Jag vill hellre att vi, enligt franskt mönster, skaffar oss en kassationsdomstol, som kan riva upp domar när de visar sig vara felaktiga. Vårt nuvarande resningsinstitut är alldeles för njuggt för att kunna fungera som substitut för en kassationsdomstol.
Hear hear! Mycket hellre än en domstol som skiter i sakskäl och bara söker formaliafel.
Hög rättsäkerhet kan man ha på olika sätt. Om man försöker få rättsäkerhet enbart genom att döma bara när man är alldeles benhårt förvissad om att den tilltalade är skyldig släpper man alldeles för många skurkar, för att systemet ska kunna anses rättssäkert för den hederliga delen av befolkningen.
Jag vill hellre att vi, enligt franskt mönster, skaffar oss en kassationsdomstol, som kan riva upp domar när de visar sig vara felaktiga. Vårt nuvarande resningsinstitut är alldeles för njuggt för att kunna fungera som substitut för en kassationsdomstol.
Det var en intressant tanke. Fransmännen har ändå offrat en hel del blod i sina försök att definiera rättvisa så det kan vara klokt att lära av dem.
Kan instämma i att sätter man beviskraven orimligt högt så förlorar samhället kampen mot narkotikahandlare. Samtidigt har vi sett vilken katastrof det kan bli i incestsmål när man sänker beviskraven.
Som jag förstår det så skulle en kassationsdomstol fånga upp ett rättegångsfel som advokaten missade, men utveckla gärna mer hur du tänker att den skulle fungera.
I början av nästa vecka kommer datumen för hovrättsförhandlingen. Svea HovR måste först besluta vilket hus de ska hållas i, och utreda säkerhetsaspekten. Innan dess går det inte att boka in något.
It was yesterday against eleven o'clock, when in the prison of the Swedish province capital Västeras removed a fax from only few hundred meters for court arrived. An official brought it to Christine S. into the cell. The fact that it is condemned to life imprisonment stood there that she would have to pay hundredthousands Swedish crowns payment of damages and after its punishment the country never more enter was allowed. Christine S. read everything. Then she dedicated herself again what does her usually on her days in the prison. It reads, it writes letters, it watches television also times. She counted on no other judgement, her attorney later will explain, even if she considers herself innocent. It was preparatory. It was the lapidary end of a spectacular indication process, which completely moved the Swedish public and many humans in Hanover and Germany since at the end of of July. A scarce point of conclusion, whose late date of a characteristic of the Swedish right is to be owed. Guiltily she had spoken the court already in August. The chairman Richter by Kjellson and the three jurors were already there convinced that Christine S. to 17. March of this yearly in the Swedish town Arboga the three-year max killed and the one year's Saga and their mother Emma Jangestig heavily injured. It has the separation from its Swedish loved Torgny light mountain to never wound, that man, whom the woman from the Hanoverian southern part of the town had become acquainted with in the summer 2006 on Crete, then argued the judges. ------------------------------------------------------------------------------- More to the topic Dossier: Child murder in Sweden - the trace leads to Hanover ------------------------------------------------------------------------------- Christine S. had visited it several times in Sweden, because of it to Stockholm had pulled - at one time, when that had decided already long for Emma Jangestig. The act was a perfide form of the revenge at their Exfreund, found the court. It aimed at the man, who had rejected it, by meeting those, which were most important to him. Christine S. was proper possessed despite the separation by Torgny light mountain. But when nothing helped, when it could recover neither with its letters and SMS messages nor the attempted suicides and a pretended pregnancy its attention, seized it to another means. In that March evening it was involved after conviction of the judges to the red timber building in the Verktygsgatan in Arboga, where the two lived together, and hit with a hammer only on Emma Jangestig and then the two children. After the verdict of guilty still the psychiatric investigation had to follow, which, differently than for example in Germany, is located in Sweden at the end of the process. The Scandinavian country is world-wide one of the few, which condemn also psychologically patient criminally. The consultants found however no heavy disturbance. Thus it concerned now, yesterday at to eleven o'clock, only more the height of the punishment - and there in view of the brutality of the crime no choice remained for the judges. The minimum punishment for murder is in Sweden about ten years detention. Experts like the author and former senior public prosecutor Sven Erik Alhem, which accompanied the continuation of the process with daily comments in the Swedish media, had designated „lifelong “already early than „the only conceivable punishment “. The unmoved reaction of the Germans to the maximum penalty follows that sample which already determined their behavior during the process. From the outset it showed that it granted nobody there the right to judge of it or determine also only over it. There was that one entrückt working smile, with which she sat on the first days in the court room; the Schroffheit, with which it rejected questions of the state lawyers, if they appeared senseless it; finally their refusal to answer the questions of the psychiatrists. It lay frequently an almost disturbing pride in its behavior, paired with a tendency to extreme self relationshipness. Policemen and the medical profession described the circumstances, under which the two children came to death, during this process in almost intolerable detail wealth the incomprehensible brutality of this crime. Listeners turned away meanwhile again and again or purged into quiet Schluchzen. Christine S. however showed a clear emotional reaction in this process only once. That was, when she reported of an attempted suicide, with which it on a hospital toilet the pulse veins had cut itself open. It considered the court in Västeras embarrassed, explained the former historical and archaeology student, and arranges its hope for the appellate procedure in Stockholm. The province court actually supplied reference points with for neutrality lacking at the Mälarsee. The verdict of guilty was in August hardly announced, there told one of the jurors, the 41-jährige Hufschmiedin Cecilia Uggla from the small town Kolsva, the popular press „Expressen “frankly that it had believed anyway never so quite in the innocence of the Germans. Later Uggla their office had to give one day up. The excitement had itself straight put, there explained the chairman Richter Kjellson in the main newscast of the Swedish private television station TV 4, it considers whether it its because of break of the professional secrecy indicate information-joyful juror. Swedish lawyers discussed whether the process could be continued with only two jurors at all. A few days later Kjellson moved away from its idea again. The suspicion that its court could be made excessive demands of with this process, it was not able to vacate thereby however no more from the world. In the Swedish capital again the chances of Christine S. could be indeed larger on an acquittal. Her lawyers, the Swede by Ingvar Ekblad and Tanja board cutter from Hanover, already announced that they will go into appointment. At the yard court in Stockholm, where the renewed process presumably begins in December, the occupation judges are opposite the jurors different than in Västeras with three to two in the majority. The lawyers could the case less emotional regard - and the gaps in the chain of evidence more attention give. Christine S. had a strong motive, it was at the act time in the proximity of the house, and she involved herself again and again in the process into contradictions. Despite the enormous brutality of the crime the investigators found however no traces of it at the scene, neither a fingerprint still another reference to their DNA. The explanation, which the investigators for it supplied, is plausible: Also max and Saga still lived first, as the rescue squad in the evening 17. March arrived. Altogether 14 medics, physicians and policeman tried after the act to save the life of the mother and its two children. In the hecticness of these efforts probably of much one thought, not however of the protection of the traces. The absence of a technical proof however is considered as largest faults of the accusation. The Swedish authorities ordered the German gladly to get rid, the court in its judgement beside payment of damages payments of 61,000 euros to the members also the classification. It is probably an ironical idiom of the process that the German with the dislike could triumphieren against each foreign regulation in this point over its host country. Because Germany did not ratify an appropriate European Union agreement so far, Christine S. cannot be delivered against its will into their homeland. Swedish media had several times surprised emphasized this circumstance in recent time. It seems however, as if in this point the Swedish interests would meet with those from Christine S. If the yard court in Stockholm should confirm the judgement, it wants to serve the punishment in Germany, confirmed its attorney yesterday. of Thorsten fox Published to 14.10.2008 21:
Skönt för Emma o Togge om hon inte finns i Sverige sedan!
Hög rättsäkerhet kan man ha på olika sätt. Om man försöker få rättsäkerhet enbart genom att döma bara när man är alldeles benhårt förvissad om att den tilltalade är skyldig släpper man alldeles för många skurkar, för att systemet ska kunna anses rättssäkert för den hederliga delen av befolkningen.
Jag vill hellre att vi, enligt franskt mönster, skaffar oss en kassationsdomstol, som kan riva upp domar när de visar sig vara felaktiga. Vårt nuvarande resningsinstitut är alldeles för njuggt för att kunna fungera som substitut för en kassationsdomstol.
Men då måste man ju också veta att domar är felaktiga. Och vem offrar tid och pengar på att i efterhand kontrollera detta?
Då tycker jag att det är bättre att vara noggrann från första början, så slipper man - förhoppningsvis - det extraarbete det skulle innebära att syna domar efter de vunnit laga kraft.
Men då måste man ju också veta att domar är felaktiga. Och vem offrar tid och pengar på att i efterhand kontrollera detta?
Då tycker jag att det är bättre att vara noggrann från första början, så slipper man - förhoppningsvis - det extraarbete det skulle innebära att syna domar efter de vunnit laga kraft.
Tror du att TR, HR, eller HD skulle vara mindre noggranna om det fanns en domstol som kunde riva upp felaktiga domar?
Tror du att TR, HR, eller HD skulle vara mindre noggranna om det fanns en domstol som kunde riva upp felaktiga domar?
Ingen aning! Men jag tycker det är bättre om man kan döma utifrån starka bevis och vara "säker" på att rätt man/kvinna är dömd från början, än att tumma på säkerheten när det gäller bevis, för att "det kan alltid ordna sig sedan" (krasst uttryckt)
Ingen aning! Men jag tycker det är bättre om man kan döma utifrån starka bevis och vara "säker" på att rätt man/kvinna är dömd från början, än att tumma på säkerheten när det gäller bevis, för att "det kan alltid ordna sig sedan" (krasst uttryckt)
Fetmarkering:
Jag förstår vad du menar, men konsekvensen blir ju då som Hamilkar skriver:
Om man försöker få rättsäkerhet enbart genom att döma bara när man är alldeles benhårt förvissad om att den tilltalade är skyldig släpper man alldeles för många skurkar, för att systemet ska kunna anses rättssäkert för den hederliga delen av befolkningen.
Fetmarkering:
Jag förstår vad du menar, men konsekvensen blir ju då som Hamilkar skriver:
Om man försöker få rättsäkerhet enbart genom att döma bara när man är alldeles benhårt förvissad om att den tilltalade är skyldig släpper man alldeles för många skurkar, för att systemet ska kunna anses rättssäkert för den hederliga delen av befolkningen.
Ska vi ha det så?
Jag tycker inte det
Men om du vänder på det, vilket väljer du: Att en skyldig till brott går fri eller att en oskyldig döms (ev.) till livstid?
Men om du vänder på det, vilket väljer du: Att en skyldig till brott går fri eller att en oskyldig döms (ev.) till livstid?
Jag tycker inte det går att vända på det...välja det ena framför det andra.
Tror vi måste leva med att det inte alltid blir 100 % säkra domar, något som innebär att oskyldiga kan dömas.
Därför vore det bra med en domstol som kan riva upp.
Jag tycker inte det går att vända på det...välja det ena framför det andra.
Tror vi måste leva med att det inte alltid blir 100 % säkra domar, något som innebär att oskyldiga kan dömas.
Därför vore det bra med en domstol som kan riva upp.
Men med starka bevis, så kan vi komma nära så säkra domar, som det går. Utan (starka) bevis finns risken - och jag tror den är överhängande i vissa fall - att oskyldiga döms. Tänk dig själv; hur skulle det kännas att bli oskyldigt dömd för ett brott där bevisvärdet varit lågt, men där omständigheter pekat på att du skulle vara den skyldiga? Hur skulle det kännas om dina barn/familj skulle dömas oskyldiga?
Visst vore det bra med en rättsinstans som kunde riva upp felaktiga domar. Men vem avgör vilka fall som skulle få chansen att få granskas? Hur många (få) fall skulle tas upp? Hur många oskyldiga skulle få en chans till rättvisa?
Jag ställer frågan igen - om du måste välja - skyldig till brott på fri fot eller oskyldigt dömd till (ev.) livstid (eller annat riktigt kännbart straff). Och då kan vi även lägga till den moraliska aspekten, den emotionella, den sociala osv.
Men om du vänder på det, vilket väljer du: Att en skyldig till brott går fri eller att en oskyldig döms (ev.) till livstid?
Det är i praktiken inte det det handlar om. Valet står snarare mellan att å ena sidan en oskyldig döms och tio skyldiga till brott går fria, eller å andra sidan ingen oskyldig döms, och etthundra skyldiga till brott går fria.
