Varför valde ni ateismens väg?

Det resonemanget förstår inte jag heller, det var därför jag tidigt valde att gå ur Svenska kyrkan. Den enda orsaken till att jag skulle kunna tänka mig att sponsra ekonomiskt är att det finns väldigt många människor inom kyrkan som jobbar med att hjälpa utsatta människor, trasiga människor och gamla och ensamma människor. Fast det har väl egentligen inte så mycket med religion att göra mer än att de har ett gott hjärta och gör en hel del nytta där våra politiker borde ha sett till att det istället finns samhällsresurser som hjälper till och stöttar.

Nej, antingen är man teist eller ateist. Man kan knappast tro på något man inte ens känner till. Så vi föds ateister vad det nu skulle ha för betydelse.

Alla är vi ateister jag är bara ateist mot en gud mer än du....så sant som det är sagt hehe....

Ja men då är det väl bättre att stödja en organisation som inte samtidigt vill missionera sin religion?

Frågan är nonsensikalisk. Ateist har jag varit hela mitt liv, precis som jag aldrig trott på spöken eller homeopatiska preparats verkan; och jag väljer inte vad jag tror på, utan det avgörs av bevisen – jag kan inte välja att tro att Gud finns eller att himlen är rosa.

Bara din frågeformulering skrämmer mig.

Jag är ateist för att jag inte tror på att det finns någon "Gud" helt enkelt.
Jag tycker att det är ett löjligt påhitt, som många vänder sig till för att få en slags trygghet - som inte existerar.
Oftast letar de sig till "Gud" när de blivit skadade för livet också. Vafan, om någon gjorde mig handikappad för livet, skulle jag knappast gå och be till den personen varje dag och säga att denne räddat mitt liv.

Mitt val var enkelt:
Gud existerar inte. Jag tror på fakta. Hej, jag är Ateist!

Jag förstår dom som inte tror(själv är jag troende, kristen) men dom som aktivt motarbetar kristendomen, vad är vitssen med det hela?
Om dom nu ändå tycker att gud inte finns, varför motarbeta en gud som itne finns så hårt?

Eller är det så att vi kristna verkligen är så fruktansvärda?
Jag vet ju mest hur vi själva ser på mycket, o de flesta kristna satsar ju rätt hårt på att vara goda o kärleksfulla mot andra människor(det är lite det hela bibeln går ut på).

så varför är man så anti?

Jo, och det gör jag också, ekonomiskt i alla fall. Jag skrev ju att enda orsaken till att jag skulle kunna stödja kyrkan var deras humanitära arbete i samhället. Nu är jag ju inte med i kyrkan så jag stödjer dem inte.

Jag finner inga bevis för en Gud, jag finner inga bevis för att någon av de religioner jag känner till är mer än en produkt av sin tid.

En Gud som tillåter svält, våldtäkter, mord, barnmisshandel osv?

NEJ. Isåfall måste det vara fråga om en fruktansvärt ondskefull Gud.

Gud är bara människans längtan efter evigt liv, att förenas med de som dött, att förklara livet, döden och allt där i mellan-personligen finner jag inga svar i någon religion.

Det var värst vad alla fb-ateister är övertygade om att de aldrig valt det ena eller det andra. Det borde, rent logiskt, säga sig själv att har man någonsin hört talas om religion (vilket jag förutsätter att ni som skriver i religionsforumet har ) så har man ställts inför valet att tro eller inte tro... Det kanske inte har känts så eller ens varit medvetet, men valt är det lik förbannat. En ateist har ju oftast valt en tro på vetenskapen/evolutionen/materialismen. Handlar ju inte om att man först blir "spontant kristen" och sen måste välja bort det. Antar att coq utgått från att Medelsvensson blir döpt och konfirmerad av bara farten och det är ju faktiskt vad som hänt många av oss...

SMA: Du väljer ju att strunta i något eller ej...


De som aktivt motarbetar kristendomen brukar motarbeta själva samfundet, liksom de som motarbetar islam. Man tycker att allt för många gjort allt för mycket skit i religionens namn. Om man läst Bibeln med kritiska ögon tycker man oftast INTE att den går ut på att folk ska vara kärleksfulla! Jag vill tillägga att jag dock inte tycker att det rättfärdigar en kritik av en kristen/muslim/vad det månde vara för individ innan man etablerat vad just den personen står för i sin tro. Som jag påpekat tidigare i forumet: religioner kan tolkas så oerhört olika, därför är det svårt att acceptera att en terrorist och en munk kan ha samma tro!

För att återgå till ämnet så minns jag att jag bad till Gud enstaka gånger när jag var liten och att han för mig var en gubbe med långt skägg som satt i himlen. Konfirmationslektionerna var det som slutgiltigt fick mig att sluta tro på en kristen gud. Jag har sedan dess vidhållit en mycket materialistisk syn på livet. Före mina studier vid Teologiska institutionen var jag ganska inskränkt när det kom till kristna individer, men nu tycker jag det bara är roligt att diskutera olika livssyner.

Jag motarbetar inte aktivt en gud eftersom jag förnekar dennes existens. Nu kan jag väl inte säga att jag motarbetar samfunden heller men jag är inte sen med att framföra kritik eftersom jag själv ser den kristna synen på livet som något som inte är bra och som jag absolut inte håller med om.

Det senare. Var väldigt ateistiskt lagd redan innan tonåren, blev förbannad över besök i kyrkan etc. Runt tjugo-årsåldern försökte jag verkligen se på religion med öppna och fördomsfria ögon. Läste böcker om religion , frågade kristna frågor och gav Jesus en jävligt fair chans. Jesus visade sig inte och ju mer jag läste och pratade om religion ju dummare verkade det.
Alla ateister som skriver typ att de inte har gjort ett val är lite löjliga. Vi lever i en religiös värld och vi bombarderas av religion från alla möjliga håll. Klart att man som ateist har tagit ställning. Lite som att en nykterist i sprit-sverige påstår att han inte har gjort ett val när han inte började dricka liksom.