Allt om ADHD!

Kommer att skriva en lite halvlång text, den kan vara värt att läsa igenom eller åtminstone skumma igenom
Vet inte om du har några frågor kring ADHD, men jag tänkte passa på att förklara lite saker och jag hoppas att det är ok. Har du eller någon annan fler frågor så är det bara att fråga mig i den här tråden eller genom PM, och det finns även mycket information på internet och Flashback i sig.

Angående det du skrivit;

Till att börja med så känner jag igen mig i mycket av det som du skriver, jag har känt en sorts ångest/ängslighet/oro som har legat och gnagt i bakgrunden oavsett hur jag mår. Det är en sorts känsla som jag kan nå efter och ta fram hur lätt som helst, den är kraftig och stormig men om jag inte tänker på den så ligger den bara lugnt i bakgrunden och väntar. Man blir orolig, ängslig och saker "känns inte rätt" helt enkelt, ungefär som när man tappat bort någonting (varje natt innan jag ska resa så drömmer jag om tappade nycklar, glömda biljetter och missade tåg).

Det är en form av extrem tristess som är närvarande när en del signalsubstanser inte beter sig som de ska göra, vilket verkar vara fallet hos personer med ADHD. Vissa med ADHD kan få "panikattacker" som de kallar det, men efter en del undersökningar så tror vissa att det bara är extrem tristess och ängslighet som tar överhanden, det känns oerhört likt ångest och kan nog ha precis samma effekt men det verkar bara vara en obalans i signalsubstanser.

Jag är absolut ingen expert och jag är inte utbildad inom neuropsykiatri eller medicin men det låter onekligen som om du lider av detta och det är mycket möjligt att du har ADHD eller något liknande tillstånd eller funktionsnedsättning. Folk har fått för sig så mycket om diagnoser och menar på att "diagnoser bara ändrar på människor och gör dem lata bla bla bla", därför säger jag istället tillstånd eller funktionsnedsättning för om du lider av det här och tycker att det är jobbigt, så är det en funktionsnedsättning oavsett diagnos.

Du har inte problem med att koncentrera dig eller att du får spontana "ryck" och är impulsiv? Det kan vara i handlingar, att man gör plötsliga ljud eller toner, överdrivet gestikulerande när man talar eller att man talar hetsigt och ostrukturerat. Har du dålig koll på tiden och har du svårt att läsa digitala eller analoga klockor?


Det kan ju vara så att du bara har mycket att tänka på och att du har det stressigt i ditt liv just nu, men om du känner att det här är jobbigt så är det ju bra att undersöka det vilket det verkar som om du är på väg att göra.
Är du uppsatt på en väntelista för ADHDutredning? Väntelistan varierar rätt rejält beroende på vart i landet man bor, runt Stockholm kan väntelistan vara upp emot ett år, om du känner att väntan är jobbig så är det viktigt att du berättar det för dem.

Angående medicinering av ADHD så fungerar det helt olika på alla människor som tar medicinen. Den aktiva substansen i de vanligaste läkemedlena mot ADHD som Concerta och Ritalin är Metylfenidat, det är en centralstimulant och reglerar kemikalier i hjärnan som i sin tur styr hur du mår, känner och din förmåga att koncentrera dig och tolka sinnesintryck. Vissa får ångest medan andra får glädjerus, vissa får bättre koncentration medan andra får sämre koncentration, vissa upplever att de är mindre impulsiva medan andra upplever att de blir tomma skal utan känslor, men det verkar som om de allra flesta mår bra och reagerar positivt när de har uppnått rätt läkemedel och dos. Att få rätt medicin och dos kan ta allt ifrån veckor och månader till ett år så det gäller att man är tålamodig när man provar medicineringen.

Allt sånt här kan du fråga läkare och psykiatriker som är inriktade på neuropsykiatri och ADHD, men det är inte säkert att de förklarar allting så grundligt om du inte frågar så det är helt upp till dig.

Tack för svaren!

Jag har redan en Aspergerdiagnos sen ett par år tillbaka, och även Tourettes, och det är ju mycket överlappningar mellan diagnoserna. Jag vet att jag uppfyller en hel del av kriterierna för ADHD, jag är ibland impulsiv (men jag är lite rigid också, så det balanserar upp sig), definitivt otålig och vill hela tiden framåt.

Jag har problem med tidsuppfattning, att ordna och strukturera praktiska saker (men inte teoretiska), glömmer saker, tappar saker för att jag är ouppmärksam eller har dålig simultankapacitet, "fastnar" framför datorn eller spegeln eller med något dumt som att trassla ut ett garnnystan och kan verkligen inte bryta det. Men allt detta har jag tidigare sett som först en del av min personlighet och sedan som tecken på min Asperger. Men den här krypande känslan i huvudet, att aldrig kunna stanna upp och bara vara. Som yngre kunde jag visserligen sätta mig någonstans och bara sitta och titta på saker, men då tänkte jag alltid på något aktivt eller fantiserade. Det verkar omöjligt att bara "vara". Som buddhist är det förstås väldigt nedslående att inte kunna vara i nuet.

Jag får en utredning nu hos en privat psykiater, samma som gjorde min AS-utredning. Så om knappt två veckor vet jag ju. Men jag är lite så här: nu, nu, nu, vill veta nu och inte sen, så jag skriver här och frågar iaf

Edit: glömde, jag är ju även en pratkvarn av gigantiska mått (men inte när jag känner mig inbunden, har ett av och ett på-läge) och associerar såpass snabbt att folk inte fattar vad jag säger eller varför.

Många av dessa diagnoser går hand i hand, man skulle väl kunna säga att DAMP är ett bra samlingsord, även om DAMP i sig var/är en egen diagnos.

Jag känner än en gång igen mig i det du skriver (jag hit och jag dit, suck -.-). Jag har problem att strukturer och organisera saker som jag faktiskt ska göra, men teoretiskt kan jag lägga fram planer och planera, strukturera och tänka igenom hur jag ska göra saker steg för steg. Men när det kommer till att lägga fram en plan som ska appliceras så brukar det inte funka. Man glömmer och tappar saker, har ingen koll på datum eller tiden och så vidare, suck.

Har du provat att meditera? Det drar en till nuet väldigt rejält om man lär sig att göra det på rätt sätt, bara en sån simpel sak som andningsövningar eller enklare yogaövningar har stor effekt.

Saker ska hända snabbt och de ska hända nu! Det känner jag igen, medan om andra 'kräver' eller förväntar sig saker av mig så ser det ut på ett helt annat sätt, vill jag inte göra någonting så kan jag inte göra det och då blir folk sura och det leder till att jag blir väldigt nere under korta perioder. Prokrastination är ett bra ord att kunna.

Är också en pratkvarn, men pratkvarnar är bara roliga .. Även om alla i ens omgivning tycker det är störigt.

Medicinering är verkningslöst om det ej åtföljs av olika terapiformer.

Där har du väldigt fel. Vissa individer behöver olika former av terapi eller kontakter, men långt ifrån alla.
De allra flesta som påverkas positivt av medicineringen går inte i terapi.

Dom allra flesta aspekterna av problematiken som påverkar dig som individ (generellt) negativt är sådant som helt står i paritet med när under uppväxtstid som diagnos ställdes.

Eftersom konventionella inlärningsmetoder ej fungerar på människor med denna fysiologi, då vi har en annorlunda tankeprocess.

Det är inte som att du som i vuxen ålder helt plötsligt kommer kunna lära av dig invanda beteende mönster och inlärningssätt bara för att du börjar käka medicin. Och lycka till att lära av dig reaktionella/instinktiva impulsrelaterande beteenden utan professionell hjälp.

Alla respektabla seriösa sjukhus/landsting som har NPF-kliniker har uppföljning med olika terapifomer i kombination med medicinering på alla pat som får diagnosställan sent i mognadsprocessen.

Bra att du skriver "de allra flesta" jag har erfarenhet av behandlingsmetoder från tre av sveriges större städer, fast man kanske gör annorlunda i arjeplog och näsåker.

Om man fått diagnos i vuxenlivet då, hur ser det då ut?
Nu snackar vi väl om vuxna och inte barn för vi är ju är vuxna (förhoppningsvis) människor som diskuterar på Flashback och då utgår jag ifrån att det är vuxna människor vi talar om som har ADHD.
Sen så känner jag flertalet vuxna människor med ADHD som fått sin diagnos när de var yngre och gick i grundskolan och vad jag vet så har bara en av dem genomgått någon form av terapi, men det var för mer än bara ADHD eller kanske bara av andra orsaker än ADHD.

Men jag vet att ADHD inte går att "bota" (eller ja, nya fynd inom genetik och kognitionsvetenskap m.m. visar på att man faktiskt kan åtgärda den fysiska orsaken bakom ADHD utan någon form av medicinering eller ingrepp) med medicin utan att det bara underlättar en del av symtomen. Men nu talar vi som sagt om vuxna människor, är man barn så tror jag nog att det är mycket mer bakom det hela eftersom delar av hjärnan och beteenden mognar långsammare och på andra sätt, ibland blir en del beteenden som är typiska hos en tioåring kvar hos en fullvuxen människa.

Själv fick jag min diagnos (efter en lång tids misstankar) för under ett år sedan så jag fick inte ta del av någon terapi under min barndom och får inte heller göra det nu.
Dock kan jag ju påpeka att medicinen i sig inte hjälper särskilt mycket heller än.

Jag talar om vuxna här, patienter över (pubertetsålder) när diagnosställan görs. Så skall det åtföljas av olika terapiformer eftersom såsom vi fått lära oss som yngre (som andra gör) ej funkar för "oss"

Vi kan inte använda samma verktyg som andra för att lösa problem, men vi kan lära in andra verktyg som låter oss nå samma slutmål som andra, vi får bara ta en annorlunda väg dit.

Och nu talar jag om barn kontra vuxna (idag) inte hur man gjorde på 80-talet eftersom man då knappt utredde denna problematik då det ansågs vara en kostnadsfråga.

Vad var det som gjorde så du började misstänka något?

Då har vi ytterligare ett bevis på att vuxenpsykiatrin i Sverige är usel eftersom ingen av mina vänner som har ADHD eller t.ex. Asperger tar del av någon slags terapi och inte heller jag.

Att människor med ADHD har ett helt annorlunda sätt att vara är jag medveten om, men jag har inte sett att vuxenpsykiatrin har försökt att göra någonting för att underlätta det för folk med ADHD. (och ibland inte folk med borderline, bipolärt syndrom m.m.)
Kanske är det meningen att man ska få genomgå viss terapi i.o.m. sin ADHDdiagnos, men detta framträder verkligen inte runt Stockholm- och Uppsala Län.


Koncentrationssvårigheter, rastlöshet, impulsivitet, enligt andra hade jag konstig humor och metoder att problemlösa m.m. Folk frågade mig på skämt om jag hade ADHD eller DAMP vid vissa tillfällen, det skrattade jag iväg eftersom det var ett skämt. Men när personer med ADHD frågade mig om jag hade ADHD så började jag fundera, de sa att eftersom jag var så lik dem och de kände igen sig i mig och att vi kunde diskutera på samma sätt (flera trådar samtidigt, ostrukturerat och kaotiskt) så trodde de att jag hade ADHD. Det var absolut ingenting jag antog, utan jag kollade upp ADHD och läste på rätt mycket om det, tog kontakt med en del folk och gjorde sedan en utredning efter bedömningssamtal och dylikt.

Nu är jag så jävla trött på min adhd så jag har lust att skjuta mig .

Jag vet att många med adhd har problem att passa tider , somna på kvällarna , och komma upp på morgonen , och jag undrar hur ni löser dom problemen . Jag måste nämligen lösa detta , annars kommer jag få gå på soc resten av livet .

Jag fastnar ofta vif tex datorn och blir helt inne i de och har svårt slita mig ifrån de jag håller på med vilket gör att jag ofta kommer försent , inte kommer alls eller missar läxor,städning och annat . Har även väldigt svårt att varva ner och sluta med de jag gör på kvällen och de gör att jag oftast somnar alldelles försent , och vaknar alldeles försent. Jag är värdelös på att planera och allt blir uppskjutet eller gjort i sista minuten , eller inte alls . Dessutom är mitt minne lika med noll

De låter ju ganska patetiskt de här . Liksom vem som helst som inte är handikappad borde inte ha problem med detta . Man tycker ju att de bara borde vara att ta sig i kragen , men jag har försökt flera flera gånger att skärpa till mig och jag blir så jävla frustrerad när allt jämt skiter sig och jag fattar inte hur andra kan ha så lätt för allt detta .

Jag har haft dom här problemen så länge jag kan minnas . Jag har fuckat upp hela högstadiet och nu håller jag på att fucka upp gymnasiet , IGEN !!

De enda jag vill är att kunna fixa gymnasiet och sen få ett jobb . Men jag vet inte ens om jag fixar de och ifall jag fixar de hur ska jag då fixa att ha ett jobb ??

Medecin kommer inte på fråga , får ångest av dom .

Problemet med ADD/ADHD är att alla misstänker sig ha det, men egentligen så är det bara en del av deras personlighet.

Tex jag är rastlös och brukar vara ganska okoncentrerad, jag har även snackat med min psykolog och hon sa att jag absolut inte har det utan att det bara var en del av min personlighet.
Så till er som nojjar över det rekommenderar jag att prata med någon som är kunnig inom ämnet.

Mvh