De flesta grejerna jag lyckades åstadkomma i skolan var oftast inte med mening, utan jag gjorde bara något som sedan blev mer eller mindre katastrof
Kan ta ett exempel:
Det var en varm sommardag i slutet av åttan och vi hade hemkunskap (köken som vi var i va i en egen liten byggnad brevid vår skola, det var 2st kök brevid varandra och det fanns en dörr man kunde gå igenom dom två, och sedan en dörr i vardera kök som ledde ut till korridoren) när jag och två kompisar skulle hämta ägg eller något i det andra tomma köket.
Vi går in dit och söker igenom alla kylar/frysar efter något gott vi skulle kunna ta, när vi hittar ett 24pack pigelin i frysen som vi tyckte att vi kunde ta, för det va ju så bra glassväder ute

Jag fick jobbet att smuggla ut det, så medan de andra 2 håller vakt smyger jag ut för att gömma paketet någonstans tills vi slutat, så jag går ut i korridoren och märker ganska snart att det inte finns något bra ställe att gömma det på.
Jag gömmer det utanför, tänker jag och öppnar dörren ut till gården och ser att en hemkunskaps lärare är på väg mot mig, jag får panik och började hysteriskt leta efter ett bra gömställe för våran pigelin när jag ser att jag faktiskt skulle kunna ställa paketet lite fint på elskåpets tak, så ja puttar upp paketet där så försvinner paketet ner direkt och jag hör en massa dunsar inuti elskåpet.
Ja ja, inget mer med det tänker jag och går tillbaks till köket och låtsas som ingenting.
När det var ca. 5 minuter kvar av lektionen får helt plötsligt hela hemkunskaps byggnaden strömavbrott, ingen förstår varför, inte ens jag (dum som man var

) men nu hade vi ju lunch så vem bryr sig? tänkte jag och gick och åt.
När jag kommer tillbaka från rasten till vårat klassrum står båda hemkunskaps lärarna där och ska ha ett snack med oss. De berättade att strömavbrottet hade berott på att någon hade kastat ner ett paket pigelin i elskåpet och att det smält och gjort så det blev kortslutning och förstört 2st kretskort eller liknande och att de skulle kosta flera tusen att fixa, och att den skyldige var någon i våran klass, för vi var dom enda som hade hemkunskap vid den tidpunkten.
Snacka om att man sjönk långt ner i stolen då, men tagen vart jag aldrig