Cormac McCarthy?

Har läst ut All the Pretty Horses och Blood Meridian nu och det är fan svårt att beskriva hur bra det är. Båda böckerna, men särskilt Blood Meridian, fängslade mig totalt och ibland satt man bara och gapade över hur vackert språket var. Miljöbeskrivningarna, personporträtten och dialogen är helt enkelt perfekta. Judge Holden, man eller väsen eller både och, är en av de mest originella romankaraktärerna och en guldgruva för citat:

And the answer, said the judge. If God meant to interfere in the degeneracy of mankind would he not have done so by now? Wolves cull themselves, man. What other creature could? And is the race of man not more predacious yet? The way of the world is to bloom and to flower and die but in the affairs of men there is no waning and the noon of his expression signals the onset of night. His spirit is exhausted at the peak of its achievement. His meridian is at once his darkening and the evening of his day. He loves games? Let him play for stakes. This you see here, these ruins wondered at by tribes of savages, do you not think that this will be again? Aye. And again. With other people, with other sons.

The judge tilted his great head. The man who believes that the secrets of this world are forever hidden lives in mystery and fear. Superstition will drag him down. The rain will erode the deeds of his life. But that man who sets himself the task of singling out the thread of order from the tapestry will by the decision alone have taken charge of the world and it is only by such taking charge that he will effect a way to dictate the terms of his own fate.

Blev också riktigt sugen på att läsa Child of God efter att ha hört om handlingen. Någon som kan rekommendera den?

När jag var inne på tuben och kollade på Oprahs intervju med McCarthy (http://www.youtube.com/watch?v=iNuc3sxzlyQ) så såg jag att det under relaterade klipp fanns en föreläsning från Yale om Blood Meridian (http://www.youtube.com/watch?v=FgyZ4ia25gg). Nu har jag inte läst boken än så jag vill inte spoila den genom att se videon men den verkar sjukt intressant.

Skulle även vilja slå ett slag för en kortare bok som heter "Outer dark" Som vanligt (med The Road undantagen) är det ett lite svårt språk men som vanligt är det mödan värt. Mörkt, rått, enkelt, vackert

Kan ändå känna mig lite frustrerad över språket i hans böcker. Jag uppskattar hans böcker stenhårt men jag har en känsla av att jag skulle få en än fetare upplevelse om engelska varit mitt modersmål.. Det är ju lite svårt att värdera (som svensktalande) men jag har hört från något håll att han uppfattas som "svårläst" rent språkligt även av engelsktalande.. Vet inte om det var någon som bara hittade på det eller om det faktiskt är någon kritiker som tycker så? Uppenbarligen så kan han ju skriva på ett mer lättbegripligt språk med tanke på The Road, den kändes helt ok språkmässigt tycker jag.

.
.
Först vill jag anmärka på svenska Wikipedia som inte ens orkat hålla sig till engelska stavningsregler när det gäller boktitlar: skriver No country for old men i st f No Country for Old Men, All the pretty horses i st f All the Pretty Horses, Cities of the plain i st f Cities of the Plain.

Lånade Cormac McCarthy i ett anfall av att vilja veta något om dessa på FlashBack högt prisade böcker. Lånade Vägen, Alla dessa vackra hästar och Städerna på slätten. Även Vägen på engelska. Började med Vägen i översättning. Efter att ha läst cirka 100 sidor övergav jag hela projektet som outförbart, insåg att jag aldrig skulle ens orka läsa färdigt Vägen på svenska. Bläddrade i den och insåg att den blev inte bättre. Lika tråkig och intetsägande hela "Vägen". Nu var jag vitsig.

Kan således inte yttra mig om hans övriga författarskap men misstänker att hans märkliga och prisbelönta böcker är lika "karga" och "avskalade" som Vägen.

Jaha. Och tänk, han har blivit intervjuad av - Oprah Winfrey! Tittar aldrig på hennes program. Gjorde det för många år sedan och hon är inte fel, en rivande människa med våldsam utstrålning och järnvilja, tänk bara hur hon har bantat ner sig! Ser bra ut också och många miljarder på kontot. En typisk amerikansk företeelse.

Googlade på Oprah, såg att hon hade t ex ett program om pets där det särskilt framhölls en hund som föddes med rudimentära framben varför hans älskande ägare fixat en rullbräda för framkroppen så att den kunde ta sig fram ändå. Ett program bl a om denna lilla freak bland hundar.

Ja. Kan slå vad om vad som helst att Oprah ALDRIG ALDRIG har läst en bok av McCarthy. Hon är nog inte den djupsinniga sorten som kan uppleva hur fantastiska hans karga och avskalade böcker är. Då, för några år sedan när intervjun ägde rum var han emellertid i ropet och självklart skulle denne märkvärdige och djupsinnige man intervjuas av henne - det måste bara bli så, i sht som han var så svårintervjuad; visst bara uttalat sig en gång tidigare, i The New York Times. Ett mänskligt superfreak helt enkelt, tror jag Oprah tyckte. Och vilken banerförare av den amerikanska kulturen!

Den amerikanska kulturen, ja. Tycker att Cormac McCarthy väl kan jämföras med Andy Warhol. Vad hade han att komma med? Mest bilder av soppburkar och Marilyn Monroe. Strålande och högtstående kultur.

Tycker att både Andy Warhol och Cormac McCarthy kan jämföras med vattenlöpare - dessa små insekter som lever på vattnets ytspänning och aldrig får hamna under ytan vilket skulle vara katastrofalt för dem.

Kom inte och prata om USA:s framtoning i världen både ifråga om in- och utrikespolitik. Usch, det glider vi lätt över, på ytspänningen.

Klant

Du läser några sidor i en bok och kommer fram till att du inte kan uttala dig om hans övriga författarskap, vilket du dock sen gör. På vilket sätt kan han jämföras med Andy Warhol? Det är ju en rätt godtycklig jämförelse tycker jag och en ganska egendomlig parallell med tanke på att du just endast har läst några sidor i en översättning av en av hans böcker. Tydligen tar du fel när du säger att du inte "kan" uttala dig om hans övriga författarskap ordet du letar efter var "bör". Du BÖR inte uttala dig om hans författarskap utifrån vad du läst.

Min gissning är att hela ditt inlägg var en ursäkt för att få dra din sketna vattenlöparmetafor (wow vilken djuplodande analys...) och få kasta lite skit på Andy Warhol.

Dessutom vad är djup enligt dig? Att skriva en på ytan enkel och avskalad berättelse men som innehåller väldigt mycket mer om man låter texten sjunka in lite tycker jag är ett rätt bra exempel på djup i gestaltningen. Men du fastnar för att boken är "tråkig" utan att blicka vidare wtf?

Tycker du ska mejla McCarthy och säga att du vill se mer djup i hans böcker och att han hade kunnat uppnå detta genom att skriva mer om amerikansk framtoning i världen. Där har vi ju verkligen de tunga filosofiska frågeställningarna i ett nötskal..

Ta bort påsen från ditt huvud och se dig omkring

rekordolof, nu måste du tala om för mig hur "Vägen" slutar samt VIKTIGT, vilka djup du har funnit i denna bok. Beskriv djupen, gör INGENTING om det blir långt, är nyfiken.

Alltså, folk som diskuterar böcker och använder termen "djup" är uteslutande retards, men om du inte är det (vilket du enligt din utläggning ovan verkar vara). Därmed inte sagt att man inte får ogilla McCarthy, det är helt ok. Kan förstå om man tycker att han är pladdrig och omotiverat målande, t.ex.

Däremot tycker jag att McCarthy är så fantastisk just på grund av hans sätt att hitta mänsklighet och forma den i omänskliga kontext. Just den polariteten uppskattar jag hos honom. Den samt hans förmåga att förmedla den i en kärna som sakta sprängs utåt över sidorna. Språket klingar ju nästan av en Miltonsk epik och berättelserna har samma hisnande mänsklighet som Moby Dick. Han är stor, Cormac.

.
.
Betterthanyou skrev
Däremot tycker jag att McCarthy är så fantastisk just på grund av hans sätt att hitta mänsklighet och forma den i omänskliga kontext. Just den polariteten uppskattar jag hos honom. Den samt hans förmåga att förmedla den i en kärna som sakta sprängs utåt över sidorna. Språket klingar ju nästan av en Miltonsk epik och berättelserna har samma hisnande mänsklighet som Moby Dick. Han är stor, Cormac.

Det var vackert sagt Betterthanyou!

Hemskt löjligt av mig att använda ordet "djup", förstår det nu. Men är tyvärr inte lika ordrik som andra här på FlashBack. Fick sitta och översätta dig:

Däremot tycker jag att McCarthy är så fantastisk just på grund av hans sätt att hitta mänsklighet och forma den i omänskliga sammanhang - övergripande situationer. Just den motsättningen mellan två poler uppskattar jag hos honom.

Den samt hans förmåga att förmedla den - är det polariteten du menar? - i en kärna som sakta sprängs ut över sidorna. Språket klingar ju nästan av Miltonsk epik -(har själv bara läst Det förlorade paradiset i översättning för många år sedan. Minns inte vad jag tyckte men hade jag tyckt illa om den hade jag nog kommit ihåg det.)

Vad har Milton skrivit mer, ursäkta min lättja, är sådan, obotligt lat och vill inte besväras av författares dolda meningar med sina böcker. Bryr mig faktiskt inte, meningarna får vara hur dolda som helst bara historien är intressant eller spännande eller gripande eller rörande eller skrämmande eller rolig. Bara den har en inledning en avhandling och en avslutning ungefär. Och slutet ska helst vara bra också.

Googlade på McCarthy och upptäckte en intressant sak: hans stora berömmelse kom sedan han flyttat från Random House till Alfred E Knopfs förlag. Han fick där, hos Alfred, en energisk ny agent - nu kommer jag inte ihåg varken vad den gamle agenten hos Random (som tydligen hade avlidit) eller den nye energiske hos Alfred E Knopf heter. Har roat mig med att spinna vidare på dessa förhållanden helt i doldom.

Jaha, tack för ditt svar. Men vad får du ut av boken annat än vacker text? Bryr du dig inte alls om innehållet?

Om du säger att boken är lik Moby Dick så kanske jag ska göra ett nytt försök. Men Moby Dick har ju åtminstone en handling, tycker att "Vägen" saknar det. Bara ett par människor som går genom ett öde och farligt landskap med rövare som ligger på lur. Tror det även fanns farliga djur? Ingen mat, inget skydd, tröstlöshet. Så kommer jag ihåg handlingen. Har lämnat tillbaka boken så kan inte kolla. Och hela historien leder till - ingenting.

OK rekordolof, du kan strunta i att förklara för mig vad du funnit i "Vägen". Finns ingenting att finna annat än "ett vackert språk"(Vilket är en subjektiv bedömning av Betterthanyou). Något djup finns inte, eller ordet djup får inte användas annat än av efterblivna, vilket vi väl inte är du och jag, rekordolof?

Det där om ytspänningen halkade bara med när jag satt och skrev förstår du. Sökte efter något sätt att beskriva dessa USA-fenomen och kom då att tänka på en barnbok (som jag följaktligen läste som barn). Den handlade om en professor som gjorde ett misslyckat experiment och förvandlade sig och två barn till mkt små, kommer ihåg att myrorna var stora som hundar för dem. (Tala om att en bok har gjort intryck!) Där förekom en episod med insekter som sprang på vattenytan och fångade sitt byte och professorn kallade dem Vattnets vargar. Hemskt spännande för 8-åringen. Ville nu ha med dem som metafor men kom inte ihåg riktiga namnet. Var VÄLDIGT stolt när jag hittade det till slut.

Nu vill jag inte att Betterthanyou framhåller att det tydligen är sådan litteratur jag ska söka mig till!

Det är helt ok för mig om du inte gillar honom, som sagt. Jag kräver inte ett budskap när jag läser. Det behöver inte finnas någon uppfordrande subtext eller något tanketuggummi med en moralisk sötma. 1984 och The Animal Farm är två bra böcker som uppfyller föregående kriterier. Litteratur handlar dock inte enbart om det här, enligt mig. Litteratur handlar om människan (hur corny det än må låta), den behöver inte ha en formulerad tanke att utttrycka (även om det finns exempel på synnerligen lyckade försök, t.ex. Främlingen.) utan kan nöja sig med att skildra människan, hennes relation till människor och hennes plats i världen. Hennes egenheter och tankar. Där behöver inte återfinnas någon samhällskritik (även om kanske just The Road är skriande kritisk mot dagens samhälle).

Min Milton/Moby Dick-jämförelse var kanske främst riktad mot Blood Meridian, dock.

Vägen visar det finaste och det fulaste med människor, från simpel kärlek till kannibalism. den visar också hur bräcklig en civilisation kan vara och vilket kaos som väntar bakom. jag tyckte den var vacker redan från början och hade ingen chans mot den.

.
.
.
buckys.islet skriver:
Vägen visar det finaste och fulaste med människor, från simpel kärlek till kannibalism. Den visar också hur bräcklig en civilisation kan vara och vilket kaos som väntar bakom. Jag tyckte den var vacker redan från början och hade ingen chans mot den.

Detta var en underbart fint skriven "recension". Nu förstår jag bättre. Önskar att jag fått läsa något liknande i början på tråden i st f alla dessa lovprisningar men ingen riktig förklaring varför böckerna var så geniala.

Inte ett ljud mer från mig nu om detta, kände bara att ville tacka buckys.islet.

Läste just klart The Road, som hittills är den enda bok jag läst av Cormac McCarthy. Fick den rekommenderad av en kompis, och då jag alltid varit lite fascineradav post-apocalypseböcker så tänkte jag att jag skulle ge den en chans.

Vill börja med att påpeka att till en början så blev jag otroligt irriterad av McCarthys sätt att skriva, jämförde det inledningsvis med vad som kan väntas vara skrivet av en 15-åring. Under bokens gång började jag dock få uppfattningen av att det var helt passande för boken. Jag fick känslan av att boken var mer likt en dagbok, snarare än en roman, vilket jag känner passar ypperligt vid förmedlandet av personernas olika känslor under bokens gång, då jag i och med denna upplevelse kan uppfatta "vanligt" författande som något distanserande, som om händelserna är sett ur tredje persons perspektiv, snarare än första.

Jag vill även påpeka att jag inledningsvis saknade något av ett mål i boken, vilket nog kan uppfattas som standard för de flesta romaner. Detta hjälpte dock till att bygga på min uppfattning om denna "dagbokskänsla" vilket jag kände förstärkte samtliga känslor från det att jag upptäckte det, till bokens slut.

Slutligen vill jag således säga att jag uppskattade den här boken väldigt mycket, och att det var trevligt att få uppleva något som skiljer sig en del från mängden, i mitt tycke. Även om boken igenom beskriver konstant misär, och utan större variation i omgivningarna, känner jag fortfarande att McCarthys beskrivning av natur, personer och känslor är tillräckligt nyanserat och välkonstruerat för att hålla intresset högt genom hela boken.

Vet inte hur hans författande är jämfört med hans andra böcker, men jag kommer helt klart att se om jag kan få tag i fler av hans alster.