Vi som slutat dricka alkohol

Vet inte om jag hör hemma här egentligen,

Blev ett tag väldigt mycket drickande då det verkar vara det enda man gör för att umgås i min umgängeskrets (med få undantag).

Sen för ett tag sen så tog det bara stop, trött på bakfylleångest och trött på att dricka överhuvudtaget. Sen att det ger massa plus på vågen är också en anledning.

Så nu har jag i princip slutat druckit helt, har blivit två helger den senaste tiden (2-3 månader) och båda de gångerna har det varit så inte värt det. Dock att ta ett par glas vin till maten någon gång i månaden tycker jag fortfarande är okej.

Så, jag kanske inte hör hemma här eftersom jag inte helt låter bli.

Och behöver jag säga att man blir rätt ensam när man är den enda som inte dricker i umgängeskretsen? Har gått på fest nykter också men det ger föga när de andra är alltifrån berusade till bängfulla. Men men, trivs bättre själv och inte dricka än med dem och behöva dricka för att orka med.

Haha, nej jag anser mig inte vara finare än någon.

Men jag hade kommit till en punkt då alkoholen inte bara var en trevlig sällskapsdryck, utan då man satt och spelade dator och tryckte ner 6-8 starköl på vardagar, och då man utan att det var någon speciell anledning lätt drack 14-16 öl över en lördag.

Så, förra helgen tog jag mig en rejäl fylla (månatlig middag i goda vänners sällskap där stora mängder aquavit, vin och öl slank ner i allas strupar) och bestämde mig för att hålla mig ifrån alkoholen på obestämd tid.

Jag insåg kort sagt att det inte var hälsosamt, varken fysiskt eller psykiskt att fortsätta på det sättet jag höll på.

Detta började förra året någon gång, då jag hade lite privataproblem, och började dricka mer och mer, var en trevlig bedövning så att säga.
Eller egentligen började det innan det, men det var först förra året som det gick upp på den nivå som denna.

Men som jag skrev i min första post, så eftersom jag inte drack mig redlös och heller inte "festade" så tänkte jag inte så mycket på att det var stora mängder jag drack.

Kom mer eller mindre bakfull till jobbet de flesta dagar i veckan, magen var skit, den allmänna hälsan började fallera osv osv.

Så, utan att se ner på folk som dricker eller nyttjar andra droger för den delen, så bestämde jag mig helt enkelt att detta får vara nog.

Jag ser mig själv gärna avnjuta en pint i solen nästa sommar, men först måste jag få ordning på mitt liv och mina prioriteringar.

Varför denna strävan efter total renhet och ett jämnt mående? Är det bara jag som gillar variation? Är det bara jag som kan garva i bakfyllemisären? När man supit ner sig totalt och tar tarren till närmaste brunch, möter upp med fränder, som är i samma miserbla tillstånd så klart, och fullständigt myser. Man sitter och flinar åt varandra, kommer med befängda historier och trackar varandra för eventuella missöden. Nykterister upplevs ofta som riktiga torrbollar. Personligen undviker jag dem så gott jag kan. Dock finns det ett fåtal väldigt väldigt ovanliga personer som har sådana härliga personligheter att de aldrig sett meningen med att dricka. Det lustiga är att många nykterister, i alla fall utav dem jag har haft oturen att möta, tror desamma om sig själva. De tror på fullaste allvar att deras inbillade karisma täcker upp för alkoholen.

Varför denna strävan efter total renhet och ett jämnt mående? Är det bara jag som gillar variation? Är det bara jag som kan garva i bakfyllemisären? När man supit ner sig totalt och tar tarren till närmaste brunch, möter upp med fränder, som är i samma miserbla tillstånd så klart, och fullständigt myser. Man sitter och flinar åt varandra, kommer med befängda historier och trackar varandra för eventuella missöden. Nykterister upplevs ofta som riktiga torrbollar. Personligen undviker jag dem så gott jag kan. Dock finns det ett fåtal väldigt väldigt ovanliga personer som har sådana härliga personligheter att de aldrig sett meningen med att dricka. Det lustiga är att många nykterister, i alla fall utav dem jag har haft oturen att möta, tror desamma om sig själva. De tror på fullaste allvar att deras inbillade karisma täcker upp för alkoholen.

Låter gött du! När du känner dig omotiverad, bryt upp och gå ut och spring med en MP3 i kanske 30 min; tills du inte orkar längre. Gå sådär 200 meter först bara så du hinner värma upp lite - orkar mer. Desto längre jag brukar springa desto gladare och skönare känns det efteråt :P:P

GLHF

Jag som nykter alkoholist har efter 17 års "roliga sammankomster och skönt pinsamma minnen" insett att livet innehåller så mycket mer än att göra bort sig och vakna upp i en stad 13 mil bort och inte fattar varför portnyckeln inte passar. Och jag kan garantera att jag har lika kuls om alla andra, jag drar ut på krogen på sammankomster, garvar häcken av mig och får andra att garva och må bra, jag drar på puben då det är dags för fotboll och är galnast av alla. Så det handlar också mycket om hur man är som person om man vågar vara sig själv eller inte men ändå ha jävligt kul.

Och det är snarare alkoholen som täcker upp för folks brist på karisma, således falsk glädje.