Varför valde ni ateismens väg?

Skulle vara intressant att få höra när ateisterna här valde att ett liv i gudsförnekelse och främst av vilken anledning detta val gjordes.

Att tro på Gud är ett val, att inte tro på något är inget val.

Ateism är avsaknad att tro.

Precis, jag hade gärna trott på någon gud om jag hade fått valet. Det är ju lungande att ha en tro, i alla fall i mina ögon.

Inget jag valt. Har alltid sökt förnuftiga förklaringar på saker och ting.
Religiösa förklaringar är icke-förklaringar eller rent av påvisbara paradoxala förklaringar.

Gick väl en enda gång på kyrkans barntimmar när jag var runt fyra eller fem. Kände intuitivt att något var väldigt fel och så var den saken avklarad.

Det hela började (slutade) när jag läste bibeln på egen hand och inte bara vart matad med info via präster och religösa släktingar. Jag var ungefär 14-15 år gammal tror jag. Det som jag reagerade på i bibeln var alla orimligheter, alla motsägelser och allt hat.

Tillägg: Det sätt som religösa människor följer eller har följt sin gud genom tiderna är också något som jag tar avstånd ifrån. Det spelar ingen roll ifall någon präst eller påve nu ber om ursäkt för all skit som gjorts i den religionens namn. Det har gjorts och en religion som öppnar för den sortens handlingar är fel fel fel.

Jag kan fortfarande inte VETA att gud inte finns eller finns men om han finns så är det ändå ingen lirare jag vill följa. Jag blir hellre straffad efter att ha levt ett fritt liv än att ändå bli straffad trots att jag trott på den sinnesrubbade sadisten i skyn.

Under tidigare tonåren - mycket enkelt varför. Redan när jag var i den åldern föreföll Darwin vara en klok man. Ju mer jag lärde mig desto mer framstod mekanismerna bakom evolutionen som uppenbara. Nutida kunskaper om evolutionen, några decennier senare särskilt via genetiken, har på ett överväldigande sätt visat hur den ständigt fortlöpande evolutionen fungerar.

I sammanhanget ovan finns, som jag ser det, ingen plats för eller behov av någon av alla de "Gudar" som dykt upp i olika religioner under historiens lopp. Dessutom skulle tanken på en alltid existerande Gudomlig kraft, våldföra sig på den troendes egen viktiga trossats (den som avser att få ekvationen bakom Gud att gå i lås) - att allt som skapats måste ha en medveten vilja bakom sig. Ingenting kan ha funnit oändligt länge bakåt i tiden (i varje fall av organiskt komplex art). Gud kan inte har skapats av någon annan - alltså kan Gud inte någonsin ha funnits!

Det är ju självklart inget aktivt val att inte tro på Gud. Så att jag anser att din fråga är väldigt konstigt stäld. Däremot så tror jag att många med mig är någonstans mellan agnostiker och ateister.
Genom att aktivt förneka allt som nu ses som övernaturligt så förnekar man på sätt och vis vetenskapen.

Till exmpel en sådan sak som homeopati kommer eventuellt både eventuellt bevisas och förklaras vetenskapligt inom rimlig tid. Då är det inget konstigt med det utan det är lika vetenskapligt att tro på relativitetsteorin som på tyngdlagen och homeopati.

I tidernas begynnelse så sågs det som någon övernaturligt att solen gick upp på morgonen och ner på kvällen. Och många religioner bygger helt enkelt på denna mystik. Men i våran moderna värld så är det förklarat utom alla rimliga tvivel.

Vetenskapen bygger ju helt enkelt på att det är den förklaringen av våran värld som för tillfället har de starkaste hypoteserna, argumenten och bevisen som gäller för tillfället. Och nu så är det evolutionen, slumpen och Big Bang som gäller för mig och många andra och så gått som hela den vetenskapliga världen.

Jag tror helt enkelt på vetenskapen, som för mig är det den enda livsåskådning som bygger på kritiskt tänkande och förnuft.

Jag tror lika mycket på tomtar, troll, andar, spöken, Gud och voodoo. Och jag får aldrig några frågor om varför jag inte tror på tomten.

Det som krockar mest i mitt huvud är just detta faktum, att om Gud skapade denna komplexa värld som den ser ut idag, måste inte han vara ännu mer komplex?
Och måste inte gud blivit skapad av något som var ännu mer komplext?

Som evolution fast i Gudavärlden.

Har inte valt något, föddes utan någon tro på övernaturliga väsen och inget har hittills lyckats ändra på det.

Jag har alltid haft svårt för tanken på gudar i form av existerande väsen med någon sorts medvetande. Jag minns faktiskt att jag redan på dagis, även om jag sa mig tro på Gud, aldrig riktigt kunde förstå allt det som man lärde om honom. Att han såg allt, hörde allt och alltid var närvarande.

När jag sedemera växte upp blev ateism ett ganska naturligt steg, eller snarare tilltro till vetenskapen. Den är dynamisk och även om den alltid arbetar inom en viss paradigm så utvecklas den och den står aldrig på stadig grund. Det var en sak jag aldrig gillade med religionerna. Visst utvecklas de och tolkas olika men det är just det att det är samma grund som folk försöker tolka olika för att få det att passa in i dagens samhälle. Vetenskapen reflekterar och behandlar saker som de observerar eller räknar ut borde, eller kanske, finns och undersöker detta. Gudstro är just en tro som jag oftast finner strider mot det jag själv uppfattar runt omkring mig.

Jag har läst religionsvetenskap och filosofi på högskolan och därför kommit i kontakt med flertalet religioner och tolkningar samt gudsbevis men inget har varit övertygande. Vetenskapens resultat går att observera och man kan själv se det fungera. Religionen är så ofta uppbyggd på ren tro och tolkning av densamma utan någon egentlig grund. Visst det kan vara så att Gud skapat värden men vad talar egentligen för att det är så? Inget egentligen?

Jag har vidare inte haft någon gudsupplevelse alls eller längtan till tro så det finns inget där att tro på.

För att jag inte vill slösa mitt liv på att tro på någonting. Finns bättre saker att göra med det än att ebgränsa sin frihet tack vare de lagar de flesta religioner har.
Sen att te.x de högt uppsatta inom kristendomen förr var med mest för pengarna och makten deras positioner förde med sig gör inte min syn på det hela blidare.

Enligt mig är kristendomen inget annat än opium för folket och pengar för de styrande. Alternativt masshjärntvätt.

Men Allah är en värre kuksugare än gud, eller hade iallafall varit om han någonsin hade funnits.

Specifik händelse som fått er att skjuta allt som har med religion att göra åt sidan eller är det främst att ni bara vuxit ifrån tanken av guds existens, etc.?

Behövs det ens någon förklaring?

Jag förstår inte varför intelligenta, självtänkande folk skulle välja att leva i en sagovärld. Kanske för att de flesta inte är det?..