Sveriges riksbunkrar och det som har koppling till dessa

http://sv.wikipedia.org/wiki/Expropriation

Precis min tanke!. Det tvivlar jag inte på, vägar brukar underhållas mycket väl och det gynnar ju folk i trakten t ex, något exempel guderi?

Sekretess var nyckelordet, i dessa tider innan spionsatelliter räknade man med att anläggningar skulle förbli hemliga. Att lösa in egendom med tvång är inte speciellt diskret.
Enligt ett par böcker om luftförsvarets utbyggnad kollade man kartor och gick på diskret civil exkursion.
Var det bra kollade man vem som ägde, säkert registerkoll. Sedan en rak fråga vid kaffebordet i stugan, och säkert kom man överens med lite sockrande på budet som egentligen inte kostade staten något extra. "Om vi får hyra trollberget i 50 år för 1000:- per år, så bygger vi en fin väg dit som du såklart får använda för skogsarbetet. Och så plogar vi den och sköter den jättebra. Vi ska dra fram ström till berget också, så ni får en ny markkabel lagd till huset så slipper ni elavbrotten på vintern.
Och så vill vi gärna att ni ringer om ni ser några personer eller bilar som inte hör hit, du får 500 kr per år."
Såklart att skogsbönderna tackade ja, pengar för att låna ut insidan av ett berg som ofta var obrukbart till annat är bärplockning, oländigt och brant, och få känna sig viktig som tillsyningsman.

Jag kan tänka mig att det till och med var fördelaktigt att bygga i arrenderat berg, om inte staten redan ägde det. Det gällde att vara diskret, om domänverket köpte en skogsfastighet utan egentligt skogsvärde eller logik skulle det kunna vara en hint till "de som inte skulle veta".
Att däremot skogsbonden startade en bergtäkt eller större avverkning var helt naturligt, och bygget kunde fint maskeras att likna sådana aktiviteter.
Att man senare köpte var kanske huvudsakligen för att det var svårt att få sekretessen att gå med i köpet om någon annan köpte. Arrendekontraktet måste ju redovisas i objektbeskrivningen vid saluförandet, och vips skulle alla veta. Att sonen tog över gården gick nog bra, men inte att gården annonserades ut på marknaden.

Jag vet var de finns både de antika och de lite mer moderna.

Instämmer med det du säger Lurven! Även om man löste det genom tvång, så ville man nog som bonde/markägare inte prata högt om anläggningen, då säkert denne fått höra om att ryssen kunde komma på besök och -en svensk tiger- anamma man förr i tiden. Man var nog generös vad det gäller både betalning och underhåll av både väg, el och vatten.

Så det du säger är att det finns flera moderna riksbunkrar i Stockholms city? Intressant, låt höra.

Stockholm A och Stockholm B, placerade i närheten av två broar i stan, får väl närmast ses som riksbunkrar i sammanhanget, även om de har en annan viktig civil funktion bägge två.

Jag har en hypotes om att en central riksbunker borde ha mer eller mindre direktaccess (läs: underjordiska tunnlar) från fastigheter som t.ex. Rosenbad, Kungliga slottet och Sagerska palatset.

Kan det stämma med något av dina Stockholm A och Stockholm B?

FTN står väl rätt så ofta på arrenderad mark. Men har det varit förekommande även för större anläggningar typ Gpl?

Kungsholmen mellan Fredhäll och Smedsuddsbadet tror jag är en av dem han menar. Du får leta upp det själv.

Riksarkivet antar jag ni menar då? Det är en väldigt stor källare på 6-plan om jag inte har helt fel, arkiv men vart annat också i berget?