Citat:
Ursprungligen postat av coq
Skulle vara intressant att få höra när ateisterna här valde att ett liv i gudsförnekelse och främst av vilken anledning detta val gjordes.
Jag håller med många av inläggen i att vi alla föds ateister, och att således är valet att tro på gud det aktiva valet, inte vice versa.
Tyvärr funkar ju inte ens sekulariserade Sverige så (ännu mindre de flesta andra länder). Vi föds in i Svenska Kyrkan (eller annat samfund), och måste sedan göra ett aktivt val att gå ur. Alltså är frågan ur Sverige-perspektiv korrekt ställd, för utträde ur kyrkan är ett aktivt val.
Samtidigt är just detta det fundamentalt livsfarliga med religion; att religionen är normen och ateismen är undantaget! Att det fortfarande i Sverige på 2000-talet är lagligt att indoktrinera barn i en fantasiskapelse är fundamentalt häpnadsväckande, och något som alla borde ta på yttersta allvar.
Föreställ er folkstormen om någon nischad friskola undervisade om jultomtens faktiska existens, och trummade in denna sanning upp genom hela gymnasiet. Det skule ställs omedelbara krav på skolans demolering. Ändå är guds existens exakt lika sannolik som jultomtens.
Föreställ er en situation där alla fram till 18 års ålder ges en
helt neutral bild av teism och ateism, samt relevant utbildning inom vetenskap, och sedan vid myndig ålder tillåts välja själv. Då skulle religion så som den ser ut idag vara borta på en generation.
Jag gillar också någons citat ovan (orkar inte leta i tråden) om att vi alla är ateister, bara att uttalade ateister väljer bort utterliggare en gud. Däri ligger själva essensen i religionens orimlighet: om vi (lågt räknat) säger att det finns 5000 gudar i världens samlade religioner, så väljer de allra flesta troende att förneka 4999 av dessa. Varför?
En hel del av svaren finns i Richard Dawkins eminenta verk "The selfish gene", som alla borde läsa - främst delarna om "Memes".