Allt om ADHD!

Min utredning gick till ungefär som kokosbollars.
Hur man utreds varierar från landssting till landssting, vissa behöver bara göra 18-frågorsscreeningen och sitta och snacka nån timme så är det klart.

Vi andra får sitta och bygga med klossar och svara på vad det är för likhet mellan en fluga och en ko i timme efter timme, månad efter månad...

ADHD, det enda jag kan säga om det är att såna saker gör att man önskar att människan dött ut med pesten.

Låter Raubtier tala för sig själva här:

http://m.youtube.com/watch?v=0x9VX87Pqxc

Bumpar tråden eftersom den passar min fråga väldigt bra.

Jag har alltid misstänkt att jag har någon diagnos, men ADHD har aldrig fallit mig i tankarna förrän de senaste månaderna då en vän påpekade alla mina symptom och jag började läsa om diagnosen.

Det jag undrar är, känner ni med ADHD igen er i mina beskrivningar? Kan jag ha ADHD?

- Jag känner en enorm inre oro. Tusentals tankar snurrar runt i mitt huvud samtidigt och jag kan inte sortera dem. Ibland blir det så mycket att det nästan blir fysiskt påtagligt.

- Jag störs ovanligt mycket av ljud runt omkring mig. Folk som tuggar, en hund som skäller, folk som pratar, TV'n. Jag nästan ryser av alla dessa påtagliga ljud och kan bli väldigt arg.

- Koncentrationssvårigheter. Jag försöker till exempel att se på nyheterna varje morgon, men redan efter att de läst upp huvudrubrikerna så har jag tappat fokus och glömmer att titta. Glömmer att lyssna på kompisar när jag ställt dem en fråga, kan mitt i deras mening börja prata om något annat.

- Rastlöshet. Jag kan absolut sitta still, men inte utan att göra något. Jag kan till exempel inte äta utan att ha datorn framme, mobilen eller en tidning (som jag inte kan läsa i, tittar mest på bilderna).

- Otålig. Jag avbryter ofta folk som pratar för att jag redan förstått poängen i det de vill säga. I skolan kunde jag bli riktigt irriterad på läraren när hen skulle förklara något för klassen och jag redan hade förstått. Jag kunde inte förstå varför läraren fortsatte att förklara när jag tyckte att allt var så självklart.

- Svårt med kompisar. Har alltid haft svårt att hitta riktiga vänner, det är som att jag tappar intresset för dem, de duger inte längre för mig och jag behöver något nytt, spännande.

- Intresserar mig onormalt mycket för bara en sak åt gången. För ett tag sedan var det träning, då la jag ned hela min själ på detta. Sedan började jag studera, och detta blev istället viktigt och intressant. Då kunde jag inte längre fortsätta träna, inte ens lite, det blev totalt ointressant.

Kan jag ha ADHD?

Jag har däremot aldrig som barn varit hyperaktiv eller aggressiv. Vissa symptom känner jag inte alls igen mig i. Det som däremot får mig att bli än mer övertygad om att jag har ADHD är att jag har testat concerta. Min "ångest", eller inre oro försvann totalt. Jag kunde koncentrera mig på en skoluppgift, se på TV och lyssna på kompisar när de pratade med mig.

Jag går snart under av alla dessa problem då de påverkar mig enormt i vardagen. Ibland kan jag bara gå runt i cirklar hemma, jaga flugor fanatiskt med en flugsmällare eller något. Jag har en tid hos psykiatrin för mitt allmänna psykiska tillstånd, tänker då be om en utredning. Hur lång väntetid är det på en utredning ungefär? Nu när jag äntligen fått plats i psykiatrin.

Och en sista fråga. Hur visar sig er ADHD i vardagen? Vilka problem har ni?

Absolut kan det vara så att du har det ju. Även om du inte tycker du är så överaktiv så kanske överaktiviteten sitter mer i huvudet?

För mig innan diagnos och medicin så gick huvudet i 120, tankar hela tiden, konstant och om dom mest irrelevanta saker typ "oj där är en katt" eller liknande och så började jag överanalysera allting om den skitsaken som precis poppade upp i huvudet. För att sen vara tvungen att skärpa till mig och kämpa för att styra tankarna tillbaka till det jag egentligen ville koncentrera mig på. För mig vart det ohållbart det var alldeles för påfrestande för mig att vara lugn och vuxen utåt när hjärnan och tankarna var i kaos. Utåt verkade jag nog fungera men rastlösheten/oron/ångesten gjorde att efter gymnasiet när jag kämpat i flera år så gav jag upp och vände mig till droger. Tills jag av en slump läste om adhd och insåg att det måste va det. Med concerta är det inte såhär längre... Jag fungerar som andra ingen konstant oro längre och jag blir inte längre lika galen eller mår psykiskt väldigt dåligt när inte allting går så fort som jag vill Jag tycker fortfarande om ifall allting går väldigt fort men framförallt börjar inte känna oro och må sådär jävla dåligt ifall det inte gör det Det går bra ändå

Med concerta är det inte såhär längre jag klarar iaf av och hantera det.

Jag håller med om det du skriver alla dina exempel stämmer in på mig med. Måste bara hålla med om en sak du skrev: "- Otålig. Jag avbryter ofta folk som pratar för att jag redan förstått poängen i det de vill säga."

Jag brukade inte avbryta folk men däremot kommer jag ihåg exakt den känslan. Man har redan förstått vad personen ska komma fram till och man känner bara: JA JAG HAR FÖRSTÅTT DIN POÄNG KAN DU OCKSÅ KOMMA FRAM TILL DEN? ÄR DU SÅHÄR SEG KAN DU GÅ VIDARE? JAG HAR REDAN FATTAT POÄNGEN JAG KLARAR INTE AV ATT LYSSNA PÅ RESTEN AV DET DU SÄGER. GAAAAHHHH!!!!

Hehehe så var det, det där minns jag mycket väl

Haha, ja det är så sjukt frustrerande! Man fattar verkligen inte hur folk kan vara så jävla långsamma!? Jag tycker att de flesta är långsamma och har dålig slutledningsförmåga ö.h.t.

Fick diagnosen för ett par månader sen och utredningen tog ungefär 2 månader då jag krävde en snabb utredning för allt var påväg åt helvete.
Medicinen har hjälpt väldigt mycket att ORKA ta tag i saker och inte skjuta på allt, är en allt eller inget människa vilket kan vara en jävulsk nackdel. Dock var det ett helvete dem 2-3 första månaderna på insättningen, nu har jag 90mg Concerta och funkar prima

Fick du medicinen efter att diagnosen var satt eller fick du den innan/under utredningen?

En dos god nog för en blåval...

Under utredningen fick jag påbörja insättningen, dock inte alla som får det utan det varierar nog. Fick heller inte lämna några prover osv.

Tycker du? Finns dem som har långt högre, tanken var vi skulle prova upp till 108 mg men ville stanna på 90mg.

inte direkt, läst om folk som får upp emot 200 mg metylfenidat om dagen, om man sedan jämför med ex rekade maxdosen för barn för ritalin som ligger på 60 mg är ju inte 90 mg på en vuxen person någon speciellt hög dos.

I agree, 90mg är ingen större dos. Men sen är vi alla olika och kräver olika dos, vissa klarar sig fint på 18mg vilket jag aldrig hade gjort.