Vad är nihilism?

Vad du anser beror naturligtvis på vad andra omkring dig ansett. T ex anser 100% av invånarna i vissa andra kulturer sådant som 100% av invånarna i vår kultur inte under några omständigheter skulle gå med på. En rätt saftig moralklyfta som måste förklaras kulturellt och med samhällets konsensus i moralfrågor. Chansen att du som spädbarn adopterad till det andra samhället skulle anta vårt _specifika_ synsätt i moralfrågan existerar inte ens. Sen finns det naturligtvis moralfrågor av kanske så att säga ...olika universell grad; t ex huruvida mord är rätt eller ej och sådant.

Och du: Ett feltänk i din mening: Du tillskriver dig stort rättspatos (högre än de flesta t o m! ;-), men rätten är ju i sig en samhällelig konvention mellan de som befolkar samhället - rätten/sederna är en konvention medan en privat åsikt om handlingar (moral) som inte är i samklang med rätten/sederna är något helt annat, nämligen endast en individuell åsikt. Sålunda kan _omöjligen_ ditt rättspatos grunda sig på vad du själv anser _oberoende_ av vad andra anser, för i så fall så vore ju _du_ (o store medicinman! ;-) källan till den gemensamma konvention i samhället som rätten utgör -- från vilken rättspatos endast kan härledas.

Du är alltså omöjligen styrandes den rätt i samhället som rättspatoset såklart måste härledas från. (Läs gärna om det jag skrev 2 gånger.)

hade skrivit en lång post men så loggar flashback ut mig, i vanlig ordning och nu sitter jag här igen...
för att resumera min ofödda post:
jag är en lögnare och en hycklare, min föregående post var inte på något sätt politiskt korrekt, men faktum kvarstår att jag är bättre än de flesta människor. läste för övrigt igenom din post två gånger, o du har en poäng, jag är amatör ingen professor i ämnet.

Så du kallar dig ockå hycklare, T.R.I.C.! Jag har insett att jag hycklar, men nu kallar jag mig för hycklare, så då hycklar jag inte om det i alla fall, eller hur?

Måste nog säga att det här är en av de mest intressanta trådarna på fb jag har läst!

Angående anarkismens oförenlighet med nihilismen: Jag har växelvis kallat mig anarkist och nihilist (under en period, inte längre). Grejen med anarkism är ju att den är helt och hållet beroende på vem som tolkar idelogin. Visst finns det en vänsterfalang med syndikalism och grejer, men anarkism är mycket större än så.

Själv ser jag det så "vetenskapligt" jag bara kan. Orkar inte förklara precis hur jag tänker eftersom jag e så satans bakfull (och ni bryr er säkert inte ändå ). Men lite ur det här är mitt synsätt sprunget:
1. Alla är egoister i alla situationer. Dock inte som många korkade satanister tolkar det, utan mer att skälet till varje handling är egoistisk. Alltså kan jag ge folk presenter utan att tro att de kommer ge nånting tillbaks, jag vet att det är för att jag mår bra av att andra mår bra.
2. Det finns ingen "naturlig" värdegrund. Detta strider mot de flesta anarkisters uppfattning, men jag anser att det är en bättre förklaring. Det är inte så att det finns någon mystisk kraft som har gett oss vår moral, det är styrt av genetik och uppväxtmiljö. Min moral är inte bättre än din, de är bara olika. Vi har däremot ett naturligt behov av gemenskap och då försöker vi acceptera och följa andra männsikors moralsyn, så att alla följer så mycket som möjligt.
3. Det finns inga själar, inga gudar eller något annat liknande. Allt är materiellt, och allt moraliskt mot människor (man får inte döda en annan människa t.ex.) är påhittat, och sitter i våra hjärnor och i samhället.

Därför anser jag att det definitivt är förenligt med nihilism.

efter en blöt kväll i fredags insåg jag att jag var en hycklare... livet kunde vara värre, jag klagar inte.

Anarkogossen, ditt inlägg beskriver en uppfattning som ligger mycket nära min! (eller åtminstone mina ideal, jag är som jag kallar mig en hycklare: rationell egoist i teorin, naiv idealist i praktiken...)

Nu aser jag visserligen att vetenskapen harr sia begränsningar, främst därför att den inte är pragmatisk. medan forskaren kan säga "vi vet inte något om a och b" så måste praktikern, mäniskan som agerar i löpande tid, ändå fatta beslut om att välja mellan a och b, helt ovetenskapligt. Nåja, en detalj.

1. alla är egoister, javisst! Särskilt idealister som jag, som vill utagera våra otympliga ideal på en motvillig verklighet.

2. värderingar, moral, etik eller vad man vill kalla "det där" är något som hittas på i människors psykologi. Det finns evolutionära, psykologiska och sociala förklaringar till varför folk tycker si och så. Men dessa tyckanden är helt ointressanta som verklighetsbeskrivning, eller som guide till den stora frågan i livet: Vad borde jag göra nu? Om moral verkligen existerade, så hade fysikerna redan hittat denna materia.

3. Vansinniga idéer om spöken i rymden eller i hjärtat (gudar och själar) är naturligtvis bara humbug, konstruerade och utyttjade i manipulativt syfte.


Fast sen kommer ju solopsismen och vänder allt över ända... Egentligen, ärligt talat, så är ju ingenting materiellt. Det enda som verkligen existerar, är ju upplevelser. Idéen om att upplevelserna skulle relatera till något utöver dem själva, är ju i sig endast ännu en upplevelse...

Men om jag hade saknas upplevelser/medvetande, så hade jag helt gått på dina ståndpunkter.


Ps
T.R.I.C., hycklar du inte när rdu säger att du är en hycklare? Så att du framstår som mer ärlig, och därmed mer effektivt döljer ditt hyckleri, inte minst för dig själv?

innan påstod jag att jag inte var en hycklare, bara lögnare. nu efter jag insett vissa saker och erkänner vad jag är så tror jag inte att jag döljer det mer än vad jag gjorde innan. men sen kan jag ju tillägga att jag har som delmål i mitt liv att bli notorisk lögnare (inte mytoman).

Men Stirner är ju urfadern för din egen tolkning, även om det inte är så uppenbart. Man kan läsa Stirner som fundamentalister läser bibeln, men då den ungsocialistiska rörelsen skakades av ideologiska strider under 1920-talet kom man till slut fram till att Stirner och Kropotkin menade sama sak, fast de använde olika ord.
Stirner har ju ett ganska särartat språk, säkert i provocerande syfte. När boken gavs ut 1844 censurerades av princip alla "radikala" böcker. Men i Stirners fall tyckte den tyske kejsarens censor att boken var allt för absurd och tillät därför att den spreds utan restriktioner (dock först efter att nästan hela upplagan beslagtagits, jag skriver nästan eftersom några exemplar först lyckades nå ut trots polisjakt).

"Den ende och hans egendom" finns att ladda ner på:
http://www.df.lth.se/~triad/stirner/

Som kort inläg här vill jag bara säga
Du är INTE nihilist och inte heller någon annan här
inte enligt nihilismens grundläggande skapande:
förnekandet av värden och moral
hade detta förnekande existerat inom dig hade du aldrig köpt den dator
inte heller hade du haft behovet av att berätta något för oss andra
just för att du skulle vara nihilist och behovet av att integrera med andra människor i form av åsikts utbyte skulle inte existerat
det ska väl även sägas att det är skitsamma vad jag säger, eller någon annan just för att det hela saknar värde. Och är du inte stött av att jag öppet säger:
du är en idiot.
?

Nu är det väl inte helt klart vem du skriver till, men eftersom jag sa att jag tidigare har påstått mig vara nihilist så svarar jag...

1. Man kan göra tolkningar och man kan göra tolkningar. Precis som de flesta satanister inte anser att jag skulle passa in bland dem är det med det här. En av satanismens främsta poänger är att alla människor är egoister. Många tolkar det som: "Jag lever bara för mig själv, skulle jag göra något för någon annan så är det uteslutande för att jag kan få något i gengäld.", och anstränger sig för att vara så egoistiska som möjligt.

Det är inte min tolkning, utan den är: "Jag lever bara för mig själv, och gör det som jag i varje stund tycker är det jag kommer tjäna mest på". Och "tjäna mest" är en fråga om hur jag upplever varje situation. Jag mår naturligtvis bra om jag hjälper en tant över gatan, och det är en form av förtjänst.

Slutsatsen är: Innebär "förnekandet av moral och värden" att jag förnekar att det kan existera någon som helst moral eller värden?
Eller innebär det att jag vet vad "moral" är för någonting - en produkt av samhällets påverkan i den mänskliga hjärnan - och att min förnekelse innebär att jag inte ser någons moral bättre än någon annan?
Att den moral jag har blivit itutad visserligen existerar, men bara i min hjärna, och att jag vet att den i sig inte betyder något, men att det är lättare för mitt sinne att följa just den moralen än att sträva emot.

2. Med samma logik så skulle man inte se något som helst värde i sitt liv, och om man skulle sättas i en livsfarlig situation skulle man inte försöka klara sig. Visst finns det inget egentligt värde, men i och med min uppväxt och mina instinkter så sätter jag värde på saker och lever efter det även om jag vet att det inte finns något "riktigt" värde.
Gäller för hela ditt inlägg - jag vet om att det inte finns någon egentlig poäng med att göra det, men jag gör det ändå för att min hjärna fungerar så. Om inget hade haft något värde så hade inte heller födointag haft något skäl, så då hade man helt enkelt lagt sig ner och sakta tvinat bort. Slutsatsen är helt enkelt att en person som inser att den är nihilist - enligt ditt sätt att se det - inte kommer göra något mer i sitt liv, och kommer dö så fort kroppen har slutat fungera.
Och att det är instinkter är absolut inget skäl - det är ingen skillnad mellan instinkter eller inlärda värden - det är olika konstruktioner i hjärnan.

För övrigt så tar jag inte åt mig av att jag skulle vara en idiot, men det har ju, som jag ser det, ingenting med saken att göra.

Det du säger är fullständigt korrekt angående en nihilist funktionalitet,
en nihilist skulle inte bli långvarig.. om det inte varit för det konkreta fakta
att vi behöver föda för vår överlevnad. det handlar inte om att lära sig
det sitter rakt in i ryggmärgen. Och JO det är fruktansvärda skillnader mellan
instinkt och inlärda saker, kanske inte i slutprodukten, men väl i processen
jag tar min katt som perfekt exempel, hon har inte haft någon kontakt med andra katter de senaste åren,
men utvecklar ändå ett vädigt typiskt mönster som katter har, jakt, sträckning,
sömnpositioner, tal, reaktioner, allt.
Så jo, instinkter finns, och det är väl i princip det en nihilist går efter
I övrigt vill jag ju påstå att ordet "FÖRNEKA" säger en hel del om innebörden
slå upp "FÖRNEKA" någonstans så ska du nog se att det inte handlar om en tolkning

för att inte tillägga, som sagt, värden är en sak som inte spelar någon som helst roll,
så varför för du den här diskussionen överhuvudtaget när den är fullständigt irrelevant
för dig som nihilist?
och, som sagt, varför betalade du för din mat? din dator? ditt liv? det är inte dina värderingar
det är andras, och de förnekar du ju

Fan heller. Det är INGEN skillnad på instinkter och inlärda värden utifrån den synpunkten. Hjärnan byggs upp innan födseln, och där skapas instinkterna, sen övergår det mer och mer till samhällelig moral, och sånt man blir upplärd av sina föräldrar.

Vad har du för utbildning inom biologi?
Det "sitter inte i ryggmärgen" ordagrant, om det var det du trodde. De absolut mest basala sakerna - andning, puls, etc. sitter i "lillhjärnan".
Allt annat sitter i storhjärnan. Där lär vi oss att se, höra, etc. tillsammans med alla instinkter och alla andra saker.

Javisst... det är det som är instinkter. De är icke desto mindre konstruerade i hjärnan, och har därmed också ett värde (olika behov är exempelvis rangordnade). Dessa värden uppstår naturligt, för annars skulle individen dö.
Men om nihilism innebär att man ignorerar ALLA värden så skulle inte heller det egna livet vara värt något, och vetskaper i hjärnan fullkomligt irrelevanta.

Du kanske inte känner till att det inte finns någon tydlig gräns mellan instinkt och inlärda mönster. En sak som exempelvis till stor del är instinktiv är viljan att samarbeta.

Så om jag förnekar att jag har medverkat vid en misshandel så är det inte en tolkningsfråga?
Har jag det om jag har stått själv och bankat på en kille med järnrör? Ja.
Har jag det om jag inte ens var i närheten? Nej.
Men om jag stod bredvid och inte gjorde nåt? Om jag började käfta men andra slog honom? Om jag knuffade honom men andra slog honom? Om jag slog honom en gång i magen men andra totalspöade honom?
Var går gränsen?
Nog fan är det en tolkningsfråga. Jag förnekar att värden och moral existerar som något annat än idéer i folks huvuden och som samhälleliga konstruktioner. Det finns ingen Moral som är "den enda rätta".
Jag förnekar dock inte det faktum att det finns något som kallas moral och värden, och vad detta är. Jag förnekar inte heller att det existerar som en följd av en uppväxt tillsammans med andra individer.

1. Jag kallar mig som sagt inte för nihilist längre.
2. För att jag tycker det är intressant. Mitt psyke fungerar så att det söker efter svar på vissa frågor.

Jag förnekar dem inte, jag förnekar att de skulle vara bättre eller sämre än någon annans. Det är mina värderingar - jag har blivit uppfostrad på ett visst sätt, och min hjärna har fått precis den typen av mönster som gör så att jag agerar på det sättet. På en "högre nivå" så skiter ju jag i de som tillhandahåller mina livsnödvändigheter, jag vet att om de dör eller mår dåligt så är det olika kemiska reaktioner. Det betyder inte att min hjärna kommer börja agera på ett annat sätt än det redan gör.