Citat:
Ursprungligen postat av
busy-signal
Hej, hur har det gått för dig?
Om du kan sköta det snyggt så kan cannabis vara en betydligt bättre vän än glaset.
Även om du väljer att berusa dig 24/7 så kommer det att vara rena hälsokuren jämfört med alkoholen. Så länge du håller dig till det, och som sagt sköter det snyggt. (Vilket är en baggis jämfört med alkohol.) Du verkar uppstyrd i övrigt så du klarar det galant om du ger dig fan på det!
Hade själv garanterat inte kunnat klippa med alkoholen annars. Nu snart tre år alkoholfri och det känns som att läkningen pågår än idag, både själsligt och fysiskt. Kanske mitt livs bästa beslut.
Cannabis är inte min grej, dessvärre. Har haft perioder då jag rökt en del med vänner som är regelbundna användare. I slutet av dagen blir jag mest ängslig och orolig av det, även om det har sina stunder.
Citat:
Ursprungligen postat av
PardonMyFrench
Hur har det gått för dig? Känner igen mig rätt mycket i det du skriver. Jag ruttnar också inifrån. Senaste året har jag börjat förfalla. Supit mig dyngrak ensam hemma 2-3 dagar i veckan. Längtat efter ursäkter att ”bara ta ett glas”. Men ett glas slutat ofta med 2-3 flaskor och minnesluckor. Nu är det slut med det. Jag ska lyckas!
Självklart kan och ska du lyckas. Du verkar ha helt rätt inställning.
Jag drack ett par gånger i december. Stillsamma kvällar med familj och vänner, några glas och inget mer. Helt okontroversiellt m a o. Men trots det har jag bestämt mig för total avhållsamhet nu på obestämd tid, som jag var inne på tidigare. Tror jag måste omdefiniera hela mitt förhållande till alkohol. Kanske kommer jag aldrig dricka igen, kanske börjar jag igen. Det viktigaste är att jag åtminstone ger mig själv en "chans" vara helt nykter en längre period och jag känner mig helt tillfreds med att vara det, så till den grad att jag t o m sagt till kollegor att jag numera inte dricker alkohol. Var på en after work igår där jag drack alkoholfritt t. ex. Jag ska inte ha några medaljer för det, men det känns bra inombords att ta steget så tydligt utåt. Har knappt fått en fråga om det, vet inte om jag har haft tur men folk har varit väldigt chill med det. Det enda jag sagt är att jag inte känner någon lust att dricka längre, jag tror inte mina problem varit jättekända sedan tidigare iofs.
Jag har heller inte gått på några möten eller så, känner inte behovet. Har börjat gymma lite smått och tycker det känns bra även om det var fruktansvärt den första veckan. Mår bättre än vad jag gjorde när jag skrev mitt inlägg här sist. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte är en härlig känsla av mallighet som kommer över en när man sitter och smuttar på en club soda medan man ser kollega efter kollega dynga ner sig med irish coffee och flera flaskor vin. Det är en närmast osund känsla av skadeglädje att tänka på hur de mådde imorse som jag ändå tillåter mig själv att känna.