Den Bästa armén under WWI?

Jaha, och därför skriver seriösa akademiker på helt skilda universitet i skilda länder, akademiker som är granskade av andra akademiker, dåliga omdömen om Rumäniens krigsinsats? Dom riskerar alltså sina akademiska titlar på att falskeligen smutskasta Rumänien, något de inte ens tjänar nånting på i gengäld?

Sure. Det är ju en mycket bättre förklaring än att det dom skriver helt enkelt är sant.

I boken Stalingrad av Anthony Beevor så nämner han rumänerna. De satt mest och gnällde, hittade på sätt att desertera och skada sig själva uppsåtligen så att de skulle få åka hem. Till skillnad från det kroatiska regementet (där vissa bosniaker ingick) som stred aktivt inne i Stalingrad under 100e Österrikiska Jägardivisionens flagg.

Vet faktiskt inte vad rumäner har varit bra på genom historia... Ceauşescu är väl ett typexempel på en rumän

Tro vad du vill.

Nu handlar ju den här tråden om WW1 så jag ser inte riktigt vad Stalingrad har med Topic att göra...

på grund av din regering har du alla balkanska muslimer på sig

Fast iofs är det ju rimligt att kunna tänka sig att en armé som är urkass 1939 var det 30 år tidigare också.

Och jag har redan förklarat att den rumänska amén 1917 var en av de bättre i Europa. Vilket naturligtvis också avspeglades i WW2.

...vilket du inte kan ge några belägg för, vilket leder till att din trovärdighet t o m är mindre än den minsta bäbispenis vid vinterbad.

Exakt. Förväntade mig inte att en lägre stående primat skulle förstå budskapet

Jag har redan givit belägg. Man besegrade Tyskland och Österrike i tre (3) raka slag. Jag kan inte heller minnas att man förlorade ett enda slag under 1917.

Afrikanska negrer kunde säkert vinna enstaka slag under kolonialkrigen, såväl som att visa upp hyfsad statistik något enstaka år. Det betyder inte att dom var bra. Dina så kallade belägg är med andra ord helt värdelösa.

Fakta är att Rumänien väntade två år med att gå in i kriget, fick smisk på några månader och förlorade två tredjedelar av det egna territoriet, trots att de inledde med att ANFALLA. Man fick välja såväl tidpunkt som metod själva och misslyckades så kapitalt. Den närmaste historiska parallellen till denna tragikomik är väl snarast Idi Amins ogenomtänkta anfallskrig mot vissa grannstater. Hur man kan härleda nån form av kvalitet ur dessa förhållanden är för mig en gåta, även om man naturligtvis, troligen som en gåva av slumpen, kan ha haft sådana förhållanden att man vunnit enstaka slag.

Ghana