Den Bästa armén under WWI?

Nu tycker jag att vi förbiser några mindre nationers duktiga arméer.

Bland annat Serbiens armé som lyckades tillsammans med Rumänien hålla med hela det Österikiska imperiet i ett par år med minimal hjälp från de allierade.

Man hade utvecklat väldigt goda taktiker i bergsområden som Österikarna helt enkelt inte kunde stå emot. Man förlorade när hjälpen som man blev lovad aldrig kom fram (Britterna vägrade flytta sig från Grekland, samma sak undder WW2...gah - där sög Jugoslavein dock också).


Sen har vi Italienarna som vad jag vet hade riktigt fina offensiver i början av kriget och i slutet.

Turkarna hade sitt specialla kavalleri (Shipai) som gjorde mycket skada 1915 men sedan blev helt enkelt för omodernt.



Av stormakterna så skulle jag nog säga att Tyskarna och Fransmännen helt enkelt var bäst.
Ryssarna skulle nog ha varit bäst (trots allt så hade Peter den store och tsarerna efter honom moderniserat den Ryska armén) om inte svält och inbördeskrig rasade.

Inte för att ta ifrån den serbiska arméns mod men man flydde faktiskt hals över huvud ifrån Österrikarna när dessa kom in i Serbien. Man gick igenom Kosovo och upp i bergen mot gränsen till Albanien. Men visst stred man tappert och kapitulerade inte.

Det var när österikarna redan hade kämpat sönder den Serbiska armén (och Rumänien för den delen) då de helt enkelt var *fler* än serberna.

Innan hade man nästan krigat som en gerilla genom att flytta sig runt snabbt och förtöra enskilda Österikiska enheter samtidigt som man valde slagfälten när det gällde större stridigheter.

Man började sedan fly till Albanien och Kosovo tillsammans med Montenegros armé och väntade in det stöd från Storbritanien som aldrig kom.

Förrästen, visserligen var väll Albanien ett väldigt ungt land vid den här tiden men jag tror att det fanns Albansk enheter på den Serbiska/allierade sidan också.

Det ska kanske tilläggas (även om det är självklart) att bristen på industrier avsevärt påverkade staternas manöverutrymme både militärt och politiskt. Militärt genom att man blev tvungen att köpa in krigsmateriel från andra länder, vilket under pågående krig kan vara tämligen komplicerat. Och politiskt genom att man tvingades förlita sig på det militära stöd som eventuella allierade kunde erbjuda. I Rumäniens fall tex. att man var beroende av Ryssland för att säkra Dobrogea.

För att förstå allt detta måste man sätta händelserna i ett större sammanhang. Tanken med Rumäniens inträde i kriget var god; jag vill minnas att det var Hindenburg som sade något i stil med att aldrig tidigare hade ett så litet land spelat en så avgörande roll för stormakternas öde i kriget. Tanken var att, medan de allerade med offensiver i Salonika och på Västfronten band upp centralmakternas resurser, skulle Rumänien gå genom Transylvanien och mot Budapest för att tvinga Österrike-Ungern ur kriget. Ett antal samverkande faktorer gjorde att det inte blev så. Dessa var bla. att de utlovade offensiverna och krigsmaterielen inte kom som planerat. Samt att framryckningen genom bergen gick långsamt. Trots detta vill jag minnas att man avancerade ca. 100 km på 30 dagar. I början av september blev man dock, pga. situationen i Dobrogea, tvungen att avbryta och börja föra över styrkor söderut. Det var denna situation som var grunden till många av förlusterna.

För att få lite perspektiv kan man notera att Västfronten, såvitt jag minns, var ca. 750 km lång. Rumänien var vid krigsinträdet omgivet av fiender på nästan alla sidor och hade att föra ett tvåfrontskrig längs med en sammanlagd gräns på ca. 1400 km - med reservation för att jag minns galet när det gäller siffrorna.

Anledningen till segrarna 1917 var främst att man förde krig på endast en front (500 km lång, vill jag minnas) istället för två, samt att man tack vare Frankrike hade tillgång till moderna vapen och en bättre organisation. Under dessa förhållanden besegrade man både den österrike-ungerska och tyska krigsmakten.

Även om jag knappast är någon auktoritet på området, skulle jag säga att de rumänska generalerna (Averescu, Grigorescu och Prezan) tillhörde de mer kompetenta under kriget. Problemen låg snarare i inkompetens längre ner i befälskedjan där man i början av kriget använde förlådrad taktik och även hade alldeles för få officerare i jämförelse med tex. den tyska armén. Trots detta hade man ofta ett offensivt tänkande där man betonade mobilitet framför eldkraft, man förutsåg ofta med god precision var de avgörande striderna skulle äga rum och den typ av huvudlösa massanfall som ofta förekom på Västfronten fanns inte på samma sätt i Öst.

Tyskarna var överlägsna om de bara behövs kriga mot en front. Nu vart tyskarna attackerade från två håll samtidigt och som lök på laxen vart de satta i kraftig blockad. Det blev för mycket vilket är synd. Hade Tyskarna kunnat stå emot hade vi troligen levt i en mycket bättre värld idag