Citat:
Ursprungligen postat av Achtung Panzer
Vet ej om frågan är helt klar om man på 50 talet var sammgrupperade eller ej. Verkar ju vara så nuförtiden i vissa lägen?
Det är naturligtvis en öppen fråga (eller kanske sluten?), men det mesta i doktrin och stående order pekar på att man avsåg att hålla den politiska ledningen skild från den militära ledningen. Det fanns flera skäl till detta, riskprofil, handlingsfrihet, de stora organisationerna som krävdes, kulturskillnader etc. Själva syftet med att utlokalisera och ha en klar befälslinje även i statsapparaten var i skede ett risken att bli utplånad (=Stockholm) och att man då ville säkerställa funktionerna i totalförsvaret och i skede två att följa grundlagen och vara "legitim" oavsett om invasion eller inneslutning av delar av riket (=Stockholm) var ett faktum. "Ut i skogen med alla" var en grundprincip.
Att man idag samgrupperar (man tror just nu inte på att det skall bli KRIG, utan man samgrupperar för att handskas med terroristhot, naturkatastrofer och annat otyg) beror säkerligen på att man a) kan göra det och b) risken för en folkrättsligt giltig ockupation (med tillhörande legitimitetsproblem för regering och riksdag) är minimal. Hela totalförsvarskittet är under omprövning sedan 10-tals år.
Helt kort kan man kanske påstå att så som man tänkte med de kompletta Länsstyrelse/FO-staberna, så tänker man idag på samma sätt, men för hela riket. Det kan ju också vara rimligt om man betänker att OPIL och ÖB skall kommendera ungefär samma antal förband och soldater som vilken sketen FO-överste som helst hade gripbar som lokalförsvarsförband på 70-80-talet. (vi diskuterar naturligtvis inte slagkraften, inte heller de tekniska ledningsmöjligheterna - där är skillnaden dramatisk).