Citat:
Ursprungligen postat av The Barr
ang. valet akustisk/el så tycker jag att det är mycket mer "highclass" med en akustisk. Men det kan ju vara för att jag har sett för många videos på nätet med folk som tror att dom kan spela elgura som en gud, använder fingrarna som en äggvisp på högvarv för att köra någon dödsmetalllåt på dubbla hastigheten och bara åstakommer oljud. Sånt har jag aldrig sett med en akustisk gitarr.
Rent praktiskt om du vill lära dig spela gitarr så tycket jag att det måste vara mycket lättare med en akustisk. Bara att plocka fram när man har lust, utan att fippla med kablar och förstärkare och dyl som tidigare skribent skrev. Och den akustiska är ju betydligt mer oförlåtande än en elgura. Gör du fel så märker du det omgående, det gör du kanske inte när du spelar elgura. Kanske inte alltid kul, men hey, vill du lära dig spela ordentligt så...
Min första kontakt med gitarr var min syrras billiga nylonsträngade lilla gitarr. Den tog jag och började plocka lite på. Hittade lite, som jag tyckte då, coola sound, och var mäkta stolt över att jag kunde få fram toner ur ett instrument som faktiskt lät som musik. Den åkte fram nån gång då och då, men något ackord lärde jag mig aldrig. Efter ett par år när jag just hade testat att ta hem tabs från internet så fick jag för mig att jag skulle lära mig ordentligt och då började utvecklingskurvan stiga snabbt.
Det var nog på grund av att jag aldrig tidigare lärde mig ackord som jag fortsatte på "plock"-spelandet (vad säger man egentligen?) och aldrig blev den där killen som kan massa ackord och spelar låter genom att dra av rätt ackord i rätt takt. Däremot var mina plock-skills högre än de flestas, och det är ju faktiskt så en akustisk ska spelas, eller hur?
När jag insåg att min syrras nylonsträngade 500-kronors gura inte var något att hänga i julgranen så skulle det inköpas gitarr, akustisk naturligtvis. Först tänkte jag något begagnat i tusenkronorsklassen från den där musikaffären som sålde begagnade grejer. Sen fick jag ett hemmagjort presentkort på 2000 kronor under granen. Whoo!! Efter det åkte jag en eftermiddag in till stan och besökte 11 (!) musikaffärer och kollade in vad dom hade och testade att spela det lilla jag kunde. Märkte snart att 2000 inte var så mycket som jag hade trott från början.
I en affär såg jag en snygg och stilren stålsträngad gitarr hänga och se mysig och speciell ut. Den provade jag och föll omedelbart för det undebara ljudet. Furch var märket och Durango var modellen. 4500 ville dom ha för den. Suck, det var ju alldeles för mycket för mig...
Nästa dag letade jag reda på var den var billigast och köpte den på stones musik för 4000 kronor, och köpte med ett hardcase för tusenlappen. Och det var nog ett av mina bästa köp jag har gjort. Jag är helt förälskad i min underbara gura och när jag för ett tag sedan råkade slänga ner fodrallocket över gitarren som fick ett kraftigt jack av låset så fick jag nästan hjärtattack.
Shit va jag skriver. Måste vara skrivsjuk ikväll. Men iallafall, visst om du bara gillar musik som metallica, guns n' roses, nirvana och sånt så köp dig en elgura på en gång. Men diggar du musik som tex. jose gonzales, simon and garfunkle, cornelis så finns det ingen anledning att köpa el. None what so ever.
Och kom igen, vi vet ju alla efter pianot så står den akustiska guran för den vackraste musiken
Rent praktiskt om du vill lära dig spela gitarr så tycket jag att det måste vara mycket lättare med en akustisk. Bara att plocka fram när man har lust, utan att fippla med kablar och förstärkare och dyl som tidigare skribent skrev. Och den akustiska är ju betydligt mer oförlåtande än en elgura. Gör du fel så märker du det omgående, det gör du kanske inte när du spelar elgura. Kanske inte alltid kul, men hey, vill du lära dig spela ordentligt så...
Min första kontakt med gitarr var min syrras billiga nylonsträngade lilla gitarr. Den tog jag och började plocka lite på. Hittade lite, som jag tyckte då, coola sound, och var mäkta stolt över att jag kunde få fram toner ur ett instrument som faktiskt lät som musik. Den åkte fram nån gång då och då, men något ackord lärde jag mig aldrig. Efter ett par år när jag just hade testat att ta hem tabs från internet så fick jag för mig att jag skulle lära mig ordentligt och då började utvecklingskurvan stiga snabbt.
Det var nog på grund av att jag aldrig tidigare lärde mig ackord som jag fortsatte på "plock"-spelandet (vad säger man egentligen?) och aldrig blev den där killen som kan massa ackord och spelar låter genom att dra av rätt ackord i rätt takt. Däremot var mina plock-skills högre än de flestas, och det är ju faktiskt så en akustisk ska spelas, eller hur?
När jag insåg att min syrras nylonsträngade 500-kronors gura inte var något att hänga i julgranen så skulle det inköpas gitarr, akustisk naturligtvis. Först tänkte jag något begagnat i tusenkronorsklassen från den där musikaffären som sålde begagnade grejer. Sen fick jag ett hemmagjort presentkort på 2000 kronor under granen. Whoo!! Efter det åkte jag en eftermiddag in till stan och besökte 11 (!) musikaffärer och kollade in vad dom hade och testade att spela det lilla jag kunde. Märkte snart att 2000 inte var så mycket som jag hade trott från början.
I en affär såg jag en snygg och stilren stålsträngad gitarr hänga och se mysig och speciell ut. Den provade jag och föll omedelbart för det undebara ljudet. Furch var märket och Durango var modellen. 4500 ville dom ha för den. Suck, det var ju alldeles för mycket för mig...
Nästa dag letade jag reda på var den var billigast och köpte den på stones musik för 4000 kronor, och köpte med ett hardcase för tusenlappen. Och det var nog ett av mina bästa köp jag har gjort. Jag är helt förälskad i min underbara gura och när jag för ett tag sedan råkade slänga ner fodrallocket över gitarren som fick ett kraftigt jack av låset så fick jag nästan hjärtattack.
Shit va jag skriver. Måste vara skrivsjuk ikväll. Men iallafall, visst om du bara gillar musik som metallica, guns n' roses, nirvana och sånt så köp dig en elgura på en gång. Men diggar du musik som tex. jose gonzales, simon and garfunkle, cornelis så finns det ingen anledning att köpa el. None what so ever.
Och kom igen, vi vet ju alla efter pianot så står den akustiska guran för den vackraste musiken
Att jämföra akustisk med el är ju som att jämföra en synth med ett piano. Visst kan du bli nästa Rachmaninoff men dom flesta orkar inte utan slänger ut dom på blocket efter ett par år gratis mot avhämtning efter att dom lärt sig några enkla M/m-ackod och någon simpel låt. En synth är inte lika "fin" men däremot kan du skruva och joxa och variera dig mer än med ett piano. Men sen så finns det ju väldigt mycket olika saker du kan göra också, allt från tolvtonsmusik och jazzkromatiska stycken i udda taktarter till dansband och folkvisor på ett piano. Allt från mjuk Rhodes-rock till stenhård noise-EBM på en synth... Vad jag vill ha sagt är att valet mellan el/aku är helt beroende av vad man vill spela och inget direkt jämförbart. Att säga att elgitarr bara är Iron Maiden, hårdrock och distade powerchords är lika trångsynt som att säga att akustisk gitarr bara är Beatles och Neil Young och pretentiösa fjollor som vill vara djupa. Kanske stämmer till viss del men det säger egentligen mest om ens egna musikaliska vyer
