Håkan Arenius gjorde i Dagen 2008-08-28 en skarpsinnig sammanfattning av hur en församling glider mot sekt. Han talar om Kingdom Center men analysen gäller lika mycket för Knutby Filadelfia:
”[…] Trosrörelsen målade [på 1980-talet] med breda penseldrag i svartvita färger. En ung, teologiskt oskolad person med stor längtan efter att få vara använd av Gud som hamnade mitt i krigstungotal, andeutdrivning och förbön under fysiskt och andligt tryck hade inte mycket att sätta emot. Lägg därtill tal om närmast obegränsad framgång för den som tror och ett tryck att gå ut och praktisera det man lärt, och det är lätt att tappa kontakten med verkligheten.
Men verkligheten kommer alltid i kapp. När det sker kan ledaren välja att se den i vitögat eller att klamra sig fast vid den kartbild han själv ritat. Om insatsen varit stor och tonläget högt ska det ofta till större mod att erkänna verkligheten än att hävda kartan. En sekt är född.
De som varit med på resan binds samman av en gemensam världsbild - nu är det vi mot världen. Kraven på underkastelse tar sig med de små stegens tyranni allt mer sublima uttryck, och den som inte gått i medlemmarnas mockasiner ska nog vara försiktig med att förfasa sig över deras godtrogenhet. Den som var förövare i går är offer i dag. Alla snärjs gradvis in i erfarenheter som alla har intresse av att lägga locket på. Rädsla råder. För att bli avslöjad, för att hamna utanför, för obestämda makter och för straff.
Ledarens brist på utbildning förvärrar processen. En god teologisk utbildning ger fundament och verktyg för ledarskap, och det ger studiekamrater att bolla erfarenheter med i framtiden. Solouppvisningen bryts. […]”
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157060