Citat:
Ursprungligen postat av
Neksnor
Wikipedia beskriver några V-hastigheter följande:
V1: The speed beyond which takeoff should no longer be aborted.
V2: Takeoff safety speed. The speed at which the aircraft may safely climb with one engine inoperative.
VR: Rotation speed. The speed at which the pilot begins to apply control inputs to cause the aircraft nose to pitch up, after which it will leave the ground.
En vanlig ordning verkar vara att man först når V1, men gör man ofta det? Då det bland annat handlar om att kunna stanna påverkar banlängden. Så en liten och lätt flygmaskin på en lång bana bör väl relativt ofta hinna lämna marken innan V1? Exempelvis en ATR på Kastrups 3600 meter långa bana (04L/22R). Just på den banan (22R) bör det vara naturligt att alltid starta så att man har tillgång till i stort sett hela banlängden.
Glömde länken:
https://en.wikipedia.org/wiki/V_speeds
De kommer alltid i ordningen V1, Vr och V2.
De räknas ut inför varje start och beror på sådant som banlängd, bankondition/bromsverkan, vikt, temperatur, lufttryck mm.
Är banan torr och har god bromsverkan ligger V1 bara någon knop under Vr och inträffar i praktiken samtidigt. Som PM säger man det då i en följd: "V1 Rotate".
Är det blött eller isigt på banan kanske V1 hamnar 15 knop eller så under Vr. Är banan hal måste V1 hamna tidigare för att man ska kunna få stopp om man avbryter starten. Det innebär oftast att man även använder mer klaff för att kunna lyfta vid lägre hastighet.
V2 är något som enbart är av intresse vid ett tidigt motorbortfall. Det är den fart man ska stiga med på en motor för att klara den uträknade hinderfriheten under utflygningen.