Citat:
Ursprungligen postat av coq
Skulle vara intressant att få höra när ateisterna här valde att ett liv i gudsförnekelse och främst av vilken anledning detta val gjordes.
De enda som har gjort ett aktivt val (eller föräldrar har gjort valet åt en genom att hjärntvätta barnen) är de troende.
All children are born Atheists; they have no idea of God. - Baron d'Holbach.
Mina föräldrar var alltid öppna med vad jag fick tro på lyckligt nog och jag kände aldrig att Gud kändes som någonting troligt, inte gjorde heller idén att lyda ologiska regler.
Resonemanget som gjorde att jag även började katogisera mig som en ateist var ungefär:
Antingen finns Gud eller så finns han inte.
Eftersom jag har en naturalistisk världsbild som bygger på att allting följer naturlagarna kan Gud inte påverka någonting som händer här på jorden. Därför finns det ingen anledning att tro på honom.
Sedan tog jag helt enkelt ställning till vilket av dessa två alternativ jag tyckte var mest troligt, vilket är att Gud inte finns. Jag har heller ingenting att förlora på det om han inte kan påverka vårat liv.
Mitt citat nedan är ett ytterligare bevis på hur befängd tanken på Gud egentligen är. Är världen skapad för oss som är så otroligt små och så otroligt betydelselösa?