Dina värsta sociala snedsteg

Har inte sett en sån här tråd så får väl fixa den själv

Vi har väl alla, hur socialt begåvade resp. obegåvade vi än är, varit med om några riktiga misslyckanden i sociala sammanhang. Så låt oss dela med oss av dessa trevliga små historier!

Kan kicka igång tråden med en händelse som utspelade sig ganska nyligen:

Jag gick nere på stan med en polare och skulle kolla lite i olika butiker butiker. Då träffar jag en gammal kvinnlig bekant som varit med i samma idrottsförening som jag i cirka 5 år. Vi umgås inte på fritiden men träffas ett par gånger i veckan på träningar åtminstone och snackar lite då och då.

Så vi börjar lite med artighetsfraser och tänker att jag kanske ska presentera henne för min polare. Börjar lägga fram meningen: "Kanske ska presentera er för varandra. Detta är Jonas (min polare) och det här är .....". Helt blankt i skallen och inte en tillstymmelse till vad hon heter finns på mitt minne. Försöker tänka intensivt men allt står bara stilla. Så jag står där och ser otroligt jävla dum ut och lyckas kläcka ur mig "Du, vad hette du nu igen?" till tjejen varpå hon får ett mycket förvånat ansiktsuttryck.

Försökte fixa till situationen och ursäktade mig men tjejen blev tydligen så stött av att jag inte kom ihåg namnet på någon jag känt i 5 år så hon snackar knappt med mig något mer!

Såja. Bring 'em on!

sammanhang kanske inte min "historia" passar in i, fast jag tror den gör det.

Iaf, det var i våras som jag var på min sons fotbolls-träning med min dåvarande tjej och sonens mamma hade också kommit dit för att titta.
Sonens mamma, kan kalla henne P, kom dit ett par minuter efter att träningen börjat och jag och min nya, kan kalla henne M, satt ner på sidan av planen i gräset när P kommer och ställer sig ca 5 meter från oss med sin dotter i barnvagnen.
Jag ser detta och undrar varför hon inte kommer fram och hälsar, för hon har tydligt sett att vi var där.

Så jag lyfter på ändan och traskar fram och hälsar och undrar om hon inte ska komma bort där vi sitter.
Sagt och gjort så går hon med och när jag ska presentera M för henne får jag härdsmälta och säger namnet på mitt senaste ex (jag och sonens mamma har varit skilda i 4 år så det var inte hennes namn jag sa).

Jag kommer snabbt på mitt misstag och rättar mig själv, men skadan är redan gjord och resten av dagen tillbringar jag med en sur tjej, och bara någon vecka därefter dumpar hon mig på en resa vi planerat tillsammans innan min felsägelse.

Var på ett coctailparty ute på Lidingö i somras med en het brud som jag brukar idka nattlig samvaro med då och då. Efter ett par coctails och med ett sprudlande gott humör närmar jag mej min KK bakifrån, för upp handen lite fint under kjolen och viskar i hennes öra. Sugen på lite hångel?

"Varför inte" säger damen ifråga, vänder sej om och garvar. Det var inte min Louise (min KK), dom hade bara snarlik klädsel och jag hade inte hundra koll på klädseln måste jag erkänna. Båda har samma kroppsbyggnad och stil på håret också.
Damen ifråga smågarvade lite till, blinkade mot mej och ropade på Paula (dom är bästa kompisar). Jag tappade målföret och svepte i mej min coctail fort som fan och hämtade en ny.

Snarstucken lite piga det var då!
Jag har t om sagt fel namn i bingen ett par gånger, men det är sånt som händer.

Jag har sagt fel namn en gång i bingen, och somnat två gånger, fast då var jag jävligt full och utarbetad.
Det där med att säga fel namn i sängen var inte populärt dock, rena sexdödaren i flera veckor.
Förhindras av mig bäst i framtiden med en svuren ed till mig själv att aldrig någonsin mera säga något namn alls i sängen när jag älskar whatsoever forever hallelulja!

Jag är så jävla bra på att maskera och dölja mina sociala snedsteg så det blir liksom aldrig tillräckligt pinsamt för att vara värt att berätta om. Tex. om jag råkar säga fel namn om min partner så driver jag det vidare som om det vore ett menat skämt enda tills jag kommer på vad personen hette, eller så säger jag bara "som om jag bryr mig om vad fan du heter?" och garvar.. så är allt glömt

Gäller ju att ha lite sociala färdigheter

Polaren var på anställningsintervju på ett hotell. Blir guidad runt på bygget av hovmästaren, och hamnar så småningom i källarpuben. Där jobbar en tjej som har morotsfärgat hår, vitt puder i hela ansiktet, kolsvart mascara och illrött läppstift. Polaren hälsar och är trevlig, men naturligtvis konfunderad över hur i helvete människan ser ut. De lämnar puben och åker i hissen varpå polaren frågar hovmästaren vem i HELVETE spöket var i puben? Hon ser ju ut som satan, kommer hon från något gruppboende eller så? Hovmästaren; nä, det är min fru, följt av tystnad.
Han fick jobbet ändå, och idag är alla bästa vänner:-)

Inget märkvärdigt men jag uttryckte mig lite klumpigt när jag ringde till ett gym i den kedjan som jag är medlem i.
Efter att ha hälsat så sade jag: "Jo, jag har en liten fråga som kanske till och med DU kan svara på!"
Insåg direkt vad det var jag kläckt ur mig och började försöka rädda mig själv och förklara att det givetvis inte var så jag menade och att det var väldigt drygt sagt av mig. Hon skrattade bara och pikade mig lite för det samtidigt som hon besvarade mina frågor. Bad om ursäkt X antal gånger under samtalet samt en gång till innan jag la på.
Jobbar själv deltid i ett serviceyrke och hatar människor som säger sådana saker. Storhetsvansinne

Jag har asperger, jag gör sociala snedsteg hela tiden. Dessutom är de flesta så pinsamma att jag bara vill dra något gammalt över mig så fort jag blir påmind om dem.

Kanske inte passar in men en pinsam sak hände mig.

Var på ett läger när jag var yngre så bodde vi alla grabbar i källaren, kanske var 10-15 stycken. Brudarna var kanske hälften så många och bodde högst upp. Vi var så pass unga då så det var aldrig nån alkohol inblandad men det blev ganska mycket snack och trams på kvällarna. En av brudarna som var med var sjukt snygg och det tyckte alla, inte minst jag som var kär i henne, kan kalla henne Stina. En kväll står jag i dörren in till vårat rum med ansiktet in åt och pratar med 5-6 stycken av grabbarna. I allt tramseri ropar jag till en av grabbarna, kan kalla honom Kalle!
- Kalle skulle du springa upp och spruta Stina i nyllet för 100 kr eller *garv*
Ser hur kalle dra sovsäcken över huvudet och övriga grabbar sitter tysta, då vänder jag mig om så står Stina där och tittar på mig och säger.
- Det är mat nu så det är nog bra om ni kommer upp!

Kan meddela att jag inte deltog i måltiden

Det har jag som standardfras när jag frågar folk saker. Alternativt att låta förvånad när folk svarar rätt.

-Hörru, du, SJ-typen, vet du när nästa tåg till Skåne går?
-Ja. Det går kvart i fem.
-Oj! VISSTE du det? Vad duktig du är!

Det, och att använda sådana där fingercitationstecken på oväntade ställen, är mina två främsta sociala knep. Finns mycket man kan göra med dem.

Jaså, du har köpt ny "bil"?
Jaså, du har "köpt" ny bil?
Jaså, "du" har köpt ny bil?
Jaså, du "har" köpt ny bil?

Folk säger alla möjliga konstiga saker vid sex. En gång kallade jag en tjej "mamma".