Tips på asiatisk film

Jag såg Hello Schoolgirl natten till idag. Ämnet som behandlas i filmen används flitigt numera ganska genomgående i många koreanska produktioner med varierande framgång. Jag tror det har något med kulturen i landet att göra, jag får uppfattningen av att det räknas som norm för en man att hitta en kvinna som är 6-7 år yngre än honom många gånger och bilda familj med denne. Det har kommit att bli något av en modesak för koreanerna att göra denna typ av film som vänder upp och ner på denna typ av förhållande, alternativt driva det till extremhetens brant.


Som tidigare nämt har ämnet behandlats tidigare, jag har själv sett förmodligen i vart fall 3-4 TV serier som behandlar ämnet. Denna filmen hamnar någonstans mitt emellan bra och dåligt. Den extrem i sina förhållanden på många sätt och vis iom att de yngre parterna i filmen är väldigt mycket yngre än de äldre. Jag tänker främst på kvinnan och mannen där kvinnan är 18 år och mannen 30 år. Det är även dessa som får mest screentime.

Det andra paret har väl uppemot 60 % mindre screentime och deras förhållande är i mina ögon som hämtat från TV seriernas värld.

Det som räddar filmen är att det inte finns något "fysiskt" så att säga i den, i vart fall jag hade förmodligen tyckt det var vidrigt om den 18 åriga high school eleven och den 30 årige stadstjänstemannen började älska med varandra och ha sig (hade filmen varit japansk skulle detta inte varit en omöjlighet skulle jag tro).

Hade personerna ifråga i filmen varit i lite annorlunda åldrar där exempelvis den yngre personen varit uppemot 24-25 tror jag att filmen hade varit långt mer politiskt korrekt, jag skulle gissa på att det är långt mindre skillnad mellan en 25 och 35 (har sett ämnet behandlas i serier även här) än mellan en 18 åring som fortfarande bor hemma och en 30 åring. På dessa år kan man hinna vidareutbilda sig, flytta hemifrån, skaffa någon typ av livserfarenhet osv.

Filmen får en svag 3 av 5 möjliga stjärnor i betyg, just pga att den tidvis kunde vara lite väl slätstruken, den spelade väldigt safe på saker och ting, något man kan förvänta sig i serier med långsamt berättartempo men inte i filmer som tar upp ämnen som är tänkta att vara ganska känsliga i den kultur de utspelar sig i.

Förvisso hade filmen sina komiska ögonblick, favoritscenen är när en drös av huvudkaraktärerna grälar över ett paraply i ett gatustånd

http://www.hancinema.net/korean_movie_Hello_Schoolgirl.php
http://www.imdb.com/title/tt1210837/

Election 2
Luis Koo, Simon Yam

Fortsättning från ettan och nu har det gått två år och åter igen är det dags för val i triaden.
Jonnie Too har gjort ett gedigert jobb i del 2 och nu är det mindre prat och mer fokus på huvudrollskaraktärerna som ska väljas in. Det är mer hårdkokt än någonsin och filmen utnyttjar musiken på ett passande sätt. Varje scen får större tyngd och man sitter verkligen helspänd.
Election 2 är en av de bättre gangsterfilmerna i genren och dessutom klart bättre än del 1.

Det går inte att säga så mycket mer än vad som redan sagts om Election 2. Det är en milstolpe!

Betyg: 4 av 5

Håller helt med dig på alla punkter, inklusive att del 2 är bättre än den första; även om jag gillar den med...

Eyes of the Spider
Shoi Aikawa, Ren Osugi

Då var det äntligen dags att se Kyoshi Kurosawas gamla goding!
Handlingen börjar på ett absurt sätt där Shoi Aikawa har kidnappat en man och utkräver hämnd på denne efter att hans dotter brutalt mördats några år tidigare.
Därefter är vi tillbaka i den tråkiga vardagen och vi får på det klassiska Kurosawa-sättet följa huvudrollsinnehavarens liv som är som vilken vardag som helst: Jobb, komma hem, jobb osv..

Man känner igen sin Kurosawa i att det är ytterst lågmält men på något sätt så går det inte att sluta att titta. Dessutom så skrattar man inombords åt det faktum att de flesta i hans filmer har helt meningslösa liv. Så pass meningslösa att man ens eget liv i jämförelse framstår som storartad.

Hur som helst. Shoi Aikawa blir headhuntad av en gammal klasskompis som erbjuder honom ett helt nytt jobb och här börjar handlingen. Hans nya jobb ter sig märkligt då det går ut på att sitta i ett kontor och stämpla dokument (!!) och då och då sitta och vänta i en bil utanför ett annat kontor. Det hela visar sig bara vara en fasad och det är egentligen yakuzan han jobbar för.....Vad kommer hända och vad är syftet med denna anställning?

Den som gillar Kurosawa kommer uppskatta Eyes of the Spider. Vi har det klassiska miljöbytena och kameraskiftningarna, de introverta huvudkaraktärerna utan livsmål, svek och dubbelspel. Filmen tar sig mot slutet och trots sin något begränsade budget så är jag ändå imponerad över att Kurosawa skapat nånting intressant ur nästan ingenting. Missa inte Susumu Terajima som gör en av tidernas bästa cameos!

Betyg: Svag 4:a av 5....rekommenderas för Kiyoshi Kurosawa och yakuzafans....

Dessutom en applåd till mig själv, är nu uppe i tiotal filmer av Kurosawa. Vet inte om det säger något om att jag är helt meningslös eller att jag behöver skaffa mig en ny hobby....

Bra regissör! Har du fler tips gällande denna herre? Tror fan jag bara sett Cure och Pulse... Har dock tänkt att jag skulle ta och se både Tokyo Sonata och Bright Future ett bra tag nu... Just denna Eyes of the Spider har jag faktiskt hemma, och när du beskriver den så verkar den faktiskt jäkligt bra! Dessutom är lågmälda filmer är något jag uppskattar nåt enormt för det mesta...

Det är väl något av ett signum av Kurosawa till och med?

Tokyo Sonata, Charisma och Bright Future är givna. Två högkvalitativa draman som dock inte är för alla, men helt klart värda att ge en chans. Temat i bägge filmerna handlar om livskrivs och att kunna finna sig själv. De finns flertalet magiska scener som kretsar kring existentialism. Det går inte annat än att njuta och emellanåt känner man igen sig själv.

Retrubition och Seance rekommenderar jag om du gillar Koji Yakusho och Kyua.

Det skulle kunna gå att beskriva Kurosawas stil på flera A-4 sidor. Mannen är unik, men det som är typiskt för hans filmer är att de alltid kretsar kring månt och mycket ensamma och förvirrade män.

Är det inte han som många gånger har en nästintill apokalyptisk underton i sina filmer? Tänker exempelvis på hur the cure slutar.

Det är en av de mest intressanta sakerna när man följer Kurosawas utveckling. Om man bortser från hans tidigaste filmer, så slutar de oftast med en slags undergång, världslig eller personlig, men som mer haft skepnaden av en omstart. Något som under hans karriär fått en mer och mer positiv prägel och från och med Bright Future snarare inger hopp än den undergångskänsla som fanns tidigare.

Kom på att jag sett Sakebi aka Retribution också. Den var bra! Mycket speciell atmosfär, precis som i de andra 2 filmerna jag sett av honom. Gillar verkligen dessa tre och ska se de andra fyra filmerna du nämner! Tokyo Sonata och Bright Future har jag tillgängliga, men jag ska vänta med att se dem tills jag verkligen är i rätt sinnesstämning.

Såg den koreanska filmen War of the Arrows. Jag hade inte så höga förväntningar och var lite tveksam på den de första 15-20 minuterna av filmen. Framförallt huvudpersonen Hae-il Park . Men efter att ha sett hela filmen så måste jag säga att han gjorde en riktigt bra insats. Hela filmen var välgjord med bra skådespelarinsatser. När filmen väl drog igång så höll den ett bra tempo och filmen grep verkligen tag i en och var mycket spännande.

Bästa filmen jag sett på länge, för er som inte har sett den, se den!

http://www.imdb.com/title/tt2025526/

Såg The Yellow Sea, hade tydligen kommit på svensk dvd nu, tyckte den var riktigt bra, inte vad jag förväntade mig från början då jag missuppfattat lite saker, iaf så är det spänning genom hela filmen och blir aldrig tråkig nånstans.


Tänkte faktiskt se den idag

Var det svårt att hänga med i handlingen? Jag läste att den skulle vara ganska invecklad någonstans. Ska kanske se den idag, men är inte alltför peppad på att eventuellt behöva kolla en plot-summary var tionde minut för att kunna förstå den.