Ulf Borgström alias Gryningspyromanen (2008-07-02)

Det korta svaret: Nej. Han kommer nog aldrig någonsin kunna släppa sitt hat mot samhället, tyvärr.

Läs gärna om hur han behandlats av polisen det senaste året, genom t.ex. referat av rättegången. Rätt eller fel?
När han kastade urin, eller om det nu var överjäst juice på polisen.
Jag lägger inga värderingar över deras agerande, men håll med om att det är extremt. Har det någonsin tidigare i Sveriges historia förekommit en sådan övervakning av en enskild person?
Förföljelse?
Trakasserier?
Brottsprovokation?
Brott mot Genevekonventionens mänskliga rättigheter?
Ja, förmodligen.

Om han nu uppfattat detta som en kränkning, så kan jag nämna att det är ingenting jämfört med den oerhörda polisbrutalitet han fått uppleva av bl.a Ystadspolisen under -70 talet.
Även om han i polisens och allmänhetens ögon är värd detta som allmänpreventionistiskt avskäckande exempel, har deras beteende ganska uppenbart skapat en potentionellt farlig person.

Misshandla en hund i några år, lås sedan in den en mörk garderob ett halvår, fortsätt med missshandeln några gånger i veckan och se vad som händer. Observera om den beter sig normalt eller kanske rent av blir folkilsken och bits.
Eller, vad händer om en sådan hund släpps lös i samhället?

Varför kallas han för gryningspyromanen av hela svenska folket, media .
Jo för att alla vet att det är han, bevis finns i samtliga fall att han har varit på plats.
Men visst är det bra med bortom allt tvivel så att man inte döms oskyldig.
Men i detta fallet med din bror står jag fast vid att han har förbrukat allt sitt rimliga tvivel.

Om inte du också innerst inne hade VETAT detta anser jag det i princip onödigt av dig att vara här
Inne och ventilera något.
Och jag behöver inte läsa någon bok , det kommer aldrig att ändra min ståndpunkt.

Hörde bara han på radion idag så Jävla korkad han är.
Och strumpor utanpå skorna för att få bättre fäste i snön.
Javisst

Kommer att undvika att gå in i vidare polemik med dig i framtiden av skäl du själv borde inse.
Du har rätt att uttrycka din ståndpunkt, men det har jag också, vilket du genom ditt inlägg menar att jag lämpligen inte har här.
Tur att du vet och är säker på allt om GP och vad han gjort och att det är så enkelt.
Gör troligen att du är lyckligare med ditt liv. Livet är kanske inte så komplicerat, eftersom allt bara är svart eller vitt?

Tur att jag har grundlagsskyddad rätt att uttrycka mig, vilket f.ö. du också har, men den lagstiftningen tycker du kanske också är fel? eller kanske bara ibland när du tycker det passar.
"...förbrukat allt sitt rimliga tvivel."

Jag är mållös.

Är du för anarki eller inbördeskrig också? eller bara ibland. Eller kanske stödjer en modern rättsstat? men endast någon gång då och då. Speciellt inte när du anser eller känner att det är helt uppenbart att det är precis som du tycker. Att rimligt tvivel då skall strykas ur brottsbalken, när du och andra har lust för det. Kanske är det t.o.m. så, att det då och då är ok att alla rättigheter i ett samhälle skrotas? Givetvis bara ibland och då du och en del av allmänheten tycker det. Hur stor del av allmänheten krävs föresten för det.
En procent, tre, fem... eller skall man kanske ha en folkomröstning om det?
Vad anser du?

Du behöver inte överdriva.
Jag vet och förstår hur du ser på saken.
Och du behöver inte dumma dig för du vet och förstår hur jag ser på saken. Eller hur.
Och dessutom så har jag följt hela tråden och i dina inlägg kan man se hur du utformar det.
Alltså jag tolkar det som att även du är övertygad om hans skuld.
Fast du påpekar ju även det där om rimligt tvivel. Och du har rätt i det, givetvis.

Men med att han har förbrukat sitt rimliga tvivel menar jag om du vill ha ett tydliggörande.
Att efter Allå bränder som han har befunnit sig på (konstigt sammanträffande) så har inget kunnat bevisas tack vare att dom inte sett han tända på. Det. Är extrem bevisbörda på bränder. Och i samtliga fall har någon annan kunnat sätta fyr.
Nu är jag inne på åklagarens linje att under den korta stund någon har haft möjlighet att gå upp på vinden anser inte han vara inom rimligt tvivel och det är än mindre rimligt tvivel med hans historia kring bränder.

Hoppas du förstår hur jag menar.

Jadå, jag förstår mycket väl och var kanske lite hård i mitt inlägg.
Tack för att du förtydligade.
Ja, du verkar ha läst mellan raderna i mina inlägg också, men menar att rättssystemet inte kan haverera och tillåtas att sättas ur spel för en enda individ.
F.ö. bra att det ifrågasätts och att det kanske t.o.m. kan leda till att det förändras på ett civiliserat och genomtänkt sätt för att kanske i framtiden, på ett bättre sätt än idag, kunna skydda samhället mot extrema individer.

Det är lugnt, jag förstod att du inte riktigt förstod hur jag menade.
Ja det är ett svårt dilemma hur man ska kunna vara lika (eller ej) inför lagen i sådana här situationer..

Nej, du har helt rätt, du är också en av de få som jag hört mynta "kronisk PTSD", just samma utryck som "mina hjälpare" använt.
Och jag tror inte att man nånsin blir riktigt hel igen. Jag har fortfarande mina "perioder" där jag måste dra mig undan minst flera dagar i sträck, ut i skogen eller ut på havet. Klarar helt enkelt inte för nära kontakt alltför länge med människor. Och lever skild, men med min exfru som nära vän, och tillbringar mycket tid med barnen. Och de vänner jag har, inte många men kära, har faktiskt nästan samtliga varit i helvetet själva på ett eller annat sätt. Samtliga har dock kommit ut "på andra sidan" och lever ganska normala liv.
Jag får också vara försiktig med alkohol, har en tendens att ta fram mina mörkare sidor, depressivitet, självmordsimpulser och annat. En öl eller två, sen är det stopp för min del.

Men, och det är min fulla övertygelse...det går ändå att vända sitt mörker och skapa sig ett någorlunda hyggligt liv. Men jag tror också att det är väldigt svårt att klara det på egen hand.

Och du har rätt igen, inte lätt att förklara vad man har varit med om... jag har ju märkt de få gånger jag försökt berätta för människor som växt upp i ett "normalt" hem, ..att dom har väldigt svårt att förstå hur det är att vakna mitt i natten som femåring av att man får en rejäl smäll på käften av den som var tänkt att ta hand om och skydda en, blir svårt slagen pga nån anledning som man inte alls förstår. Eller att bli påpiskad med div tillhyggen.

Ja, hur bearbetar man all skit man varit med om, all stryk man fått, långa tider på barnhem som snarare borde kallas bestraffningshem, och en mamma som jag nu som vuxen i efterskott förstått hade svåra psykiska problem.

För min del har som jag skrev varit psykoterapi, åratal av samtal och stöd av människor som hjälper en att få ur sig allt det man skulle behövt få prata om och gråta ur sig redan då, som liten. Som också hjälper en att sätt ord på och förstå allt som hänt.
Dock mötte jag några riktiga tomtar till psykologer innan jag träffade rätt personer att bearbeta allt detta med. Och som sagt, det har pågått under snart trettio år från och till och har kostat mig mycket pengar, tid och smärta att riva i alla dessa gamla sår.

Jag har också fått mycket stöd av en buddhist jag träffade, som lärde mig att ju mer jag bryr mig om andra männsikor, inklusive naturligtvis mina egna barn, som jag själv skulle behövt bli respekterad och sedd när jag var liten, så hjälper det faktiskt mig själv att bli mer hel som vuxen. Och han har rätt !!
Jag började också senare med yoga och meditation och förstår om detta låter flummigt för en del människor, men jag önskar att fler människor fick möjligheten att uppleva vilken oerhörd kraft det är i dessa metoder när det kommer till att hjälpa sig själv fysiskt och mentalt.

För mig har också arbete varit medicin. Att jobba och vara sysselsatt har hjälpt självförtroendet och lett mig in på positiva vägar och livsmönster. Har i och för sig haft en tendens att jobba alldeles för mycket tidvis, vilket å andra sidan gett mig viss framgång i arbetslivet.

Men som sagt, allt detta är ju så svårt att sammanfatta i en tråd på Flashback...man kanske borde skriva en bok så småningom...jag har ju bara tolv år kvar till pension nu ...

För att återkomma till topic, så kan jag inte låta bli att tänka hur din brors liv hade kunnat te sig om han, och du, fått verklig hjälp i tidig ålder. och då menar jag verklig hjälp, inte de patetiska okunniga insatser som jag själv fick uppleva från socialen när jag växte upp.

Hur mycket lidande, och pengar, skulle inte kunna sparas då ?

Blir mycket text om jag skulle citera ditt sista inlägg shagarustan, men hänvisar till det.

Intressant inlägg. Ja, tror man får försöka gå den vägen man kanske till sist finner själv, för att överleva, eller kanske t.o.m. så att man faktiskt också kan leva.
Det du skriver om påminner väl om min och min brors uppväxt.
Har märkt nu efter att tag, att jag kanske måste ta en liten paus. Det kommer lite för nära inpå. Har inte heller klarat av att sköta mitt arbete nu på några dagar, bl.a. på grund av att jag skriver här.

Läste ditt inlägg för min sambo, men hon har mycket svårt att förstå vad det rör sig om.
Efter att PTSD under en längre tid uppmärksammats hos krigsvetaraner, har USA en tid haft en aktiv forskning som kanske leder fram till bättre medicin och terapimetoder? Under tiden får vi försöka leva vidare med våra spöken.
Tyvärr har vi och många andra blivit skadade när vi var små, inte bara i vuxen ålder, dessutom under lång tid, så jag gissar att symptomen och djupet av problemen det ger inte riktigt är jämförbart.

Vill ännu en gång nämna att tråden på något sätt den senaste tiden utvecklats i en både bra och dålig riktning. Tror att många MÅSTE få uttrycka sitt hat och frustration mot min bror. Kanske känner ni efter våra och andras inlägg den senaste tiden att ni inte vill eller vågar av hänsyn, men tror att det ändå behövs.

Gillar fortfarande inte riktigt att moderator satte ihop min tråd med denna, men förstår ändå syftet med det.

Jag har ändå svårt att se sambandet mellan ptsd och att utföra grovt kriminella handlingar.
(obs, vet inget om det mer än jag läst här och Wikipedia)
Att gp även drivs av ett stort hat har jag ju förstått.

Kan ptsd räknas som en psykisk sjukdom som gör att han får vård istället för fängelse. Om han döms givetvis.
Jag kan ju inte tänka mig det men måste ställa frågan.

Och om det blir fängelse , har fängelser resurser att ta hand om sådana här fall så där inte kommer ut en lika farlig eller farligare person med ännu större hat om x antal år.

Det korta svaret är: oftast nej.

Det långa svaret är mycket långt. Jag skall försöka ge ett mellanlångt svar. Jag är ingen psykolog och skulle önska att någon som är det, hjälper mig med svaret. Skall ändå försöka svara så gott jag kan.

PTSD i sig, är ett återupplevande av trumatiska händelser. Återupplevandet varierar givetvis, men om det, som i mitt och min brors fall ibland är så kraftig, att så gott som allt som man menar med intellekt (psykisk närvaro) så gott som inte fungerar längre och det nästan uteslutande handlar om att försöka betvinga, förtränga eller överleva ångesten är den allvarlig.
Det känns som om det händer igen och igen och det JUST NU ÅTER IGEN, EN GÅNG TILL, även om det var många år sedan. Om och om igen, igen och igen och igen och... i minsta detalj. Doft, blodsmak i munnen, smärtan, dödsångesten, funderingarna om vad man skall göra för att överleva...
För att slippa ångesten är det vanligt med missbruk (självmedicinering), kriminalitet (sensationssökande och/eller spänning?), spelmissbruk, mm. Alla möjliga typer av missbruk, bara för att försöka glömma och/eller förtränga den oerhört starka ångesten.

När det gäller att dömas till vård för kriminalitet, gäller mycket förenklat nedanstående

Jag utesluter schizofreni (som dock enligt brottsbalken är en allvarlig psykisk störning), då jag bestämt menar att det är en helt och hållet en ärftig sjukdom, jämförbart med t.ex. reumatism.

Händelser som är patologiska (sjukliga) under uppväxten kan, om de sker i olika åldrar, tillsammans med vad jag misstänker, även ärftliga faktorer, ge symptom i vuxen ålder som varierar i (enligt en av mig uppfattad förenklad uppställning) avtagande allvarlig följd, från:
Psykopati, ofta förekommande psykotiska genombrott, (total förlust av verklighetsuppfattning), vanföresställningar eller paranoia ev. med halucinationer, borderlinesyndrom, (personlighetsstörning med inslag av psykotiska tillstånd), antisocial personlighetsstörning, sociopati, neuroser (ångestproblem av olika nivåer). Ångest innebär att man i visa situationer känner olust, stark eller svag.
Kombinerat med alla ovanstående kan man även ha narcissististiska drag mer eller mindre. Narcissism kan även vara ett symptom på en överlevnadsstrategi vid svåra kränkningar för att försöka finna ett egenvärde. Narcissisism är bedrägligt då det innebär en överdriven positiv självbild, men ibland kombinerat med svåra depressioner när personen inser att självbilden är falsk, men endast om narcissismen inte är patologisk ( ordentligt sjuklig).

Misshandel, dödshot, sexuella övergrepp eller andra större kränkningar i ung ålder, mellan 2-8 år, kan förenklat utryckt ge alla de uppräknade psykiska sjukdomarna.

Om man enligt brottsbalken skall dömas till rättspsykiatrisk vård, skall det anses vara en "allvarlig psykisk störning". Detta innebär att i stort sett endast psykopati (vilket f.ö. anses vara obotligt av många experter), psykotiska genombrott ev kombinerat med hallucinationer (utan drogpåverkan), vissa former av boarderline, svår paranoia (förföljelsemani), men inte så mycket mera. Sammantaget de psykiska störningar som innebär psykotiska tillstånd ibland eller ofta.

Svår kronisk PSTD är givetvis förenat med oerhört stark ångest. Tilsammans med en trasig uppväxt kan det även ge antisociala personlighetsstörningar, men ändå inte anses vara en "allvarlig psykisk störning". Tanken i brottsbalken menar jag är, att man inte kan svara för sina egna handlingar och det kan man inte vid psykotiska tillstånd. Verklihetsuppfattningen försvinner. Egentligen skall de som anses ha haft detta under ett brott, men kanske efteråt inte lider av det längre, omedelbart släppas på fri fot precis som i USA. Av någon anledning sker det inte i Sverige. Den som begår brott under denna paragraf och fortfarande lider av det, är helt straffri och skall dömas till sluten psykiatrisk vård med eller utan särskild utskrivningsprövning.

Min bror uppfyller inte dessa kriterier, men är kanske nära? och det är kanske där lagändringen i så fall måste ske. Var skall gränsen gå i framtiden?


I min brors fall har kränkningarna fortsatt och fortsatt efter misshandeln efter 8:års åldern och kanske i stort sett hela hans liv...

Socialen som inte lyssnade på oss eller ville tro, mobbning, polisövergrepp... Listan kan göras lång, mycket lång.

Jag vill inte diagnostisera min bror här och nu, det vill jag inte bara. Låter kanske konstigt, men det vill jag inte.

Om han kan bli farligare i framtiden kan jag inte spekulera om. Om nu kriminalvården är någon vård, så borde han ju bli "friskare" när han kommer ut. De flesta ser fängelse som en hämnd vilket det kanske också skall vara, men om man enbart ser det så, kommer kanske allt farligare brottslingar ut i samhället efter ett längre fängelsestraff. Längre fängelsetraff har inte i något västland jag känner till visat på att kriminaliteten sjunker, utan precis tvärtom.

Det är väl ingen risk att kriminalvården kommer att förändras så kraftigt alldeles plötsligt att det blir hämndförvaring OCH vård?

Synpunkter på detta är MYCKET välkomna.

Först och främst måste jag tacka för ett utförligt svar.
Jag har läst det flera gånger för att överhuvudtaget kunna ta det till mig och ha en chans att kunna förstå det och jag tror inte att jag förstår det fullt ut ändå.
Jag ska läsa det imorgon igen.

Att du skulle diagnostiseta din bror har nog aldrig någon begärt och kommer inte att begära.
Att du säkert vet mer än många andra är inget du måste delge dig av.

Jag beundrar dig att du vill dela med dig av så många tragiska fakta som du verkligen har i bagaget.
Och jag betvivlar inte vilket helvete ni har fått utstå. Och vad det kan få för konsekvenser.

Jag har själv 2 barn som är i 10 års åldern. Och jag har gjort allt för dom och varje kväll sen dom föddes och jag har nattat dom har jag berättat för dom att jag älskar dom.
Och jag är själv uppväxt i ett kärleksfullt hem.

Jag blir tårögd när du beskriver hur ni blivit behandlade när ni var små.
Det ska inga barn behöva utstå.

Och jag kan bara tänka mig in i din situation än en gång.
Det är din bror vi talar om och det måste ju va hjärtsslitande , ens bror är alltid ens bror ..

Men till syvende och sist så är vi tillbaka till allt som har hänt och jag kan bara hoppas att han får fängelse (med vård) så att samhället får lite lugn o ro.

Om rättssystemet dömer han givetvis, vilket jag förutsätter.

Tävling finns tillgänglig Måndag 4/4, Tisdagen den 5/4 onsdagen den 6:e fram till 24,00 . Den 8/4 närmar sig, men har avsatt tid för spekulatuoner och farhåhor innan. Vad säger ni? Vad tror ni. Den som kommer närmst och vågar PM:a mig vinner en gåva värd ca 1000:- (givetvis en gåva som sammanfaller med det jag arbetar med ;-) Deadline för gissning är således kl 24:00 den 6/4.
Lycka till!!!
Gissningarna skall givetvis framföras offentligt i forumet. :-)