Varför valde ni ateismens väg?

Jag varken förkastar eller bejakar guds existens. Jag har praktiserat zenbuddhism och dess meditation för att detta har hjälpt mig att bli mer fokuserad och avslöjat onödiga illussioner som hämmat mig i min personliga utveckling. Men att kalla mig för buddhist vore fel. Jag har även upplevt andliga ting och även paranormala företeelser. Men jag är inte kristen i ordets bemärkelse och jag har svårt att tro på vad medier säger. För mig är det viktigt att det som är sant måste få vara det och att inte ändra livsuppfattning efter något som man kan bevisa är fel. Har jag en religiös erfarenhet och sedan tror att den står för det eller det, men att detta sedan kan dementeras, så kan jag ju inte avvisa detta bevis genom att säga att det är fel bara för att den religiösa erfarenheten har företräde framför bevisbar fakta. Jag menar att detta är problemet med organiserad trosförkunnelse.

Om mannens ställning till hustrun är sådan är det bäst att inte gifta sig

Jag tror inte utan jag vet att den hade politiska syften. De första församlingarna hade ingen skrift, de var enskilda judiska sekter som levde som andra judar med bara den tillägelsen att de anammade att messias hade kommit. De missionerade inte utan ansåg sig som andra judar vara det utvalda folket. Det var när de fick en maktställning bland roms ledare som de började att samla ihop enskilda skrifter i syfte att missionera, detta i syfte att bevara sin egen maktställning.