Citat:
Ursprungligen postat av Frubeate
Ahh: Takk
Hur
ska man egentligen bete sig när man upplever något sådant som T upplevde?
Jag kan bara tala för mig själv:
Jag hittade en person, en mycket nära anhörig, ute. personen var på väg att dö. Jag visste inte vad som hade hänt, men jag misstänkte inget brott. (vilket visade sig stämma)
Personen dog ganska fort inför mina ögon.
Paniken kom senare, men just i den stunden var jag mycket lugn, svårt att förklara varför. Den kraftigaste reaksjonen kom först flera veckor senare.
Många tycke att T reagerat konstigt, eller rakt ut fel.
Hur skulle han ha reagerat för att det ska bli rätt?
Naturligtvis finns ingen manual hur man ska bete sig.
Det förekommer även att anhöriga uppträder irrationellt, på grund av chock . Att de tar tag i saker och ting som inte alls har med den traumatiska situationen att göra över huvud taget etc etc.
Även de som upplever sig själva som mycket samlade och rationella vid en olycka, kan i ett objektivt perspektiv uppfattas agera i chock.
Det jag reagerade för så starkt i sos samtalet, är att det är en person som pratar helt utan nyansering, vilket är extremt ovanligt i dylika situationer.
Att han sedan tydligen lämnar sambo och 2 barn, för att flytta en bil, kan jag heller inte förlika mej med. Inte ens som en irrationell handling.
Det finns alltså inget ”facit” i T´s beteende om vad som skulle vara rätt eller fel.
Naturligtvis finns det undantag och unikum, i detta som i allt annat, men som sagt jag tolkade det rent spontant som mycket udda och annorlunda med telsamtalet, samt att lämna anhöriga för att kanske avlida under de minuter som det torde tagit för honom att flytta på bilen.