspunkt är är exklusivt.
Lär dig elementär logik.
Att tjata om bevisbörda blir tröttsamt i längden.
Det spelar ingen roll hur mycket någon påstår att en stol är rosa om du hävdar att den är skär och följer upp med att alla påföljande resonemang grundar sig i en felaktig utgångspunkt.
En allsmäktig skapare har inget behov av att bevisas inom ramarna för sin skapelse eftersom skapelsen i sig då är bevis nog.
Det är individerna som behöver bevis. Beviset är således inte ålagt mig eller andra predikanter att tillhandahålla in absurdum, utan din att leta efter om du känner för det. Jag kan peka på solen och säga att den är ljus, men du får självklart tolka det som du vill om du vill.
Teodicéproblemet utgår från premissen att Gud i sin allsmäktighet skulle välja att omedelbart förgöra felgörare, alternativt konstruera ett universum där lidande inte är möjligt, men detta nämns helst inte eftersom det tydliggör premissernas brister, d.v.s. att förutsättningen för godhet utgörs av omedelbara åtgärder och därmed förtar eventuellt utrymme för indivuduell frihet och gudomligt (och individuellt) förlåtande.