Data- och Systemvetenskap

Ska nog söka in på Systemvetenskap i Luleå, perfekt med lite snö och snowboarding, samt lätt att studera utomlands.

Någon som vet ifall man kan ansöka till VT2013? Har kollat runt lite utan att hitta så mycket information. Förra våren så antogs ungefär 5 personer, betyder det att dom måste plugga ikapp eller hade dom redan påbörjat Systemvetenskap på någon annan ort?

Ni som går den här linjen, kom ni in på gymnasiebetygen? Dom verkar ligga på runt 13 i år.

Mvh BUSKiS

Tänkte bara varna dig lite för LTUs lockande med skidresor. Förvisso kan du hinna med 2-3 resor på ett år om du har tur men bra åkning nära Luleå finns det inte gott om. Den lokala backen är minmial (funkar om du vill leka i ett hopp men inte mer) och närmsta större backe ligger lite över 3 timmar bort (bil, går ingen buss).

Att läsa på mittuniversitetet i Östersund känns ju som en bra mycket bättre idé om man vill ha nära till någon vettig backe

går på lunds

Ah okej, i Uppsala är det nog runt 20-30% iaf.

Lev ditt jävla liv. Du kommer må så jävla bra! Visst det finns 40% tjejer men det kommer bara finnas 5% tjejer som du vill ligga med. Dra det ner till 1% men det är värt det. Hoppas att du kommer till oss, vi ses på kålles ikväll!

Tveka aldrig!

Enklast är nog att via studievägledare ta kontakt med någon i den studentgrupp som går där just nu.

Skriver här för att förhoppningsvis få några frågor besvarade och kanske nån form av hjälpande kommentar om min situation.

Jag är 23 år gammal och bor utanför göteborg, gick ut gymnasiet, gjorde lumpen, tvingades plugga upp mina gymnasiebetyg pga slarv, hade en år där jag tränade seriöst (styrkelyft) och ströjobbade irrelevanta skitjobb. Med andra ord är mitt CV mindre smickrande.

Skrev ett högskoleprov på 1.6 och nöjde mig med det. Jag gjorde förra året ett tekniskt basår och kände att min studiebegåvning är hyfsad, och att min studieteknik inte tagit nån stryk från tiden som gått sen gymnasiet, om något är den bättre. Jag klarade alla tentor på första försöket utan något behov av räknestugor osv, medans vissa i klassen arbetade häcken av sig. Toppade klassen i fysik och biokemi. Matematiken fann jag rätt tråkig, jag har alltid haft svårt för att finna matematik kul, men har ju som alla andra haft den där aha-upplevelsen som man får när man lär sig någon ny matematisk metod. Något intressant men inte kul med andra ord.

Jag hoppade på en kandidat i fysik, men efter att bland annat ha sett statistiken på examinerade fysiker(~35% doktorerar, 30% undervisar, stor mängd får okvalificerat jobb) dog mitt engagemang fullständigt. Intresset för naturvetenskap består, men intresset för att bli fysiker är ett minne blott. Att gå igenom en lång utbildning med jobbig matematik var inte längre på pappret. Tillbaka till ritbordet. Jag hoppade av innan jag fått studieskulder.

Nu vill jag tänka ut vad jag ska läsa istället. Jag har inget direkt brinnande intresse, men eftersom jag haft häcken planterad framför en dator större delen av mitt liv så vore en IT-utbildning eller teknisk utbildning kanske någonting...

Jag har kollat på Civ.ing, h.ing och systemvetenskap. Dels för att det passar, dels för att arbetssituationen verkar vara ganska stabil. Jag vill välja en utbildning jag kan ta mig igenom, som leder till ett jobb som jag verkligen tycker om.

Dock är jag osäker på att jag kan ta mig igenom en ingenjörsutbildning utan att avlida inombords. Jag tenderar att vilja lära mig rätt så lite om mycket, och ingenjörer går ju in på djupet i det mesta.

Läser jag 3årigt går jag ut när jag är 27, läser jag 5årigt går jag ut när jag är 29. Känns mindre skoj, med tanke på att mitt CV är ett skämt. Släng på min förlorade potentiella inkomst och framtida löneutveckling på detta så blir min situation rätt deprimerande. Jag är just nu mest fokuserad på att säkra min framtid. Jag har jobbat med massa riktigt sorgliga typer och kastar mig nog från älvsborgsbron om jag hamnar bland dessa.

Dessutom så ser jag att de söker "dig med civilingenjör eller systemvetenskapsutbildning" i 50% av alla annonser. Det står nästan aldrig högskoleingenjör. Te.x på capgeminis informationssida står det att "de flesta som jobbar här är civilingenjörer, civilekonomer eller systemvetare".

Jag har två syskon som är systemvetare, möjligen kan det hjälpa mig något när det kommer till kontaktknytning. Den ena läser fortfarande, den andra har (bra) jobb.

När jag söker på systemvetenskap och arbetsmarknad/kvalitet/ingångslön på google så är det väldigt konflikterande mellan de olika källorna. Detsamma gäller den här tråden.
Ibland läser man 25k som ingångslön, ibland 30k.
Dessutom verkar många statistiker blanda ihop datavetare och systemvetare...

Nu blev det likförbannat en textvägg. När man väl kommit igång är det svårt att sluta.

Tror ni att systemvetenskap är någonting för mig?
Hur väl kan en systemvetare konkurrera med en civilingenjör?
Konkurrerar en systemvetare väl med högskoleingenjörer?
Hur verkar systemvetares arbetsmarknad se ut inför de närmaste 5-10 åren?
Är systemvetenskap en bra utbildning för någon som vill göra en intressant karriär?
Jag planerar att läsa kurser på exempelvis göteborgs handelshögskola inför våren, vilken typ av kurser skulle jag få mest nytta av i IT-branschen?

Är i en liknande situation som ovanstående. Finns det någon som kan svara på frågorna därute?

http://it24.idg.se/2.2275/1.473561/utvecklare-ar-glodheta

Jag läser själv systemvetenskap i Uppsala. Dessa länkar som föregående länkas vilt för att vi ska få upp vår studiemotivation kan man säga. De jag har snackat med har bra utsikter att få jobb när de kommer ut men samtidigt har chansen att fortsätta på en master. Det är väldigt brett och bilden jag har fått efter min tid här är att du kan fokusera extra på det du tycker är roligt tex programmering. Allt blir vad du gör det till, oavsett vilken utbildning du väljer. Läs artiklar som jag länkade tidigare med intervjuer av personer som jobbar med de här och som kan bli dina framtida chefer så kan du få ett hum om vad man söker samt vad som kan tänkas va roligt för just dig!

Vad som passar en individuellt är svårt att säga. Men allmänna tips: Det är inte jobbigt om de är någonting du tycker är kul. Ha ett mål, måla upp en bild av vad du vill göra så blir medlen som tar dig dit inte lika tråkiga. Sluta noja om åldern: Det är bättre att ta tag i det nu än att ge upp redan och sedan kolla tillbaka och svära till ännu mer än vad du gör nu. Jag har träffat på folk som är mellan 40-50 och tänker på att byta karriär och gå tillbaka till skolan. Hörde att en kille började kampsport när han va gammal, ungefär 25 någonting och vann ändå en guldmedalj - så kom igen nu, ålder är bara en siffra! Det största utmanaren är inte din ålder verkar det som, utan ditt tankesätt.

Att dubbla HHS med exempelvis Data- och systemvetenskap i Uppsala lär vara win-win, inte sant?

Förresten, hur mycket matematik och dylikt innehåller egentligen programmet? Ser att det enbart krävs Matematik C, men det känns som att programmet i sig behandlar matematik i betydligt mer avancerad karaktär, eller har jag fel?

Pluggar 2:a året i Lund.

1. Kan jag tyvärr inte svara på

2. Jag läste Matematik C på gymnasiet och för mig har det inte varit några större problem inom programmeringen. Det gäller bara att nöta, nöta och åter nöta för att lära sig "uppbyggnaden" så att säga. Däremot har jag haft lite problem med företagsekonomin men det är inte ett större hinder om man har lite studieteknik.

Sammantaget?

Du har fel

Jag förstår fortfarande inte. Är det systemvetenskap Uppsala som ger 35 000 i ingångslön? Vad gäller för datavetenskapliga programmet i Uppsala?