Citat:
Ursprungligen postat av Ördög
Brrr! Vad beror det på att jag tycker ett sånt här jämförelserally känns både smaklöst och löjligt? Då man vet vilken tragedi första världskriget var för hela vår världsdel, och vilka ofantliga lidanden som döljer sig bakom varje seger och nederlag, varje reträtt och offensiv - då känns det oerhört magstarkt att 90 år senare sitta och poängsätta den arma kanonfödans insatser och dela in den i bra, obra och jävligt obra ...
Okay, det var den patetiska inledningen.
Nu är jag visserligen ingen expert på området, men de skildringar jag läst av serbiska arméns kamp får mig faktiskt att dra paralleller till Finland och vinterkriget 25 år senare. En uselt utrustad armé, men med soldater som känner terrängen och är fyllda av offervilja. Österrikarna fick ordentligt på nöten under sitt försök att "tukta" Serbien hösten 1914, och det behövdes hjälp av tyskarna och bulgarerna för att äntligen få landet på knä. (Utöver dessa godtyckligt valda länkar kan tipsas om Jan-Olof Olssons bok
Den okände soldaten).
http://militaryhistory.suite101.com/..._army_of_1914_
http://en.wikipedia.org/wiki/Serbian...n_(World_War_I)
Sämsta armén? Hm, med risk för att väcka ont blod röstar jag på
Rumänien. Men då är det kanske snarare landets politiska ledning som ska bära hundhuvudet. Rumänerna förklarade krig mot Österrike-Ungern sommaren 1916, just då axelmakterna hade fullt upp både vid Somme, Verdun, Isonzo och östfronten (Brusilovoffensiven). Där kan man verkligen tala om en dolkstöt! Och av nån obegriplig orsak trodde man i Bukarest att bulgarerna skulle förbli neutrala - trots att det bara var tre år sen man tagit södra Dobrudja av dem.
Rumänerna ryckte in en bit i Transsylvanien, men sedan körde offensiven fast. Under tiden lösgjorde tyskarna med sedvanlig effektivitet ett erforderligt antal förband från andra fronter, flyttade dem till Karpaterna och Donau, och gick till motoffensiv. Frampå hösten 1916 var nästan hela Rumänien ockuperat, och till slut måste landet tigga om fred. Men sen på hösten 1918 när Habsburgväldet rasade samman och inte längre kunde erbjuda nåt motstånd gick de tappra rumänerna till aktion igen. Trots att Rumänien inte på något vis bidragit till de allierades seger belönades landet med både Transsylvanien, Bukovina, Banatet och Bessarabien. De styrande i London och Paris hade inget emot att ge bort områden i Östeuropa, som de själv inte hade nåt intresse för. Rumänien blev "våldsamt överkompenserat för sin eländiga insats" är ungefär den formulering John Keegan använder i sin bok om WWI, och man kan inte annat än hålla med.
Sen kan man också fråga sig hur effektiva de
belgiska och
portugisiska trupperna var med tanke på den totala allierade insatsen. I något sammanhang minns jag att jag läst en artikel hurdana arméer de krigförande länderna ställde upp 1914. Texten underströk mycket kraftigt de belgiska soldaternas dåliga motivation.
Rumänien har av västerländska historiker givits ett enormt dåligt omdöme för insatsen i WW1. Anledningen till detta är att kriget enade Rumänien och gjorde landet till en viktig maktfaktor på Balkan. Detta är något som Väst alltid har kämpat emot och utfallet av kriget är i detta avseende en enorm förlust för västerländska intressen. Jag är således på intet sätt förvånad över dina påståenden.
1. Transsylvanien, Bukovina, Banat och Bessarabien är alla historiska rumänska områden som (jag har dock inga siffror här) beboddes av en rumänsk majoritetsbefolkning. Det var alltså rumänska territorier som var ockuperade av fientliga stater.
Exempel: Bessarabien hade endast tillhört Ryssland sedan slutet av kriget 1878 där Rumänien var avgörande för besegrandet av turkarna och där ryssarna tackade för hjälpen genom att - i strid mot ingågna avtal - ockupera området. Ifråga om Transsylvanien och Bukovina, så hölls det tom. demokratiska omröstningar om vilket land regionerna skulle tillhöra. Att Rumänien fick dessa områden var alltså både folkligt förankrat och ett utslag av principen att samma folk skulle tillhöra samma stat.
2. Att det skulle vara en dolkstöt ifrån Rumäniens sida är en smutsig lögn. Centralmakterna hade redan 1915 mycket långtgående planer på att anfalla Rumänien. Och man höll även trupper i reserv i området i fall av ett rumänskt anfall.
3. Huruvida offensiven i Ardeal var misslyckad är - enligt min mening - en fråga om definitioner.
4. Kan vi få en Källa på att Bukarest trodde att Bulgarien skulle vara neutrala? Mig veterligen fanns det tre (3) planer för kriget (hypotes B, C och Z) som antog olika scenarier. Både planerna B och Z antog ett fientligt Bulgarien.
5. Nu till huvudsaken. Rumäniens strategiska position var i grunden hopplös. Detta dels för att man var omringad av fiender och således tvingades utkämpa ett tvåfrontskrig mot Österrike-Ungern, Tyskland, Bulgarien och Turkiet samtidigt och dels för att man för krigsinsatsen var beroende Ryssland (för ammunition), som i sin tur var ytterligare en historisk och strategisk fiende. Även infrastrukturen (framförallt järnvägsnätet) var för dåligt utvecklat för att understödja krigsansträngningen. Dessutom - och detta är en viktig poäng - förverkligades aldrig de allierades löften om understödjande offensiver i samband med Rumäniens inträde i kriget. Detta gjorde att Centralmakterna mycket lättare kunde fokusera militära resurser mot Rumänien.
6. Orsakerna till förlusterna under 1916 är mycket komplexa. I grunden berodde det naturligtvis på den strategiska situationen. Men även politik och historia spelade en mycket stor roll. Och även den ryska inställningen.
7. Även efter de katastrofala förlusterna 1916, vilka som sagt berodde på en mängd samverkande faktorer, så
fortsatte man kriget. Fronten stabiliserades i Moldavien och 1917 vann man vid Mărăşti, Mărăşeşti och Oituz avgörande segrar över den tyska och österrike-ungerska krigsmakten. Vid Mărăşti 1917 genomförde rumänska trupper den mest effektiva offensiven mot tyska/österrikiska trupper av alla allierade améer under det året. Vid Mărăşeşti stoppades effektivt Centralmakternas sista offensiva hopp på Östfronten. Rumänien band vid denna tid ensamt upp cirka en miljon av Centralmakternas soldater.
8. Anledningen till att Rumänien sökte fred var pga. ryska revolutionen och att Ryssland skrev under Brest-Litovsk och därmed drog sig ur kriget. Detta lämnade Rumänien helt omringat och isolerat från de allierade. Den rumänska armén var dock vid denna tid (tack vare inköp av franska vapen och fransk rådgivning) starkare än någonsin tidigare under kriget. Det ska också tilläggas att kungen aldrig skrev under avtalet med centralmakterna. Rumänien var således i sin fulla rätt att återinträda i kriget. Man följde upp detta med att - på Frankrikes begäran, om jag inte minns fel - ta Budapest 1919.
9. Anledningen till att Rumänien kunde återta de områden du talar om är att ingen 1919 ville gå emot oss på slagfältet. Väst var (och är fortfarande) mycket missnöjda med detta utfall. Och det är, som sagt, den främsta anledningen till ert patetiska försök till smutskastning. Vill du prata ansikte mot ansikte så kan du skicka ett email.