puhh... nu när du säger det så där är jag bara glad att jag gick iv ett år! ^^ så nu har jag två år kvar på gymnasiet, och jag har tänkt massa innan att jag faktiskt inte vill sluta skolan! Nu när det är lov suger det att gå i skolan.. för jag vill bara att lovet ska ta slut. Och medan det var skola hatade jag helgerna! :P är det kanske normalt? eller trivs jag bara så mycket på min skola? (=
Till stor del handlar det om att ha ambitioner när man går ut från gymnasiet. Då blir man helt plötsligt fri och kan börja rikta in sig mot sitt mål, då tror jag inte det blir lika jobbigt efter gymnasiet.
Jag gick ut gymnasiet härom veckan jag med, men saknade det bara ett par dagar. Nu laddar jag bara för läkarprogrammet, vilket har varit min dröm sedan jag var riktigt ung. Därför ser jag väldigt ljust på framtiden.
Skaffa dig ambitioner, om de inte finns där, dra utomlands, få inspiration. Till slut när du vet vart du vill nå, är det bara köra och njuta!
Du har helt enkelt antingen inte tillräkligt med fantasi eller vänner. Det är nu dina riktiga vänner verkligen kommer fram och man hittar på saker efter jobb varje dag om man så vill. Det är helt enkelt tid för dig att skaffa dig ett riktigt liv.
Det roliga är att desto mer du kämpar emot det, desto svårare kommer det troligtvis att bli. Själv tog jag studenten i fredags och är otroligt nöjd just nu. Jag kommer jobba i endast två månader för att sedan plugga vidare på ett program som jag är extremt sugen på.
Äntligen slipper man arbeta i en skola som vars ledning hade som främsta mål att trycka ner eleverna. Aldrig mer behöver man kämpa för att dölja vad man tycker gentemot en korrupt rektor och sitt äckliga gehäng. Allt detta är jag glad som fan att jag kan lägga bakom mig och börja leva i arbetsliv och snart högskolevimmlet.
Dock så hade vi en lite annorlunda skola som nog framgick i min text.
Så du gick inte gymnasiet av en anledning? Vad hade du tänkt bli egentligen?
Fan många verkar tro att gymnasiet är nått alla går ungefär som grundskolar men gymnasiet är frivilligt och det är nu du ska riktiga in dig på vad du vill göra dom närmaste åren.
Håller med dig, tog studenten 5 juni och har nu jobbat i 2 veckor och kan säga att jag saknar skolan redan och önskar att jag hade lagt ner mer tid på mina betyg, men men det e lätt o vara efterklok, blir o börja komvux eller något och plugga upp det istället för o gnälla
Måste hålla med om att livet är betydligt hårdare efter och att man knappt umgås med folk när man jobbar heltid. Det hinns inte med när man har hem och allt annat att tänka på.
Skulle gärna gå ett år till på gymnasiet, faktiskt. Även fast jag har ett riktigt bra jobb.
Livet efter gymnasiet kommer att suga som fan om du inte tar för dig. Livet blir svårare eftersom mycket av det som tidigare serverades (vänner, aktiviteter, boende, mening och mål) är sådant du nu måste fixa på egen hand. Men samtidigt är ju inte längre begränsad till vad andra tycker att du ska göra. Du har möjligheten att forma dig och ditt liv helt efter egen vilja, och vet du inte vad du vill så är det bara att testa så mycket som möjligt. Några konkreta tips:
1) Snåla inte med pengar om du inte sparar till något speciellt. Pengar på banken som kan vara "bra att ha nån gång" får du betala för med utebliven livskvalité.
2) Var social. Håll kontakten med gamla vänner och arbeta på att få nya. Det är bättre att höra av sig för ofta än för sällan.
3) Var glad. Grubbla inte! Lev i nuet.
4) Om du kommer på tanken att göra något men tvekar med motiveringen att du kanske kommer att ångra dig efteråt, sluta tveka. Med undantag av korkade saker man gör på fyllan och onödiga grejer man köper är det väldigt sällan man faktiskt ångrar att man gjort något. Däremot har man vid en tillbakablick ofta väldigt svårt att fatta varför man inte gjorde vad det nu var man funderade på.
5) Om du börjar plugga, se till att inte bara ha som mål att bli klar och få ett jobb. Det viktigaste är att du har kul under tiden. När man är student är man löjligt fri, förutsatt att man inte är helt utblottat. När din eventuella seriösa karriär börjar kanske 5 år senare är det betydligt lurigare att plötsligt leva livet.