Citat:
Ursprungligen postat av daemon3.14
Du skriver nedan att lycka inte fanns, och här menar du att det är svårt att mäta den?
Lycka är ett olyckligt begrepp. Här talar jag om "välbefinnande" som ju kan betyda det mesta. Folk (när de t.ex. frågar "är du lycklig?" eller "hur blir man lycklig?") förknippar "lycka" med ett särskilt slags välbefinnande som är lite svårt att förstå, ett ihållande tillstånd som inte lär vara särskilt vanligt i verkligheten.
Citat:
Att inte alla människor blir lyckliga av liknande saker är inget problem för utilitarismen. Ponera att de flesta gillar välfärd, trygghet och nära och långvariga relationer med andra, men att en minoritet inte gillar detta. Detta innebär att man behöver institutioner som ger folk möjlighet att uppnå välfärd och trygghet samtidigt som den ger folk möjlighet att välja bort dessa saker om de så vill.
Jo, det handlar ju om att med våld se till att folk blir lyckliga... För om våld inte behövs, ja då behövs ju inte utilitarismen utan bara friheten att göra sina egna val. Och om det människor mår bra av är väldigt individuellt och man använder våld för att göra människor "lyckliga" - då är det oundvikligt att man trampar på många människor. I ditt exempel här kan utilitaristen komma fram till att de flesta (uppväxta i ett sossesamhälle, tänk på att vi lever i Sverige) säger att de gillar välfärd men att en liten minoritet vill privatisera välfärden. Och då kan han iallafall motivera en jättestat med just det resonemanget.
Citat:
Att mätningen och jämförelsen av lycka är svår är ett stort problem ja, men den är inte omöjlig. Möjligtvis att det då kan finnas två hypoteser om utilitarismen som säger att antingen så ger ett fritt samhälle mest lycka eller så ger det nuvarande samhället mest lycka, och att det då i en viss mening är godtyckligt vilken utilitarism man väljer att förespråka.
Då får man titta på statistik och historisk erfarenhet för att avgöra vilken typ av samhälle som gör folk "lyckliga", det är givetvis möjligt på ett indirekt sätt, men det är ganska långt från ett objektivt mätande och vägande av en luddig känsla. Den politiska utilitaristen kan också alltid, åtminstone i teorin, komma fram till något annat än att frihet är bäst, och då rättfärdigar han användandet av våld mot oskyldiga personer med sin utilitarism.
Jag föredrar rationell egoism som etik över utilitarismen, som kan väga våldtäktsmannens glädje över offrets lidande.