Vem är psykopaten Alexander Erwik skriver om på sin blogg?

Tyvärr är det ju så i den här världen jag lever i. Att man ibland, i mitt kompisgäng, spelar om samma boll. Tävlar om samma saker. Det händer ofta och det hände den här veckan. Ett glädjande besked för mig, ett mindre glädjande för en av mina kompisar. Inte mycket att göra åt eftersom det inte stod i varken min eller hans makt att påverka beslutet. Det togs av någon annan. Tack och lov är vår vänskap stark, we go way back och min kompis är en person som inte ägnar sig åt avund. Sen klarar han sig bra ändå, precis som jag hade klarat mig ändå. 'Bollen' är bara ett komplement till ett redan innehållsrikt liv. Men spontant kan det kännas lite obekvämt att jag fick passningen och inte han. Han är dock glad för min skull om än lite ledsen för sin egen. Det jag skulle vilja säga med det här är att det är viktigt att man känner tacksamhet för att man får möjligheter i livet. Att man blir vald. Viktigt också att man är fullt medveten om att man är lyckligt lottad i livet. Visst ligger det mycket hårt arbete bakom mina framgångar. (I mina ögon är det iallafall framgångar men jag vill lägga fram ett veto för att det inte nödvändigtvis ses så i allmänna ögon. Jag vill inte sitta här och berätta för er vad som är framgång. Det är naturligtvis individuellt) Men bortsett från stora ambitioner så finns det också en aspekt som handlar om ren tur. Rätt person på rätt plats. Ibland. Inte alltid. Jag bor för det första i en väldigt bra del av världen. Möjligheternas land som jag skulle vilja kalla det.

Ensam är dock faktiskt inte speciellt stark i min värld. En värld som till stor del handlar om bra kontakter. Ibland har jag goda vänner som öppnar en dörr som garanterat varit stängd annars. Visst är det så. Vänner som är lojala och kamratliga. Egenskaper som jag värderar högt i valet av vänner. Och jag har många runt mig som uppfyller dessa kriterier. De är också en viktig del av min framgång. Det kommer jag aldrig sticka under stolen med. Betalar tillbaka gör jag genom att göra för dem vad de gör för mig. Annars har man dem inte länge. Man tar sig inte över djupa vatten med idel brända broar. Och vattnet är djupt runt mig, det kan jag garantera. Ingen chans att man bottnar här inte.

Slutligen vill jag bara än en gång säga att jag älskar mitt liv just nu. Underbar pojkvän, fantastiska kollegor på finest, i god form och med underbara vänner omkring mig. Och en stundande utmaning som jag tror jag kommer att lära mig mycket av. Jag får och kan inte säga så mycket mer om det just nu men jag hoppas att ni fortsätter följa min blogg framöver. Det blir en spännande resa och jag vill ha er med.

Tacksamhet är vad jag känner. För att utsikten från mitt fönster är fin. Fullt medveten om att utsikten kan se annorlunda ut för andra. Man måste inse att det där med att ha fin utsikt inte är nåt man ska ta för givet i livet. Det beror på vilket fönster man har ut mot världen. Varje morgon när jag vaknar så känner jag 'fy fan, vad bra jag har det och vad tacksam jag är för det'. Inte 'fan vad bra jag har det, så ska det vara'. Aldrig ta något för givet. Den devisen lever jag efter och det får mig att ha distans till min egen person och det jag sysslar med. Otroligt viktigt för någon som jobbar med och umgås med de människorna jag gör. Annars så får man vingar och det utan energidryck. Och precis när vingarna tagit dig så högt så högt de bara kan så försvinner magin och marken närmar sig plötsligt väldigt snabbt. Jag har sett det hända och det är ingen vacker syn.

Kram på er och godnatt!