Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Vad andlighet innebär eller inte innebär är så diffust och vagt att jag aldrig skulle våga mig på en sådan där definition som du nu gör. Tror faktiskt en hel del människor skulle motsätta sig mot att andlighet bara är känsla, men nu uttrycker du ju dig själv rätt vagt så du kanske menar att det är mer än känsla ändå?
Jo det är diffust just för att det hanterar frågor där det inte finns bevis eller konkreta fakta.
Visst finns det säkert massor med folk som tycker att deras religion handlar om fakta och t.ex. tolkar bibeln som ett korrekt historiskt dokument och den attityden har jag svårt att begripa, med jag ser inte det som andlig religiositet trots att de själva skulle beskriva sig som andliga.
Jag kan ju självfallet bara säga vad andlighet betyder för mig och jag har ingen konflikt mellan vetenskap och andlighet eftersom de inte ens behandlar samma delar av min verklighet.
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Varför ska jag lita på mina känslor?
Jag håller med att känslor är inte tillförlitliga....min poäng är just att just att då det gäller frågeställningar som inte går att besvara med fakta är känsla det enda vi har för att bilda oss en uppfattning med.
Det finns inga garantier för att vad man känner är sant, men det betyder inte för mig att känslor är värdelösa eller att man inte kan få ut någonting av frågeställningar som inte går att avgöra med hjälp av fakta.
Bara för att det inte går att vetenskaplig att bekräfta om och varför jag älskar min fru betyder ju inte det att den känslan är värdelös för mig.
Visst, ibland lurar man sig själv och tror att man älskar någon för att senare förstå att så inte var fallet, men trots det tycker jag att känslor är viktiga.
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Det måste ha varit Gud eller någon annan allsmäktig kraft som har visat dig att vetenskapen eller religion inte kan svara på hur skapelsen uppkommit. Det finns säkerligen ateister som känner sig tvugna att uppträda fientligt mot troende och förlämpa dem. Men "konstigt" i den meningen jag tror att du menar är det egentligen inte, eftersom om vi antar att de axiom du har ställt upp är sanna, att varken vetenskap eller religion kan svara på det i slutända alltså, så är det väl ändå bäst att helt enkelt erkänna sin okunskap i frågan snarare än att komma upp med något helt från luften och tro på det som evig sanning? Det vetenskapen gör är ju att observera och sedan utveckla en hypotes och testa den för att finna vad som är troligast. I vetenskapen finns inte alls samma dogma som i religion, där man "vet" att det var X som skapade allt.
Jag håller återigen med. Jag har en vag uppfattning om vad skapelsekraften är men det betyder inte att jag är övertygad om att jag har rätt.
Att hävda att man vet vad "X" är baserat på en religion är lika dumt som att tro att man vet baserat på den vetenskap vi har idag...det är ett mysterium och erkänner man inte det är man lika korkad vare sig man är ateist eller troende.
Och de religioner jag känner till något om påstår alla att man inte kan begripa själva skaparen, men tyvärr finns det många som tolkar religionen som en slags vetenskap även om det är långt ifrån alla religiösa.
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Menar du att det är någon som har påstått att vetenskapen kan vägleda människan moraliskt och ge henne ett syfte med livet?
Nej, men jag påstår att man kan använda andlighet till det.
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Ja, många ger de nog ro och gläjde att tro på något större och att det finns något mer därute. Personligen är jag mer intresserad av vad som är sant än vad som ger ro. Och då erkänner jag snarare för tillfället att jag inte vet än att komma på något själv som skulle göra mig gladare.
Som sagt tycker jag det skulle kännas lite tragiskt att förneka allt som inte är baserat på fakta och logik.
Jag blir glad av att bli kär i en tjej trots att jag inte har gjort någon komplett analys av henne som person för att komma fram och min uppfattning om personen är korrekt och vi verkligen är kompatibla som partners.
Och utan att veta allt om skaparen ger det mig glädje att älska "honom".
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Att religösa människor en gång i tiden som är helt anakronist och mindre intressant för diskussionen bedrev vetenskap spelar väl ingen roll?
Poängen är att många verkar ha en uppfattning om religion som någon slags motsats till vetenskap förmodligen i huvudsak baserat på kyrkas agerande under medeltiden då man förtryckte vetenskap som inte passade in i deras tolkning av bibeln. Och visst är det sant att t.ex. många kristna och muslimer fortfarande motsätter sig vetenskapen men det är inte en sanning att religion är anti-vetenskaplig per definition.
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Det går säkerligen alledels utmärkt att kombinera. Däremot föredrar jag att erkänna att jag inte vet framför att anamma religösa tankar om någon kraft eller energi eller Gud bara för att jag mår bra av det.
Nu är jag inte direkt religiös och jag erkänner att jag inte vet svaret på de frågor som religionen behandlar.
Jag är dock intresserad av andliga frågor och har haft upplevelser som har förstärkt min känsla av att det finns fler aspekter av verkligheten än de som går att bekräfta genom konkreta bevis. Att dyrka vissa symboler är för mig inte annat än en psykologisk teknik som jag tycker är väldigt effektiv och att tänka på andliga frågeställningar är bara för att tillfredsställa en viss nyfikenhet och som bonus mår jag bättre av det.
Är du inte intresserad av den typen av frågor och har andra sätt att bli harmonisk på kan andlighet vara överflödig för dig, men för att vara andlig behöver du inte anamma några tankar eller ens hitta några svar själv.
. Religion har varit något som jag sett som hokuspokus, en samling löjliga påhitt folk anammar för att acceptera något de finner outhärdligt i livet.
